Stockholm Marathon 2012 Barfota!

Hej bloggen!

Sjukt längesen sist!

Sitter och återhämtar mig nu efter Stockholm marathon 2012. Lyckades även detta år fullfölja hela loppet helt barfota. Otroligt nöjd och glad, även om mina fotsulor är mer möra i år, mot förra året. Misstänker att vätan och regnet gjorde att jag fick mer blåsor av olika anledningar.

Jag ska försöka sammanfatta min upplevelse här tänkte jag så gott jag minns. Allt är lite rörigt i hjärnan.

Jag började med att åka till Stockholm redan på fredag eftermiddag, för att träffa lite vänner som utövar parkour och träna med dom. Sedan på kvällen så blev det övernattning hos en kompis som jobbade sent. Passade på att träna en hel del parkour när jag var i Stockholm. Blev både mycket fys och en hel del rörelse. Var i slussen där dom har bra platser under tak, samt på centralstationen.

Somnade gott på kvällen hos min kompis och gick sedan upp vid 08:00 för frukost och uppladdning. Kom till stadion runt 10:00 och letade upp tältet för att hämta min nummerlapp. Väl där inne så höll jag mig där för att hålla lite värme i väntan på starten. Träffade där på några från Sala varav en av dom som jag mött tidigare på Vansbro marathon förra året. Var kul och väldigt trevligt med sällskap i väntan på starten.

Körde ner skor och väska i min bag som skulle hålla mina saker, snörade på mig chipet runt vristen och stoppade ner mina Luna sandaler i byxlinningen, för att ha som backup om det skulle bli för tufft. Vädermässigt hade det regnat sen i fredags i princip. Lördagen var blöt och kall när jag klev upp. Visste det skulle bli en tuff dag, men jag kände mig motiverad och lät inte vädret slå ner på mitt humör. Jag skulle till varje pris åtminstonde starta barfota hade jag bestämt mig för.

Runt halv tolv rörde vi oss ut för och lämna påsar med saker, och gå mot startfållan. Sa hej då och önskade dom andra lycka till och letade upp min plats för påsen. Sen bar det av in bland folket och mot starten. Kändes kallt och tufft, men jag kände mig beslutsam trots regn och kalla vindar.

Klockan slog tolv och klungan rörde sig framåt. Jag tillhörde grupp D, så därför startade jag bland dom första. Gick över start linjen och började springa. Kändes bra och jag tog ett bra start tempo på runt 5:40 - 5:50 skulle jag gissa på. Blev ingen GPS klockan, eftersom jag glömt bort att ladda den i veckan innan maran..



Första milen kändes förvånansvärt lätt och kylan var aldrig något problem för mina fötter. Då frös jag mer om händer och ansikte. Fötterna var visserligen kalla innan start och något i början, men det kändes aldrig som någon fara för köldskador eller liknande.

Vädermässigt var det mellan +4 och +7 någonstans, med vindar på upp till 10 - 18 m/s. Regn som kom från alla håll och kanter. Det sägs att det var den värsta maran någonsin i Stockholm marathons historia. Den kallaste på 25 år.

Efter första varvet kändes det fortfarande bra och vi tog fart ut mot djurgården. Kände mig laddad till tusen och behövde detta år inte dricka lite mycket som förra året. Tog lite energidryck här och där och varvade med vatten. Västerbron på första varvet var inte heller så tufft som jag befarade, även om det blåste väldigt friskt.

Måste säga att funktionärer och åskådare gjorde dagen fantastisk! Otroligt starkt av dom att härda ut i kylan, vinden och regnet! Vi rörde iaf på oss, medans dom stog stilla i princip. Måste varit en tuff dag för dom! Jag är otroligt tacksam för all pepp och påhejning som dom bidrog med. Hjälpte väldigt mycket! "Heja barfotamannen" hörde jag mer än en gång! :-)

Ute på gärdet så var det tufft. Kastvindar, inga människor. Piskande regn och kallt. Vid det här laget var man dyngsur och det började kännas lite i fötterna efter 20 km. Men det var bara att bita ihop. Nu hade jag gjort mer än hälften snart!



Kämpade på och traglade ut mot Gröna lund. Tog mig ett par sekunder och kollade fötterna då jag började känna att jag fått några blåsor här och där. Såg bättre ut än vad jag trodde, så jag bet ihop och kämpade på. Var rätt dött med folk där vid grönan, men jag var inne i min zon, så det spelade ingen roll. Jag sprang på. Efter ett tag så kom vi in mot stan och det började dyka upp folk igen som hejade på oss och gav oss energi.

För att citera en person på forumet funbeat.se "Fun fact: energin från en jublande sex-årings high-five räcker till att driva en kraftigt nerkyld maraton-löpare ytterligare en halv kilometer." true story!

Det kändes tungt när jag hade passerat 35 km och tankarna gick till mina luna sandaler, men det kändes aldrig som ett nödvändigt alternativ. Fick också massa energi när vi sprang igenom slussen på andra varvet då det stog lite underbara parkourmänniskor där och hejade på mig. Gjorde ett hopp över räckena där och växlade några ord med Martin Svenselius från Stockholm Parkour Academy, hoppade sen raskt tillbaka in på banan för att springa vidare innan jag tappade mitt "flyt" i springet. Fick mycket energi av den stunden en bra bit.

När vi passerade 40 km så kändes det väldigt bra. Han ikapp en person som hade hejat på mig tidigare i loppet som nu gick och såg lite plågad ut. Klappade han på axeln och sa "Nu kör vi!" "Kom igen nu!", fick med mig honom i språng och vi rörde oss mot stadion. När vi hade ca 1 km kvar så började jag öka takten, men gick ut lite tidigt kände jag så jag sänkte tempot igen tills jag kom in på själv stadion. Halvvägs till mål bestämde jag mig för att spurta sista biten och bröt mig ut från klungan och tog yttervarvet och sprang allt jag hade in i mål till publikens jubel. Kändes otroligt skönt att gå i mål! Kall, ont i vader och fötter, blöt och glad.. I mål hade jag kommit, och jag visste då inte vilken tid jag hade, men såg brutto tiden på 4:01 och förstod att jag klarat det under fyra timmar.



Vinglade ner mot uppsamlingsplatsen efter jag fått på mina luna sandals för att skona mina fotsulor lite. Stelt tog jag mig ner för trapporna, fick min finisher tröja och hämtade mig påse. Skyndade mig in i tältet för att byta om i trängseln. Skakade som ett asplöv och var otroligt kall. Aldrig frusit så mycket i mitt liv tror jag. Detta var tame tusan värre än själva loppet!

Fick på mig rena varma kläder, strumpor och ett par skor. Kändes skönt. Haltade iväg och fick mig en bulle och en kopp kaffe. Kändes skönt! Ringde hem och fick min tid från min kära sambo. 3:57 hade jag landat på! Helt otroligt nöjd med att jag kom under fyra timmar. Hade hoppats på runt 3:45 i år, men med tanke på vädret så var jag ändå väldigt nöjd! Trodde aldrig jag skulle klara under fyra timmar i detta busväder.

Träffade även på en gammal klasskamrat från gymnasiet. Grymt kul överraskning och gjorde mig väldigt glad. Efter det så letade jag mig ut mot närmaste t-banestation för att ta mig hem. Kom hem runt åtta på kvällen och kände mig väldigt nöjd. Somnad i soffan med min dotter i knät och med ett leende på läpparna..

Såhär två dagar efter känner jag mig helt fräsch i kroppen. Lite stum i vaderna, men väldigt öm i mina fotsulor. Fick några blåsor som blev lite tuffa, men känns bättre efter jag tömde dom på vätska. Nu är det främst min högra häl som spökar lite. Men känner mig mycket bättre mot igår. Så jag är nog fit for fight innan helgen!

I helgen väntar min första ultra också. Ska springa loppet "Jätte långt" på 68 km. Ska spännande och jag får återkomma med en rapport om det efter helgen!

Nu ska jag försöka få mina kära dotter att sova lunch en stund, så hon inte blir så där grinig och trött på eftermiddagen ;)

Må väl!


Längesen sist!

Känns som bloggen har blivit välidgt lågprioriterad under en lång tid. Tyvärr komme det nog alltid vara så. Blogga är helt enkelt inte min grej. Åtminstonde inte att göra det ofta.

Men, ibland är det kul att slänga upp iaf något.

Träningen rullar på här hemma. Laddar inför Stockholm marathon som även i år ska springas barfota. Kör ett löppass vaje dag nu fram till maran. Varvar med tunna skor och barfota.

Sprang 7 km på tuff och vass asfalt här om dagen barfota. Gick faktiskt bra och snittade 4.50 tempo nästan hela vägen. Så det känns bra!

På fredag ska jag ta mig ett långpass (i tunna skor). Blir nog ca 2 - 2.5 mil tänkte jag. Sen nästa vecka ska jag försöka klämma in ett 3 mils pass.

Parkourträningen går också bra. Känner att jag utvecklas hela tiden. Volter har dock avstannat en del eftersom jag inte tränar det kontinuerligt. Sidovolt och framåtvolt funkar bra, men bakåtvolten har jag tappat lite. Vågar inte köra den hur som helst på plan mark längre t ex. Från en höjd så går det, men jag har blivit lite rädd eller tveksam när jag ska göra den. Konstigt, men beror nog på att jag inte övar den särskilt ofta. Ska försöka lägga in en extra växel nu i vår/sommar, eftersom jag gärna vill lära mig lite fler volter, dels för att är kul, men också för att jag gärna vill kunna väva in lite akrobatik i mina framträdanden när jag trollar, eller om jag blir ombedd att göra en show eller liknande med parkour. Volter är ju inte en del av grundtanken inom parkour egentligen. Men det är kul, tränar upp min kroppskontroll och det är något som är uppskattat om man gör en show och människor vill se något spektakulärt.

Inomhus så funkar det väldigt bra med volter om jag har lite mattor. Då är mina bakåtvolter väldigt bra och jag kan göra en del kombinationer ala tumbling. Exempelvis så sätter jag utan problem rondat, flickis, bakåtvolt etc..

Trollat en hel del på sistonde också. Känner mig säker i min akt nu och min karaktär på scenen. Förstärker drag hos mig själv bara och det verka funka bra. Spelar lite på att jag kan vara lite snurrig och tankspridd. Brukar bli kul, då jag tillsynes misslyckas och alla tror dom vet hur det gick till, men så kommer man med en kicker och bevisar att man har lyckats ändå!

Idag blev det ca 5 km barfotalöpning. Kändes bra! Senare på eftermiddagen ska jag försöka klämma in ett fyspass i källaren med mitt lilla gym. Blir nog ben och axlar som får stå i fokus. Samt lite kroppsövningar, som chins, stå på händer, situps etc..

Nu ska det pysslas lite mer här hemma innan Heira kommer hem från dagis också. Ha det bra och må väl!

Här har ni ett av mina senaste klipp också som jag slängde ihop efter jag filmade lite när jag tränade här hemma vid huset och när jag var i Falun i mars.




Be strong, to be useful!

Move

Ett litet klipp som jag filmade efter jag hittade en rätt kul rörelseslinga vid min dotters dagis. Brukar träna där på helgerna när det är stängt och tomt :)


Long time, no see

Yep. Var längesen nu som jag uppdaterade den här bloggen!

Vad har hänt sen sist? Ja, vart ska man börja. Barnen växer och utvecklas. Händer mycket kul varje dag tycker jag! Heira trivs som fisken i vattnet på dagis. Thorin har blivit väldigt aktiv och rör på sig en hel del. Han är dock lite tung så han har inte riktigt kommit igång med krypandet än. När han ger  sig på det så går det baklänges. Men han börjar bli väldigt stabil när han står upp! Går bra att hålla i sig i saker nu och stå och han går väldigt raskt om han får hålla en i händerna.

Med träningen så rullar det på, dock inte i den takt man kanske önskar. Jobb, barn och förkylningar som avlöser varandra sätter en del käppar i hjulet. Men det går framåt iaf! Tränar (läs leder) parkour varje måndag och försöker hinna med iaf något löppass under veckan också. Sen kör jag mycket kroppsträning hemma med armhävningar, situps, chins och liknande. Lyfter dock inte så mycket vikter som jag hade tänkt göra. Blir mina kettlebells då och då. Ska försöka strukturera upp tillvaron och få en bättre rutin på det! Sideflip sitter väldigt bra nu iaf. Sätter den på plan mark, på alla underlag nu. Håller på och nöter in lite tumbling nu som jag hoppas köra på gräs snart. Rondat flickis och rondat bakåtvolt är det som jag tränar mest. Även börjat försöka lära mig "Wall side". Har nästan landat den, så det är kul! Lyckades även (äntligen!) med en bakåtvolt med helskruv här om veckan också! Helt otroligt. Alltid tyckt den varit otroligt läskig. Men lyckades på andra försöket vid det träningstillfället. Har tidigare bara lyckats på studsmatta och det gills inte riktigt ;) Så det går framåt som sagt!

Sen har jag börjat trolla igen också! Det är en gammal hobby som jag alltid burit med mig, men som jag praktiserat mer eller mindre genom åren. Senaste åren så har det varit mindre tyvärr. Sist jag hade en "revival" var för ca 8 år sedan när jag bodde i Falun. Då trollade jag rätt mycket på jobbet och gjorde en och annan föreställning på ett 60-års kalas b la.


Ace


Var iväg i början på oktober 2011 till en vän som vi har hästen hos och trollade på hennes dotters kalas. Var väldigt lyckat och kul även om det var mitt första framförande på ett par år! Tror dock föräldrarna var mer imponerade än barnen. Svårt att trolla för femåringar när man inte är van. Dom kräver en annan typ av trick än vad vuxna gör. Nu har jag dock börjat få tillbaka formen ordentligt och har uppdaterat min gömma med trolleritrick rätt friskt.

Eftersom jag varit sjuk en stor del av vintern till och från har jag inte haft möjlighet att röra på mig så mycket som jag vill och är van vid. Detta medförde en stor rastlöshet och mycket energi som jag var tvungen att kanalisera på något sätt. Då blev trolleriet en bra ventil för mig! Under november och december jobbade jag hårt med att öva upp mina gamla och lära mig nya trick. Tog mig tid att beställa visitkort samt slänga upp en hemsida (länk på slutet av inlägget).

Mr Ron

Nu har jag gjort en del gigs faktiskt och det har varit lyckat och kul. Roligt med en hobby som betalar sig själv! Självklart är man självkritisk dock och hittar små saker man känner att man kan förbättra hela tiden, men jag tycker att det går bättre och bättre för varje framträdande. Har varit på min dotters dagis, en skola, några barnkalas samt en 40-årsfest.
Dessutom har jag en del gigs inbokade nu framöver. En skolklass som ska underhållas samt ett kalas nu i februari närmast. Sen har jag redan fått in en bokning för ett dop i maj, samt en förfrågan om ett kalas i maj. Då har jag ändå inte ens börjat annonsera än som jag tänkte försöka hinna med idag kanske.
Lite lappar här och var, samt en annons i veckobladet som kommer ut i hela kommunen. Det borde generera en hel del jobb. Får se hur pass mycket man kan försörja sig på det här i framtiden. Klart är att jag gärna skulle leva på detta även om det kanske är svårt. Men det är inget jag har bråttom med. Om några år kanske man kan komma upp i en nivå så man kan känna rimliga pengar. Spännande att man faktiskt tar tag i sin dröm man hade när man var i 12-års åldern. Att trolla professionellt!


Cups And Balls


Har även fått in en förfrågan från dotterns dagis att under våren komma och "showa" i spindelmannen dräkt. Göra lite volter, klättra runt i dagismiljön på lekställningar och liknande. Kommer nog bli grymt kul!

Ska även iväg eventuellt inom kort och lära ut parkour till ensamkommande flyktingbarn som behöver en aktivitet i den trista vardagen. Ska bli spännande och jag tror dom kommer gilla det!

Mycket på gång nu! Sen ska jag försöka hinna löpträna en hel del också. I sommar bär det av till Stockholm marathon igen. Även detta år ska jag springa barfota. Får se om jag lyckas springa lika fort som förra året! :)

Nu ska jag njuta av mitt kaffe, blicka ut på solens sken över vintermarken utanför medan Thorin sover en stund och Heira är på dagis. Min och Jennys lugna och sköna mysstund på dagen!

Må väl!


Min hemsida: www.mrron.se

Just ja!

Kom på att jag kan ju länka mitt senaste filmklipp. Hade massa klipp liggandes, som jag inte visste vad jag skulle göra med. Så jag satte ihop en liten sampler av något slag.

Blev bättre än jag trodde. Ska försöka filma något mer seriöst framöver när och om jag får lust ;)


Life is good

Hejsan bloggen!

Var ett tag sen, och allt är väl!

Har tagit det lite lugnt med löpningen sen Vansbro marathon. Kört mest kortare distanser (5 - 10 km) och hållit löpningen igång bara. Kört en del styrketräning och parkour istället, och det har blivit mycket studsmatta! Har tagit det ganska lugnt nu under sommaren dock. Blivit mest fokus på familjen, och att ha det mysigt. Känns som rätt sak att prioritera just nu.

I helgen som var började jag jobba också, och avslutade min sex veckor långa semester. Väldigt tråkigt. Jag hade gärna haft sex veckor till. Men man ska inte klaga. Hade mycket mer ledigt än dom flesta brukar ha.

På träningsfronten har det som sagt blivit mindre tempo på löpningen, och mer styrka och parkourträning samt lite mer fokus på att förbättra min akrobatik på studsmatta och gräs. Försöker springa kanske 2 gånger i veckan, och just nu har jag sprungit en del med mina minimalistiska nike free skor. Men jag går dock mycket barfota, och tränar kettlebells barfota. Känns som man får bra balans och stabilitet då. Väldigt kul med dom ledda kettlebell passen också ska jag tillägga. Fantastiskt bra träning! Synd bara att jag inte har tid och möjlighet att vara med varje gång!

Men jag har ju några egna som tur är så jag kan köra lite här hemma.

Var i Uppsala nyligen, och klarade av två saker som jag länge velat göra. Den ena var läskig, och den andra har jag bara inte haft möjlighet att prova eftersom jag inte varit där på evigheter. Tänkte lägga upp filmklipp på mina bedrifter här när jag lagt över dom från kameran.

Klarade av att göra framåtvolt och sidovolt på gräs igår kväll också! Fick ett ryck när jag skulle hänga upp tvätten när barnen sov. Det var svalt och skönt ute, och jag bestämde mig för att prova lite volter ner i gruset här ute i lekparken. Gick över förväntan, så jag körde på gräs, och det gick utan problem! Har lärt mig att liksom bara "gå" in i avstampet på framåtvolten nu, och inte hoppa in i den. Blir mycket bättre höjd och mycket skonsammare för mina knän! Sen börjar jag få ordning på mina websters (en fots avstamp typ) från höjd med.

Ska filma lite volter sen också. Nästa mål är att ta hjälp av Jenny som passare och prova Rondat Bakåtvolt, och rondat flickis i grusen idag eller imorgon. Får se hur det går!

Nu ska jag chilla en stund, innan jag eventuellt måste åka till jobbet (tänkte vara pappaledig idag, eftersom Jenny hade ärenden i Uppsala tills på eftermiddagen, men det är mycket på jobbet. Så behövs det, så åker jag in och jobbar eftermiddag) :P

Må väl!

Marathon i skogen!

Tjoho. Längesen jag skrev nu..

Har varit fullt upp kan jag säga!

Barnen har haft en period med lite förkylningar, feber och vi tror att Heira haft vattkoppor också. Så det har varit många långa nätter med gråt och lite sömn. Nu är dock allt tillbaka till det vanliga igen, så det känns skönt!

I helgen som var, så var vi till Falun en sväng hela familjen. Skulle varit på min ena brors dop i söndags, men Heiras vattkoppor satte stopp för det tyvärr. Men vi hade väldigt trevligt hos min mor i vart fall. Var en riktigt skön helg!

Förra veckan sprang jag också mitt livs andra marathon. Även det avverkade jag barfota, och som jag tidigare skrivit så är det Vansbro terrängmarathon det handlar om.

Allt började smått kaotiskt. Vi skulle egentligen ha åkt till Falun på tisdagen, och stannat där tills på söndagen var det tänkt.

Vi packade bilen full, och lastade in barnen och gav oss iväg. Efter ca 2 mil hemifrån, så började bilen låta konstigt, och det tempraturmätaren la av. Vi stannade så fort vi kunde i Forsmark, och märkte då att det rykte ur bilen. Kylaren insåg vi direkt. Vi fick ringa Jennys bror som kom och bogserade hem oss, och vi tog bilen till verkstaden. Väl där kunde dom ganska snabbt konstatera att det var termostathuset som gått. Dom hade ingen sådan del hemma, utan blev tvungna att beställa, så ingen bil förens tidigaste onsdag eftermiddag (!). Jag hade ju ett marathon att springa på onsdagen. I VANSBRO, TRETTIO MIL BORT! Dessutom hade vi alla sett fram emot ett par sköna dagar i Dalarna hos min mor.

Jag började fundera på en lösning. Hyrbil kanske? Men efter jag kollat mina alternativ insåg jag att det skulle bli alldeles för dyrt. Alternativ nr två; samåkning?

Kollade igenom deltagarlistan på loppet, och tog hjälp av eniro, och försökte höra av mig till folk som kunde tänkas passera Uppsala, så jag kanske kunde åka med. Kammade noll, och hittade tillslut mitt alternativ i buss, tåg och buss. Jenny pushade mig, och peppade mig så jag skulle komma iväg. Tur man har en förstående familj och en underbar tjej!

När jag väl var iväg på onsdagen så flöt allt på fint. Buss till Uppsala, och sen tåget till Borlänge, för att slutligen ta bussen till Vansbro. Dock så var tåget försenat, och efter en miss från ena eller andra sidan så väntade inte våran anslutande buss på oss! Snopet..

Vi som skulle med bussen pratade med SJ, blev skickade till Dalatraffik, och sen tillbaka till SJ vilka slutligen fixade en taxi åt oss, vilket jag tycker var väldigt schysst, även om man inte kunde förvänta sig mindre. Tack för det!

Urban som arrangerade loppet hade dock en skjuts åt mig i värsta fall som kunde komma och hämta mig. Helt otroligt uppskattat. Som tur var så behövde inte den arma själen åka dom nio milen till Borlänge och hämta mig!

Väl i Vansbro så mötte Urban upp mig, och skjutsade mig till starten. Där sken solen, och det började droppa in folk när jag kom dit vid tolv. Några var redan där också, och det såg riktigt väl förberett ut.

Jag pratade med folk där, och även två personer som jag hade pratat med på telefon tidigare. Fick mycket frågor och intresserade runt min barfotalöpning. Tror ingen riktigt trodde jag skulle springa hela banan barfota. I efterhand är jag själv förvånad.

Starten gick klockan 14:00, och jag kände mig riktigt peppad. Dock kunde jag förberett mig bättre med mat. Hade bara ätit frukt förutom min frukost vid 06:00.

Är är en bild på banan för övrigt:

vb

Vi var 51 st som startade på marathonsträckan, och lika 54 st tror jag på halvmarathon.

Starten gick fint och vi sprang fram längs en ganska fin grusväg som var helt okej för mina bara fötter. Vi hade vattnet på våran vänstra sida en stund innan vi försvann in i skogen, och det var en riktigt skön känsla. Det kändes verkligen som att jag skulle fixa det här på runt en timme milen tempo. Kom in i skogen, och det var en riktigt behaglig banan att springa barfota. Lite rötter och kottar, men inget jag inte var van vid efter min förberedande träning. Vi sprang på rätt bra, och jag gick åt sidan lite då och då för att släppa fram löpare som ville hålla lite högre tempo, och det var svårt att springa om på stigarna.

Efter en bit i skogen så kom vi ut på ett parti vid ett järnvägsspår. Där var det en hel del grus bredvid spåret, och i själva spåret. Jag försökte springa på brädorna i spåret, men det blev för korta steg, eller för långa om jag hoppade över varannan. Så det var bara att bita ihop och hålla ett lågt tempo. Gick bra, och jag behövde inte gå en meter där, men det gjorde ganska ont, och var frustrerande när jag ville hålla mitt tempo uppe. Blev omsprungen av ganska många där, och då hade vi sprungit ungefär en mil. Fick höra av en person som sprang om mig i efterhand att han sprang om mig efter 54 minuter. Så det är väl rätt ok tid att passera milen på barfota i skogen. Men sen, efter detta så började det bli ganska så tufft.

Jag ska inte bli alltför långrandig, men jag stötte på grusväg en bit efter det här, och då körde jag rakt in i en vägg. Gruset var stort och grovt och vasst, och var helt omöjligt att springa på, så jag tvingades gå i ett väldigt långsamt tempo, och det var väldigt frusterande när jag kände mig full av energi och lust att springa.

Vi kom efter ett tag ut på lite asfalt, och då fick jag ta igen mig lite, och sprang om några av dom som jag blivit passerad av på grusvägen. Pinade på rätt friskt, tills vi kom till grus igen. Gick ömsom småsprang korta bitar där jag kunde, och malde på framåt. Jag visste att så fort skogen kom igen så skulle jag få springa, så med det i tanke så pushade jag på, och gick på så fort jag kunde.

Efter det här så började man märka av höjderna också i banan, för det bar av uppåt hela tiden. Hade en hel del partier en bit fram där man fick springa på gräs, stigar och bland myrmarker. Men det var mycket grus. Alldeles för mycket krossgrus för att springa barfota. Så jag tvingades gå en hel del. Tyvärr kan man säga att mina ambitioner med tid "grusades". Men å andra sidan var min ambition från början att bara ta mig runt!

Tuffaste var när man kom till en plats som heter Knösen. Innan hade man sprungit på en lååång väg uppför (som jag faktiskt kunde springa på för en gångskull). Sen när jag kom fram höll jag på att få en chock, för det bar av uppåt väääldigt brant! Tror inte det var många som sprang hela vägen upp där.

Kan också tillägga att jag tog mig tid att stanna nån minut vid varje vätskekontroll och prata lite och dricka i lugn och ro. Kände att jag behövde det efter all psykisk utmattning av att inte kunna springa och det var skönt för fötterna att få vila en minut eller två, då det inte var någon massage direkt.

Efter knösen blev det dock riktigt fint, och jag fick springa på i en väldigt häftig miljö, först brant nerför bland rötter och stenar, och sen ut bland myrmark, och över spångar. Förbi vatten och in på en riktigt häftig väg av sand och kottar, mellan Hästingeleden och Gladtjärn. Ska tillägga också att funktionärerna gjorde ett fantastiskt bra arbete, med att serva oss längs banan med dryck och energi och med att peppa oss som sprang. Det var nog väldigt tufft att vara där ute bland myggen i flera timmar också!

Efter Gladtjärn där det för övrigt också var mycket pepp och folk, så kom ännu en av dom fruktade grusvägarna. Riktigt mentalt jobbigt när man får upp farten på nytt, och så springer man på dom där fanstygen!

Men jag bet ihop, och sa till mig själv att jag ska inte ge upp. Jag SKA i mål om jag så får gå hela vägen.

När jag passerat en plats som kallas för Vändplan där man fick lite chips och vatten (och en trevlig pratstund), så vart det bättre igen, då var det in i skogen igen och man kunde få upp farten på nytt. Efter en stund så började farten och energin komma tillbaka när jag fick springa. När det var ca 2.9 km kvar till mål så mötte jag upp med Urban, och han följde med mig en bit och filmade lite! Väldigt kul, och sällskapet gav mig ny energi så jag kunde få upp mitt tempo lite. Körde på och underlaget var så fint så jag behövde inte gå en meter den sista biten. Lägger en länk till filmklippet här under så kan ni själva se lite av när jag springer på slutet. Jag är med på slutet av klippet ett par minuter in:




Väl i mål så, så vilade jag en minut ungefär, sen så kastade jag mig i Vansbroälven! Skönt som tusan, och för min kropp väldigt välbehövligt!

I överlag var jag väldigt imponerad av arrangemanget, funktionärerna och allt. Det enda man kan känna i efterhand är att det hade varit kul med en souvenir av något slag när man går i mål. Medalj eller så, samt kanske någon form av mat eller så i målgången. Men loppet är ungt, var andra året det arrangerades, så det kommer nog bli bättre om det fortsätter. Är i vart fall grymt imponerad av Urbans angagemang och hängivenhet! Otroligt drivande och positiv människa som jag är väldigt glad att jag fick prata en hel del med! Otroligt snäll också ska tilläggas, då jag inte hade någon skjuts till Borlänge från Vansbro, så skjutsade han mig dit efter allt var någorlunda ihoppackat! Grymt uppskattat!

Väl i Borlänge så skjutsade min mor mig sen hem mitt i natten. Otroligt vilket stöd jag fick den här dagen, och det var väldigt skönt att vid halv ett halta in i sovrummet här hemma, och krypa ner i sin egen säng!

Dagen efter kändes min kropp oförskämt bra. Fötterna var lite ömma, men inga sår, blåsor eller skador. Det enda jag fick känningar i var ovansidan av min högra fot/vrist. Där var jag öm i ett par dagar. Tror det blev överansträngt av allt uppför, och för mycket springa på tårna.

Nästa år, så vill jag gärna springa igen. Dock inte helt barfota. Antingen springer jag delar barfota, och gruspartierna med sandaler eller Vibram Five Finger. Vi får se. Det lutar åt att jag springer hela loppet i något minimalistiskt alternativ.

Pratade med en man som heter Mats Söder (som för övrigt kom in på fjärde plats!), som var en van terränglöpare som sprang i ett par skor som heter "Keen". Jag fick titta och känna på dom (otroligt tunna och lätta!). Så dom är jag sugen på att prova framöver. Alternativt så springer jag hela loppet i ett par luna sandals från Barefot Ted. Vi får se!

Träningen har kommit igång igen också efter vilan från marathon. Körde ett riktigt kul och hårt kettlebell pass här i Östhammar igår, samt så blev det lite barfotalöpning på asfalt innan och efter. Skönt och kul, och det känns i kroppen idag!

Senare idag ska jag träna parkour, och om det är några som kan och vill kommer jag leda lite uppvärmning och fys, och sen kör vi ganska fritt. Tanken är att leta upp en bra källarnedgång, och öva cat leaps. Praktiskt med en trapp, så man själv kan välja avstånd till väggen. Sen kan man träna "climb-ups" också. Så det blir nog skoj. Sen har jag lite andra planer på fysdelen, där man inkluderar lite rörelseslinga med fysiskt krävande övningar. Blir nog skoj!

Nu ska jag luta mig tillbaka och bara vara en stund medan barnen sover lunch, och Jenny är ute på promenad. Jenny fyllde år i tisdags också kan jag tillägga! Var väldigt kul och trevligt med besök och fika. Hon fick då ett våffeljärn av sin mor som vi invigde idag till lunch. Mums!

Sen glömde jag bort också att tidningen var här i Måndags och intervjuade mig till ett reportage som kommer på söndag i UNT.

Så.. NU ska jag koppla av en stund!

Be well and run free!

SVT

Tjoho!

Har haft en hel del att stå i på sistonde, och inte hunnit blogga något. Allt rullar dock på!
Tränar, springer och lyfter mina kettlebells när tid ges!

Har haft en fantastisk midsommar och träffat mycket gamla vänner.

Nu börjar det dra ihop sig till Vansbro Terrängmarathon också, och det känns spännande och kul! Ser verkligen fram emot att få prova den banan barfota och se hur det går. Kommer förhoppningsvis gå bra, och jag siktar på runt 4 timmar.

Kan också nämna att jag var med i ett reportage om barfotalöpning på SVT (sportnytt). Kul att jag fick så mycket utrymme tycker jag, även om mycket av vad jag sa klipptes bort. Men i överlag ett bra reportage tycker jag själv!

Här är en länk till klippet:

SVT Sportnytt - Barfotalöpning en trend bland motionärer


Sen har jag också hållit en aktivitet för barn som har sommarlov, och höll då i en parkourträning som uppmärksammades i UNT. Kul, och även det reportaget tycker jag blev bra! Blivit mycket media på sista tiden nu. Roligt, men det känns underligt. Min sambo brukar skoja om att jag måste passa mig nu, så jag inte blir alltför dryg.

Men så länge jag får gå före i kön på spy bar så är jag nöjd, och kommer inte vara ett dugg dryg! :)

Här är länken till tidningsartikeln:

UNT - Parkour får dem att klättra på väggarna

Hoppas ni njuter av sommaren och har det bra. Nu ska jag återgå till att njuta av min semester och lugnet som faktiskt infunnit sig här hemma nu när båda barnen sover lunch SAMTIDIGT!

Carpe diem! (med risk för att låta klyschig!)

Treanolla

Jahapp.. Då är man tydligen TRETTIO år.. Skumt det känns att säga det högt. Trettio.

Känns inte jobbigt, och jag känner mig som vanligt efter man fyllt år inte äldre. Nu känner jag mig faktiskt starkare, piggare och rent av yngre än jag någonsin gjort. Kanske därför det känns så konstigt att jag lämnat tjugo plus till förmån för en ny klubb.

Kul var det i vilket fall! Fyllde år för lite mer än en vecka sen (30/5), och fick en fantastisk dag utav min kära sambo. Blev "kidnappad" och vi åkte in till Uppsala. Där blev det god mat och shopping. Inhandlade en kostym (med skjorta, väst och slips till). Det ska gudarna veta att jag behövde! Så det var skoj.

Vidare fick jag en riktigt snygg "ziptröja" eller vad man kallar dom där träningsjackorna med dragkedja. Väldigt nöjd och glad efter en fantastisk dag! Fick även ett presentkort på en helkroppsmassage. Det var otroligt skönt och behövligt efter marathon debuten. Kändes som jag fick en ny kropp efter det!

Fest hade jag sen på lördagen (4/6) för vänner och släkt. Kom ca 42 st, och det var fantastiskt kul!
Vi bjöd på lite öl/vin och alkoholfritt. Pastasallad med tillbehör (t om kött hör och häpna!). Sen blev det fika med tårta och bullar.

Fick av mina syskon och mor en gps till bilen (kan jag verkligen behöva om jag ska snurra i Stockholm eller annan större stad!). Tack som tusan! Samt så fick jag en jättefin tavla med ett bildcollage av mig själv från 84 - 92 från min ena syster och bror. Jättfina kort, och en del som jag inte kan minnas att jag sett förr!
Fick även ett presentkort på något som kallas för höghöjdsbanan utanför Uppsala. En sorts äventyrsbana i trädtopparna. Ska bli spännande och kul att prova i juli när jag har semester!

Utav Jennys släkt fick jag en pulsklocka (forerunner) för min löpning. Väldigt uppskattad present, och nu kan jag hålla koll på hur jag springer och min puls på ett väldigt bra och smidigt sätt! Riktigt kul och fin present!

forerunner

Jag fick från mina kära vänner i Uppsala parkour en riktigt fin present också! Jag ska tydligen springa Vansbro terrängmarathon 6/7! Det ska bli oerhört spännande, och jag satt faktiskt och kollade in det loppet och var sugen på att anmäla mig innan min fest. Kul! Kommer givetvis att springa även detta marathon barfota! Laddar nu med skogslöpning barfota inför detta!

Här är en länk till loppets hemsida


Jag fick även ett busskort så jag kan åka in till Uppsala och träna med dom! Riktigt grymma och uppskattade presenter!

Från min härliga träningskamrater i Öregrund/Östhammars parkour (dom tycker nog jag är mindre härlig dock när jag plågar dom igenom tunga fyspass hehe..) fick jag en 12 kg kettlebell! Helt fantastiskt. Köpte en 8 kg och 16 kg tidigare och 12 kg var då för tillfället slut. Tänkte att jag får väl försöka införskaffa den längre fram, och så kommer dom här tokarna och ger mig den i present! Jätteuppskattat! Ni är underbara!

Fick från mina grabbs i grabbkvällen en väääldigt fin whiskey också! Riktigt kul, eftersom jag aldrig unnar att köpa mig någon alkohol i princip för jag dricker så sällan. Men whiskey är en av få alkoholhaltiga drycker jag uppskattar ett glas av då och då! Tack som tusan!

ardbeg ten

Kvällen förlöpte väldigt fort och vi hade jättekul! Kul att se att det åt och dracks friskt. Tror alla hade det trevligt, och det var enbart muntra toner, och jag tror och hoppas att alla var nöjda med mat och dryck. Heira och Thorin var jätteduktiga också, och klarade av den intensiva dagen bra! Heira var inte så pigg på att sova på kvällen, men somnade efter ett tag. Envishet lönar sig!

Mina vänner från Uppsala sov över, och vi drog ut och tränade på morgonen dagen efter. Riktigt kul! Sen på eftermiddagen kom en barndomsvän från Falun på besök med sin sambo, och sov över hos oss. Var jättekul och få umgås med dom!

Helgen blev intensiv men fantastiskt kul! Tack alla som förgyllde min 30-års fest! Ni är underbara!!

Nu ska jag kasta mig i sängen. Jobbar eftermiddag den här veckan, så det gäller att gå upp tidigt så man hinner göra lite innan jobbet i värmen. Fantastiskt härligt väder nu, även om det är tufft att springa och träna i! Men man ska inte klaga. Bara njuta!

Må väl där ute!

Nu laddar vi inför Vansbro Terrängmarathon BARFOTA!

Marathonartikel

Sådär, tänkte lägga upp kort på artikeln som handlade om mig i UNT i lördags då jag sprang Stockholm Marathon barfota. Kan vara kul att läsa tänkte jag för dom som inte har tillgång till UNT i pappersupplagan!

Artikel

Artikeln kan ni läsa här (tog en bild på artikeln):

Klicka här!

Nu ska jag äta lite lunch!

Kroppen känns för övrigt bra nu! Helt återställd i princip i både fötter och kropp. Ska dock inte köra så hårt den här veckan, utan köra något kort löppass, och fokusera mer på styrketräningen och parkour denna vecka!

Må väl och njut av livet!

Stockholm Marathon 2011 Barfota

Nu har jag klarat mitt första maraton! Helt otroligt vilken kul upplevelse det var!

Lyckades inte bara ta mig runt BARFOTA, HELA loppet, utan lyckades även nå mitt mål att göra det på under fyra timmar.

Jag gick i mål på 3:53!
Så jag är väldigt nöjd.

Mina tider under loppet kan ni se här


Helgen har varit helt galen!

Fredagen så jobbade jag 06:00 - 12:00, och åkte sen hem för att packa, umgås och äta något. Åkte sen in till Uppsala för att besöka den nyinvigda parken för parkour som byggts i eriksberg. Väldigt fin liten park, och jag gillade stället trots mitt initiala motstånd till tanken på en parkourpark, eftersom jag tycker parkour ska utövas i sin närmiljö, och vara helt fritt. Men det ger helt klart en del fördelar, och vi kan ändå röra oss på andra platser. Om inte annat kommer det bli väldigt bra för nybörjare för att prova grundtekniker utomhus och liknande.

För att få en liten insyn i parken och den rörelse man kan utöva där så kan ni kika på ett filmklipp en medlem ur UPK gjort från invigningen. Riktigt bra gjort tycker jag av Josefine!

Invigningen
(försökte bädda in den i mitt inlägg, men det verkar som det inte funkade!)

Sen efter jag spenderat en timme nästan där, med att träna lite lätt och umgås med alla underbara människor, så begav jag mig vidare mot Stockholm och Södertälje där jag spenderade kvällen hos min bror och hans familj. Underbart kul att få träffa dom och umgås med dom, eftersom jag inte sett dom på väldigt länge, då dom bott ett år i Shanghai, och var hemma sist i somras. Dom har nyligen flyttat hem igen, så det var kul att få umgås!

Fick god mat och hade det väldigt trevligt innan jag fick en god natts sömn.

Lördagen började med en rejäl frukost, och sen gav vi oss av in till Stockholm. Min bror och en kompis till honom skjutsade in mig, och var min support under loppet. Dom släppte av mig i närheten av stadion, och jag vandrade in till området där man fick sitt start nr, och sin påse för kläder och ägodelar. Snörade av mig mina skor, och tänkte ut ett bra sätt att sätta mitt chip som registrerar tiden på mitt ben. Det ska normalt sitta vid skosnöret i skon, men jag tog loss ena skosnöret på mina skor som jag gick dit i innan jag packade ner dom, och knöt fast chipet vid min vrist, utanpå mina löpartights. Funkade bra, och det satt fast ordentligt, utan att det skavde eller märktes av.

Sen var det bara att röra på sig, och värma upp kroppen lite, och röra sig i startfållan på väg mot starten. Jag hade så pass högt startnr, så jag hamnade i den andra startgruppen på 11:40.

Var oerhört spännd inför det okända som låg framför mig, men också laddad, och jag kände mig självsäker att det inte skulle bli några problem att fullfölja det hela. Var spännd inför hur fort jag skulle orka springa, och hur tufft det skulle bli på slutet.

Jag hörde ganska många som reagerade på att jag var barfota, men jag såg ingen annan. I starten såg jag heller ingen med Vibram five fingers eller liknande.

11:40, och starten går!

Vi börjar röra på oss och det kändes fantasiskt bra, och asfalten kändes ganska skön under mina fötter efter ett tag. Första hundra metrarna var lite tufft, med en del grus, och lite gropig asfalt.

Jag kom in i en ganska bra takt rätt fort, och höll den bra kände jag. Jag föredrar att springa utan pulsklockor, gps och musik, så jag fick förlita mig på hur min kropp kände och min kroppskännedom för att hitta en bra fart som jag trodde skulle hålla hela vägen. Hade mycket spring i benen i början, och det var svårt att inte gå ut för hårt, eftersom jag visste att 4.2 mil är en lång sträcka, och vi hade inte ens sprungit en mil än!

Sprang på bitvis rätt bra, och drog förbi många, och gick sen in en jämnare takt.
Alla kommentarer under loppet från både löpare och åskådare hjälpte väldigt mycket att ge mig energi! Stort tack till alla som tog sig tid att prata med mig under loppet. Det hjälpte mig framåt, och höll mitt humör på en högre nivå! Fick för övrigt bara positiva kommentarer, så det var kul.

Var väldigt imponerad över att det vara så många som sprang och kämpade på! Med skor eller utan, så är det en fantastisk bedrift att springa över fyra mil, oavsett hur lång tid det tar. Det är tufft!

Första varvet gick oförskämt bra kände jag, men jag visste att jag inte ens kommit halvvägs när det var avklarat, så jag fick se till att inte dra iväg för mycket. Hade dock mycket spring i benen, så jag drog på rätt bra milen mellan 2 och 3 mil.

Sen när jag kom till kaknästornet och djurgården började det kännas lite, och det var första gången det började ömma i fötterna lite, och då hade vi kommit halvvägs. Men det gick bra, och jag kämpade på, och försökte hålla igång takten. Såg till att dricka vid ungefär varannan vätskekontroll, och tog druvsocker, saltgurka, banan och energi bar så fort jag fick chansen.

Under loppet såg jag några som sprang med Vibram five finger (totalt tre stycken), och tog mig tid att prata med en av dom. En trevlig tjej som sprang på väldigt bra. Ingen aning hur det gick, men det såg bra ut när vi var på väg in mot grönan. Såg dock inte henne mer efter det.

När vi hade passerat grönan började jag känna av fötterna rätt bra, och började bli ganska öm. När det var en mil kvar ca, så var jag vääääldigt öm under fötterna, men det helt klart hanterbart. Alla glada kommentarer gav mig energi att kämpa på! Kan villigt erkänna att jag började fundera på om det här verkligen var en så bra idé.

Jag kämpade på, och visste att det inte var långt kvar. Jag hade redan sprungit mer än 3 mil, så banne mig om jag skulle ge upp nu!

Kändes som det gick väldigt långsamt sista milen, men det visade sig senare att jag haft ungefär samma fart genom hela loppet i snitt. Så det var nog bara mentalt det gick trögt på slutet.

När det var ca 1.5 km kvar och jag började se stadion var det  som om jag fick ny energi, och ökade takten ganska ordentligt. Sprang väldigt fort, och löpte in på stadion. När jag kom in där visste jag att min bror skulle finnas där någonstans, och eftersom han kanske skulle missa mig bestämde jag mig för att göra lite show för publiken, så han lättare skulle upptäcka mig. Han hade dessutom sporrat mig innan loppet att det vore kul om jag spurtade in i mål. Sagt och gjort, jag la i femmans växel och sprang så fort jag bara kunde, och jag har ingen aning om vart jag fick all kraft ifrån, för jag sprang väldigt fort!

Hörde speakern läsa upp mitt namn: "Här har vi en väldigt fin spurt av Ronnie Nystedt!". Sen kom jag in i mål, och det kändes helt surrealistiskt..

Nu är det söndag. Det känns fortfarande overkligt att det var IGÅR som jag sprang 4.2 mil barfota på asfalt i Stockholm!

Fick en fin lördag efter loppet. Åkte hem till min bror i Södertälje, och tog en lååång skön dusch, god mat (grillat!) samt en öl, och ett glas vin. Kändes toppen, men jag var väldigt öm i mina fotsulor, och mina ben kändes rätt möra. Dock kände jag mig i mycket bättre skick än jag trodde jag skulle göra.

Bokade in ett tåg från min bror, och åkte hem på kvällen, eftersom jag gärna ville komma hem till min älskade familj, och få vakna hemma dagen efter maran kändes väldigt lockande. Efter tåg och buss var jag hemma till halv ett. Promenaden från bussen här i Östhammar där jag bor, hem till vårat hus var väldigt jobbig! Jag blev ruskigt stel av att sitta på en buss i en timme.. Men känslan när man somnade i sin säng med sin älskade intill sig efter en sådan här helg var obeskrivlig. Känns som jag går på ett lyckorus nu efter det här. Sjukt nöjd och glad! och otroligt rörd av all uppmärksamhet jag fått från alla nära och kära! Tack alla, ni är underbara!

Nu ska jag njuta av mina sista timmar som 29. Imorgon fyller jag visst 30 också!

Kan för övrigt nämna att jag var med i Uppsala Nya Tidning också i lördags när loppet gick av stapeln.
Slänger upp en bild här av artikeln då den inte finns på nätet, så fort jag tagit ett bra högupplöst kort av artikeln. Troligen imorgon!

Må väl alla!


Marathon

På lördag smäller det!

Då ska jag springa mitt första marathon. Jag ska dessutom göra det barfota..

Mitt start nr

Börjar kännas lite pirrigt och nervöst nu när det är så nära inpå. Jag är 100% säker på att jag kommer fixa det. Hurvida det går fort eller ej är en annan historia. Tar det hela med ro, eftersom det är min första "Mara".

Jag har tränat ganska bra tycker jag själv, även om jag säkert kunnat träna mer löpning än vad jag gjort. Körde ett par veckor med 4 löpvändor i veckan. 3 st barfota på asfalt på vardera 6 - 10 km. Sen körde jag en fjärde runda som var 2 mil. Veckan därpå samma historia, men jag körde däremot 3 mil sista vändan. Gick väldigt bra, och jag sprang mycket snabbare än vad jag räknat med. Gick hem på 2:40 efter mina 3 mil. Jag sprang dock både 2 mil och 3 mil med mina minimalistiska skor (feiyue).

Det känns bra i vilket fall, och jag känner mig laddad. Vilar nu den här veckan, och tar det lugnt. Sprang min sista vända idag innan maran. En mil barfota, och det kändes hur skönt som helst. Drog ut med avsikten att springa ca 5 km i ett lugnt tempo. Men det blev nästan en mil i ett ganska bra tempo. Skönt när man känner att man kan springa hur långt som helst! Fötterna njöt av hela löpturen också. Otroligt vilken speciell känsla det är att springa barfota. Man känner sig mycket mer i kontakt med sin omgivning och mer delaktig i omvärlden. Man har en helt annan fokus och känsla för underlaget. Det är väldigt skönt och kul! Kunde inte sluta le under nästan hela springturen.

Införskaffade även ett par kettle bells idag! En 16 kg, och en 8 kg. Körde lite lätt fyspass efter löpningen, och invigde min 16 kg. Var skoj, och det tog väldigt bra! Körde raises och swings, varvat med armhävningar och situps, och sen lite biceps curls med 8 kg kettle bell. Kroppen känns bra och det ska bli spännande att se hur det går på maran!

Bells

På lördag skriver UNT (Uppsala Nya Tidning) ett repotage om mig och min barfotalöpning också med anledning av maran. Ska bli intressant och se hur det blir.

Uppsala Parkour har dessutom en invigning nu på fredag för den första parkourparken i Sverige! kl 13:00 - 19:00 kommer det vara invigning, uppvisning och sen fritt "mingel" i parken. Kommer nog bli skoj, och jag ska försöka vara där på eftermiddagen och titta och kanske träna lite. Det gjordes ett radioinslag om det hela med Mauri och Robin i parken också idag. Radioinslaget hittar ni HÄR

Mauri och Robin hänger :)

I Stockholm är det också en parkourpark invigning på lördagen. Då är det en likadan park från "Lappset" som kommer invigas. Kul! Parkour/freerunning har verkligen fått ett enormt lyft dom senaste två åren i Sverige. Det händer mycket nu!

I dagarna producerar också Air Wipp Sveriges första parkour magazin. Ska bli spännande och se hur det blir, och jag har en artikel med där också. Köp den med en gång!

Air Wipp Magazine

Länk till magasinet hittar du HÄR

Nu är det sängen nästa, så KANSKE jag kommer i tid till jobbet imorgon!
Må väl alla! Njut av livet!

Stadsloppet i Östhammar avverkat!

Sådär. Igår sprang jag min första tävling bafota! Även om jag inte hade några ambitioner än att ta mig runt så blev tävlingen över förväntan! Loppet i fråga är stadsloppet i Östhammar som är 6.3 km. Finns en variant där man springer två varv också, och kör då 12.6 km. Övervägde att springa långa loppet, men ville prova korta i år för att se hur det funkade barfota.

Jag joggade till tävlingsområdet och kände mig väldigt laddad, och fötterna kändes väldigt bra. Träffade en del folk, och fick lite kommentarer och konstiga blickar eftersom jag var den enda som var barfota. Tveksamt om så många av motionslöparna ens sett en person som inte kommer från Kenya springa barfota förut.

Men som sagt. Allt kändes bra. Så jag makade mig in i starten, och placerade mig ganska långt fram. Fick en galen tanke att; "Vafan. Jag kan nog tävla med toppen!". Varför inte liksom, och när starten drog igång, så drog jag iväg och kämpade mig fram till dom i täten. I efterhand inser jag att jag gick ut lite för hårt i början. Men det var en skönsla att glida förbi större delen av deltagarna barfota och höra deras förvånade tillrop bakom en "Men, han är ju barfota!". Haha..

Tuffaste partiet var faktiskt inte att springa på grusetapperna (vilket det var ganska många av, plus att vägarna var dåligt sopade). Utan det var slutspurten på löpbanan. Då fick jag faktiskt mitt första blodvite på foten sen jag började med barfotalöpning!

Nåväl. Hur gick det då kanske ni undrar. Jo, jag gick ut starkt i början som sagt. Kom sen till den långa grusetappen, och fick sänka tempot en del, och blev omsprungen av den del, men jag höll en ganska bra och jämn takt. På slutet spurtade ja t om om några stycken på löpbanan, och fick med mig ena personen jag skulle spurta om, och det blev en riktigt hård och jämn kamp till mållinjen, men han tog mig precis. Det var nog det som fick mina fötter att slitas sönder lite. Men i överlag klarade dom sig bra!

Tiden jag gick i mål på blev 25:46 på 6.3 km och jag är sjukt nöjd! Hade varit glad om jag klarade det på under halvtimmen, och sa mest på skoj till en del jag pratade med att jag siktade på 25 minuter. Min tid resulterade att jag fick plats 7 i herrklassen. Nöjd som tusan med tanke på att jag var barfota, och det var mitt första lopp. Sen kan det tilläggas att det var fler som var snabbare. Två tjejer b la i damklassen, plus att dom som sprang i lag deltog inte i själva tävlingen, och där var det ett par stycken som sprang snabbare än mig också. Totalt (eftersom alla springer samtidigt), var det kanske ca 20 st personer som gick i mål före mig. Men med tanke på att 544 sprang, och jag kom runt plats 20 totalt om man räknar med dom icke tävlande, så är jag sjukt nöjd och imponerad av mig egen insats!

I övrigt rullar träningen på, och jag har gått in hårt för löpträningen nu inför maran 28:e maj. Springer ca fyra ggr i veckan. Tre pass barfota, där jag kör mellan 6 - 10 km per gång. Sen en lång rund som jag lägger på 2 - 3 mil en gång i veckan med skor (mina minimalistiska feiyues springer jag i då). Sprang 3 mil i torsdags, och det gick väldigt bra. Förvånade mig själv på tiden jag sprang. 2:40! Sist jag sprang 3 mil, så tog det mig strax över 3 timmar! Så det är en otrolig förbättring. Så min förhoppning att springa på runt 4 timmar på marathon känns rimligt.

Parkourträningen kör jag på med så gott jag hinner också, och en hel del fys blir det med kroppsvikt, och lite vikträning också. Mest mest fokus på löpning just nu. Vill verkligen vara i form inför maran.

Nu ska jag gå ut och klippa ner äppelträden lite och fixa på gården. Både barnen sover samtidigt för en gångsskull, och Jenny är ute i stallet. Underbar söndag med sommarvärme och sol, även om jag ska jobba 18 - 06! Senare på dagen tänkte jag dra ut och träna parkour med folket som är med och tränar också innan jobbet.

Nu får fötterna vila från löpning till tisdag! Parkour och fys idag och imorgon, och löpning på tis, ons, tors. Sen tar jag långpasset på lördag kanske. Funderar på att köra 1.5 mil barfota då. Kanske 2 mil. Får se hur fötterna mår och kroppen känner ;)

Må väl och träna hårt!

Resultatlistan från loppet hittar ni här för övrigt:

Östhammars stadslopp

Baby Giant

Hallå!

Var ett tag sen jag plitade ner några ord här.

Har börjat jobba igen nu för fullt sen Thorin kom, och jag blev pappaledig. Varit hemma i ca sju veckor (!), och det har varit fantastiskt skönt att få vara hemma så länge med sin familj. Välbehövligt!

Träningsmässigt så rullar allt på, och det är skönt att vädret tillåter att man är ute mycket nu. Helt underbart med vår!

Idag ska vi köra det första ledda träningspasset i Östhammar utomhus. Ska bli skoj, och jag ska se till att vi kommer svettas som tokiga innan träningen är över! :)

Har också (äntligen) vågat prova på en sk baby giant. Uppbyggningen till en riktigt giant (svinga sig runt en stång med raka armar). Har ett klipp här ned som visar mitt första stapplande försök mot en giant. Snart så!



Löpningen rullar på, och jag börjar bli lite nervös för marathon. Endast en månad kvar nu ca, så det är kort tid på att härda mina fotsulor på! Men det ska gå! Jag SKA springa barfota. Nästa vecka ska jag ut varje dag och springa ca 5 km per gång har jag tänk när jag har fri-vecka.

Förra veckan kastade jag mig sjön också när det var så fint väder. Väldigt kallt (4 c), men otroligt uppfriskande. Hade precis avverkat en intensiv löprunda barfota på ca 3 - 4 km. Så det var rätt skönt att hoppa i. Dock skönare att komma upp! :)


Run bare!

Igår avverkade jag min första riktiga barfotalöptur för året!

Det gick väldigt bra, även om jag kanske gick ut lite väl hårt för mina fötter så här första gången för i år.
Jag sprang en mil, och det gick över förväntan. Det enda problemet jag haft i efterhand är två blåsor på vardera fot. Det blir på tårna som skulle motsvara ringfingret på en hand. Det är dom enda tårna (och platserna på fötterna) som jag kännt av och fått blåsor på sen jag började med barfotalöpning. Stack hål på dom nyss, och nu känns det som jag är fit for fight, och springa en mil till! Men fötterna ska få vila tills imorgon. Då blir det nog att hålla sig till runt 5 km ett tag framöver nu.

Problemet är dock att för min kondition inför maran, så bör jag nog springa minst 10 km per träningstillfälle. Men fötterna är ännu inte härdade nog för att det kanske ska vara så skönt. Så jag får försöka varva med ett långt pass i veckan nu med skor, och två - tre korta utan skor. Ska eventuellt på fredag ge mig på och springa två mil också. Så jag får in lite längre distanser inför maran.

Har varit lite förkyld i mer än en vecka också. Inget större. Bara snorig, och hostig.. Det har nästan gått över nu, men hostan ger inte riktigt med sig och snorandet har minskat ordentligt. Så därför har jag inte kunnat träna ordentligt på över en vecka. Höll på att bli galen igår, och kände mig full av energi och sugen på att springa

Det tråkiga grå vädret, och att det bara var +3 ute till trots, så bestämde jag mig för att ge mig ut.
Gick som sagt bra, men asfalten här omkring är inte så värst slät och fin. Väldigt ojämn, och gropig. Samt så ligger det fortfarande kvar mycket grus här och där.

Sen att jag valde att följa min ordinare rutt jag kört i vinter med skor, som går över ett ganska långt parti med grusväg kanske inte heller var så smart. Det gick an, men man märker att man blivit väldigt känslig över vintern! Fick gå en del partier där, för att det gjorde lite väl ont. Men det gick ändå bra! I övrigt var det väldigt skönt och härligt att ge sig ut utan skor!

Ser fram emot en solig och varm dag nu. Ska försöka hitta en ny rutt också med lite lättsammare asfalt att börja på.

Övriga träningen rullar på. Inte lyft några vikter på över en vecka nu dock p ga förkylningen. Men tänkte köra ett pass idag.

Imorgon ska jag eventuellt åka ut till Öregrund och träna parkour med några av dom jag tränar med där. Blir nog skoj, och det är så skönt att vara ute och träna nu! Less på gympahallar hehe.. Men dom fyller sin funktion dom med, och man kan lära sig saker man inte vågar ute. Så det är ju bra. Ser även fram emot första ordentliga utomhusträningen i Uppsala. Ska försöka ta mig iväg så fort jag får chansen.

På hemma fronten rullar allt på. Snart är min ledighet slut (visserligen jobbat två nätter av mina sju veckor ledigt). Känns tråkigt, och man får aldrig nog av att vara hemma med sin underbara familj. Thorin växer och det händer mycket. Han är med mycket mer nu, och tittar och har sig. Rör på kroppen och börjar lyfta huvudet. Heira är det också full fart på. Kul att hon är så snäll mot sin bror!

Idag blir det lite viktlyftning, handstands och vila tror jag. Håller på att sluta med kaffe också. Svårt! Men klarat mig hela dagen igår, och det känns ok idag. Lite sugen, men det finns te som tur är.. Är nog mest det där med varm dryck som lockar. Men sen är det något visst med kaffe och den speciella smaken som man lärt sig gilla. Kommer bli svårt, men jag ska banne mig klara av det!

Må väl!

Kul dag!

Hade en grymt kul träning idag och det flöt på väldigt bra. Tyckte alla som var med kämpade riktigt bra genom alla tunga övningar som jag drog dom igenom! Kul var det, och extra roligt att en del nya hittat dit, och att se folk utvecklas!

Passade även på att åka in lite tidigare till Öregrund och drog ner till klipporna med Alexander och Daniel och tränade lite innan den ledda träningen. Ruskigt skoj, och jag har verkligen saknat att röra mig över klipporna i Öregrund.

Imorgon vankas det fint väder också. Funderar på att ta fram min slackline då, eller försöka dra ihop en lite träningssession ute med alla som är sugna. Blir nog dock rätt lugnt eftersom jag är förkyld! Har en väldigt irriterande hosta, och jag kan varken springa eller anstränga mig alltför hårt. Men en del rörelse, hopp och balans kan man alltid göra!

Tänkte passa på också och länka dels till en intressant artikel som pratar iaf lite om det jag försökte formulera (Varför tränar du?). Tycker han gör ett mycket bättre jobb än mig på att formulera sig dock! När jag försöker skriva saker så svämmar min hjärna över, och droppar ner på tangentbordet och det blir alldeles för mycket text och för osammanhängande! Men men.. Får leva med det. Ingen är tvingad att läsa  vad jag skriver! :)

Bloggen hittar du här! (för övrigt mycket intressant info om träning i övrigt också!)

I övrigt är livet underbart. Thorin har passerat en månad nu, och allt funkar otroligt mycket bättre än jag trodde det skulle göra. Heira är så intresserad av och snäll mot sin lillebror. Kul att se henne stå och klappa på honom när han ammar, eller hyscha honom när han gråter, och vagga honom om han sitter i bilbarnstolen, eller ligger i "babysittern".

Heira utvecklas också mycket. Pratar, klättrar och springer runt här hemma. Jätteroligt. Försöker vara utomhus med henne minst en sväng om dagen också. Hon blir överförtjust när hon får komma ut och springa runt och titta på och undersöka allt spännande i sin omgivning. Ser fram emot när det blir torrare i gräs och så, och hon kan få krypa runt mer fritt, och slipper ha alla otympliga kläder på sig!

Gruset börjar sopas bort från gatorna också! Plusgrader nästan varje dag nu också, och inte mycket snö kvar. Så fort min förkylning är borta så ska jag inviga barfotalöpningen igen! Längtar! Att träna barfota inomhus räcker inte riktigt till.

Har inspirerat två av dom jag tränar med att röra sig mer barfota, så dom brukar dels träna barfota inomhus, och så går dom till och från hallen barfota! Även varit ute och joggat lite redan! Väldigt coolt, och jag är sjukt imponerad av dom.

Satt och kollade på en kille (här är klippet) som nyligen lärt sig något som kallas för "Jättar" eller "giants" på engelska, som är helt enkelt att man svingar sig runt en stång med armarna. Har länge velat lära mig det, men vågar inte satsa på farten och komma runt. Ska tydligen vara lättare än man tror bara man vågar.. Blev så inspirerad så nu ska jag banne mig lära mig det här! Tjockmatta, och fram med en stång i hallen. Sen får en person stå bredvid på en plint och hjälpa till att trycka på benen lite så ska jag nog klara av det! Även om inte personen hjälper till så mycket, så kommer det nog hjälpa mentalt att man har den där lilla extra skjutsen!

Nåja. Tänkte passa på och länka till en bra youtube kanal med mycket bra tutorials för gymnastiska kroppsövningar också (sk calesthenics)

Arthlete

Må väl! Nu blir det vatten i mängder, och strax sängen!

Varför?

Ja, jag har under en period reflekterat mycket över varför. När det handlar om många saker, men främst träning.
Varför tränar jag?

Det är en ganska stor fråga, och en komplex frågeställning som inte har ett enkelt svar. Det är också en fråga jag tycker alla utövare av vad dom nu än utövar för aktivitet, må det vara fotboll, eller frimärkssamling borde ställa sig.

Men när det gäller mina funderingar så kommer det främst kretsa runt parkour, och fysiskt träning.

För att förstå hur jag började, och hur mitt "varför" såg ut när jag började, får vi ta det hela från start. För min del började det hela med att jag satt alldeles för mycket vid datorn för ca 3 år sen. Jag kände att jag ville förändra mitt liv. Jag började med att sluta spela online spel vilket tog upp alldeles för mycket tid av mitt liv och gjorde mig till oaktiv individ. Jag har alltid varit en fysisk människa som testa olika sporter, och alltid sett till att hålla igång. Främst på gym och med långa skogspromenader. Dock brukade jag alltid gå ut hårt en period, och träna intensivt i kanske två till tre månader. Sen trappade det hela ner, och jag blev lat och det gick ett par månader innan jag återupptog träningen. Kosten har alltid varit dålig också. Eftersom jag naturligt är ganska smal oavsett vad och hur mycket jag äter, så har jag aldrig brytt mig om vad jag stoppar i mig. Alla dessa faktorer höll på att förvandla mig till en person jag inte ville vara!

Så, mitt första steg, det var att sluta med online spel som sagt. Jag hade ingen plan. Jag visste bara att det var ett stort steg för att förändra min personlighet. Jag tränade på gym ganska ofta, men åt fortfarande ganska onyttigt (det fanns dock perioder då vi försökte sluta med onyttigheter, och det ja, gick som en jojo, upp och ner).

Under sommaren 2008 i början på juni, så satt jag vid youtube, och snubblade över ett klipp på David Belle. Det var ett klipp som kallas "Speed air man". En lite rolig ordlek. "Spid er man" :)

Hur som helst blev jag helt tagen av vad jag såg. Jag vart som förtrollad över att se denna människa ta sig fram i sin stadsmiljö med hopp, språng och klättring på ett obehindrat och väldigt effektivt sätt. Jag kände direkt att detta var något jag också kunde göra! Kanske inte lika bra och smidigt, men jag kunde definitivt ut och hoppa och klättra över saker! Jag har alltid varit en klätterapa som alltid gillat att utmana mig själv, och ja "leka".

Sagt och gjort. Jag kollade på klipp hela den dagen. Allt jag kom åt. Det var nästan uteslutande klipp med David Belle och Parkour Generation som fångade min uppmärksamhet. I början hade jag inte ens övervägt möjligheten att man kunde kombinera det här med volter. Det handlade bara om ren och skär effektiv rörelse. Framåt, över och under!

Det visade sig att det inte var så lätt som jag trodde. Jag upptäckte också att desto mer jag lärde mig om parkour, filosofin och människorna bakom grundandet, så fanns det en stark fysisk del i det hela. Det var inte bara att gå ut och hoppa över ett staket. Det var inte parkour. Man gjorde det för ett syfte. Man tränade sin kropp och sitt sinne. Man gjorde sig stark och användbar, för sin familj, och för andra. En individ stark både mentalt och fysiskt och kapabel att hjälpa. Med dom grundtankarna började min resa och min vandring till idag.

Då, när jag började, då var parkour visserligen en del filosofiskt, men till största delen såg jag det som ett sätt att träna kroppen och sinnet. Det var ungefär som karate, eller en annan kampsport. En träningsmetod, med en filosofisk del. Jag förändrades i mitt sätt att se på världen och fick vad som brukar kallas för "Pk-vision". Parkour ögon. Allt jag tittade på analyserade min hjärna direkt. Där kan jag hoppa, där kan jag klättra. Där kan jag komma upp, om jag gör först så, sen si osv.. Jag blev helt uppslukad. Jag tänkte, åt och sov parkour.

Då tränade jag, först för att det var en kul träningsform. Sen för att det blev mitt liv. Mitt största intresse utöver min familj. Ungefär som datorspelandet hade varit. Så har det varit fram tills för en tid sen. Tror jag började förändras när min dotter föddes. Jag såg fortfarande parkour snarare som mitt liv, än en del av mitt liv.

Nu?

Jag har en son nu också. Familjen växer. Tiden räcker inte riktigt till som den gjorde i början, men jag tränar mycket och aktivt ändå. Under min resa med parkour upptäckte jag också vikten av bra kondition, och glädjen i löpträning. Något jag hållit på med hela tiden. Förra året upptäckte jag också glädjen i att springa och träna barfota. Ett bra sätt för att stärka kroppen mer, och få en mer naturlig träning. Mina tankar runt parkour har gradvis förändrats. I början tyckte jag nästan illa om alla som lade ner mycket energi på att göra volter utomhus, och kallade det för parkour. Efter mitt första år hade jag insett att det spelar faktiskt ingen roll om folk gör volter och kallar det parkour eller ej. Det är bara ord. Folk rör på sig. Folk har kul. Det är viktigare än namn. Jag försöker dock sprida MIN syn på parkour till alla jag tränar med. Vikten av att träna sin kropp korrekt. Att ta det lugnt, och ta sina framsteg successivt. Samt hur viktigt det är att faktiskt träna sin kropp, mer än att bara utöva parkourtekniker. Jag har ända sedan jag började varit väldigt inspirerad av "Methode Naturelle", som är själva urkärnan till parkour. Methode Natureller är helt enkelt naturlig träning, och ur den som dagens hinderbana kommer. Det handlar om att krypa, gå, springa, klättra, hoppa, lyfta, bära, kasta, försvara och simma. Dessa tio huvudpunkter är saker man fokuserar runt i träningen. Parkour har lyft ut delar av detta och skapat en egen träningsform som är inriktad på effektiv och snabb rörelse enbart.

Blir mycket text, men det är tyvärr nödvändigt! Som sagt. Min familj växer, och tiden krymper. Förr kunde jag bli ordentligt otålig, och nästan arg om jag inte kunde träna. Eller att det kom något i vägen för min träning. Jag blev frustrerad. Jag kände ett behov av att lära mig vissa speciella rörelser. Jag ville kunna allt nu, och blev frustrerad över att jag inte var "duktigare" än jag var. Jag trodde jag var trogen idealen som är parkour, och ett sunt tänkande, men jag blev beroende av parkour. Precis som jag var av datorspel. Visserligen ett sundare beroende, men icke desto mindre ett beroende, även om det inte var så starkt som det kanske låter. Men träningen är tänkt att fostra mig till en bättre människa, så jag kan leva mitt liv bättre. Träningen är inte tänkt att VARA mitt liv. Det är det jag kommit till insikt om.

Nu om jag inte kan träna det eller det, så kan jag lika gärna göra något annat. Jag kanske aldrig kommer göra en dubbel bakåtvolt ner på gräs (eller så kanske jag gör det). Det spelar faktiskt ingen roll, och jag känner ingen brådska i livet längre. Jag känner inte längre något behov av att jag MÅSTE. Jag bara GÖR. Här och nu. Jag tror att för mig är det en ganska radikal insikt som gjort mig otroligt mycket gladare. Sen att jag inte begränsar mig. Alla rörelse är kul! Volter är bra för kroppskontrollen, även om det inte är något jag prioriterar, tycker jag det är ofantligt kul, och nyttigt för mig och min kropp. Löpning är nog det jag ser som det viktigaste i min träning. Faktiskt känns det mer som parkour, än att göra olika tekniker över en mur för mig. Parkour för mig handlar om att både fysiskt och mentalt ta sig framåt, och inte stanna för några hinder. Oftast när vi rör oss rent fysiskt från en punkt till en annan så är det inte så många hinder i våran väg förutom våran kondition.

En annan sak jag funderat mycket över, är det faktum att vi som parkourutövare ofta letar ställen att träna på, istället för att göra det vi kan med det vi har. Vi gnäller mycket över att "Ahh, jag har inga bra ställen att träna på!" osv.. Detta är dåliga ursäkter. Om du inte har några cat leaps där du bor och lever, varför ska du då träna dom? Visst det är bra att kunna tekniken, och det är aldrig fel att leta ställen för specifika tekniker. Men låt dig inte uppslukas av det! Gå ut, och använd fantasin med det som finns till hands. Ren fysisk träning kan man göra var som helst. Alla människor har oftast någon form av natur i närheten. Det finns träd att klättra i. Stenar att hoppa över och emellan. Det handlar om att utforska sin omgivning och röra sig i den.

Mycket text, och jag har mycket mer funderingar, men jag känner att det börjar bli mycket text, och mina funderingar börjar bli lite osammanhängande, och kanske svårt och ointressant att läsa.

Men ja, hela mitt liv kretsar numer runt träning verkar det som. Men vad spelar all denna träning för roll för mig om den inte är för ett syfte? Vad har jag för nytta av muskler och ett långt liv, om jag inte har någon att dela glädje och sorg med, eller någon som har nytta av mig? Självklart ska man ha kul med sin träning, och man ska inte plåga sig "bara" för att få ett långt liv eller vara "användbar". Men det bästa är om man kan hitta något som skänker glädje, och samtidigt aktiverar dig. Jag tycker att ALLA borde röra på sig. Mycket. Vi har tappat mycket av våran naturliga träning vi förr fick från att jaga, fly och överleva våran tuffa vardag. Det är det parkour och en del andra träningsformer knyter an till. Naturliga sätt att röra på sina muskler och aktivera sin kropp, så man kan leva ett långt och aktivt liv. Men tanken är inte att man ska leva för att träna. Man ska träna för att leva!

För att återgå till Varför.

Jag brukade träna för att det var kul, och bra träning
Sen var det en livstil (det är det fortfarande), som tog över mitt liv.

Men nu är det också så mycket mer. Jag begränsar mig inte till "parkour", volter och den typen av rörelse. Löpning, klättring, lyfta vikter.. Det finns mycket mer som gör oss till friska starka individer. Många glömmer också bort att motionera mentalt. Läsa böcker och information om andra ting i livet som inte handlar om parkour eller fysisk träning. Hjärnan måste också få motion!

Men varför? Ja, för mig handlar det om att bli stark, hålla mig frisk och leva länge. Allt för min familj. För mina barn och min sambo. Jag vill leva ett långt, aktivt spännande liv. Upptäcka nya saker. Resa, möta människor och ha kul långt över när jag passerat 100 år. Man bör nog inte bli för uppslukad av EN sak, och låta det ta över ens liv. För dig kanske det är något annat. Bara att ha kul t ex! Det är precis lika ok. Det spelar egentligen ingen roll varför. Bara DU vet varför du gör det du gör, och att du är lycklig.  För mig är parkour numer bara EN del av livet (om än en väldigt stor del).

Jag känner att när jag läser igenom det här, så blev det kanske lite onödigt långt, mina tankar är kanske inte alltid så bra sammansatta. Men jag orkar inte skriva om, så jag låter det vara. En del saker kanske jag vill omformulera, och en del saker har jag låtit varit osagt, som kost t ex.. Men det viktigaste är att DU funderar över VARFÖR du tränar? Nu har jag främst tänkt på parkourutövare, men det här är något som jag sa i början, att alla borde fundera över. Det är nyttigt att veta varför man tränar. Var ärlig mot dig själv, och kom ihåg att mina synpunkter är inget jag ser som sanningar. Det är bara MIN syn på det hela. Att jag t ex inte gillar att det tävlas i parkour, och liknande betyder inte att jag tycker illa om dom som tävlar. Att du inte tränar av någon annan anledning än att du inte har något bättre för dig och att det är kul, gör inte att du har "fel". Men jag tror att dom flesta inte ens funderar så mycket.

Be strong, be useful!


Weekly update

Jao, varit lite lat! Så har inte uppdaterat bloggen på hela veckan. Har dock inte hänt så mycket spektakulärt. Körde ett pass parkour i måndags, löpträning och lyfta vikter på tisdagen. Var ensam hemma större delen av dagen på tisdagen, så jag han springa en mil, träna parkour ute i typ 40 minuter. Mycket balans och en de jämfota hopp både på höjd och längd, samt lite volter. Sen över en timme i mitt lilla gym där jag körde igenom biceps, ben och bröst. Samt en massa chins och pullups.

Insåg att jag alltid blandat ihop chins och pullups också! Nu vet ja att chins är med fingrarna MOT ansiktet, och pullups är med fingrarna BORT från ansiktet! Alltid trott tvärt om :)

Onsdagen tog jag det lugnt, för jag kände mig slut i kroppen och seg. Så jag tog det som vilodag. Torsdagen började jag känna mig förkyld, och insåg varför jag var så seg på onsdagen. Tog det lugnt, men tränade lite balans och muscleups på eftermiddagen när jag var ute och lekte med Heira. På fredagen var jag ännu mer förkyld, men vi hade bokat hallen här i Östhammar för kvällsträning, så jag tog det lugnt hela dagen, och kände mig ganska pigg på kvällen. Körde på ganska bra med gemensam uppvärmning och lite fys. Sen fritt. När vi körde fritt tog jag det väldigt lugnt. Hjälpte dom som är lite nya, och körde lite lätt. Fokuserade mycket på att träna akrobatik. Nötte en del kombinationer som jag vill kunna köra på gräs i sommar. Stillastående flickis, till salto, och till flickis. Samt rondat flickis flickis, och rondat flicks salto. Börjar sitta bra nu!

Idag lördag hade vi en fullspäckad dag med loppisbesök på dagen där vi sålde gamla barnkläder, och sen fira Jennys pappas fru som fyllde femtio på eftermiddagen/kvällen. Blev en lång men rolig dag!

Nu är det lite mys i soffan som gäller med min älskling. Imorgon ska vi ha bak och städdag och bara vila upp oss.. Känner mig mera krasslig nu ikväll också.. Får hoppas jag är frisk tills träningen på måndag!

Må väl, och hoppas ni har en lika trevlig helg som jag!

Uppsala

Nu är jag mör!

Idag blev en lååång och fullspäckad dag!

Började med att kliva upp vid 06:00 imorse då Heira vaknad pigg och glad. Fast då var klockan 07:00 insåg jag tack vare sommartiden..

Sen blev det att slänga i sig en rejäl frukost bestående av te, juice, skivad banan och fiberberikad havregrynsgröt med mjölk och så två mackor (osötat lantbröd (morotsbröd)), med ost på. Mättade bra, och är ungefär det jag brukar äta varje morgon. Mackorna är det som varierar. Oftast tar jag bara en, om jag tar någon alls.

Sen blev det att promenera till bussen vid halv tio snåret när Jenny kom hem efter sin övernattning hos en vän.
Kom till Uppsala till 11:00, och njöt av solen och den friska luften, även om det blåste lite, och inte var direkt varmt. Träningen börjar först 12 på söndagar, så jag tog det lugnt, och promenerade i långsam behaglig takt, eftersom det tar bara ungefär 20 minuter att gå till gymnastikhallen. På vägen dit passade jag på att utnyttja min mentala frihet när det gäller rörelse. Fyrisån rinner genom Uppsala, och det finns massor med små broar längs den. En är en röd bro, som vi ofta brukar klättra/gå på eftersom den är så tacksam att göra det på. Stort halvcirkelformat "räcke" på sidorna, som har en stor yta, som gör att man kan gå upp längs den, och ner på andra sidan.. Så jag gick upp till toppen, och ställde mig där och njöt av solen en stund. Sen ner, och vidare längs ån. Insåg när jag kom till nästa bro, att jag måste följa ån till gymnastikhallen på andra sidan. Så när jag skulle gå över den bron, så tänkte jag att hmm, här kan jag också klättra upp och gå uppe på (lite svårare att komma upp, men ändå lätt). Tänkte för mig själv att ja, men gör det då! Finns inget som hindrar mig? :)

Sagt och gort. Klättrade upp på bron, och gick längs ena sidan med det glittrande vattnet under mig en fem meter nedanför eller så. Stannade mitt på, och vände mig mot solen och bara stog och njöt en stund.

Det är det här jag älskar med parkour. Det har öppnat mina ögon för så enkla ting, som ger så mycket frihet! Jag är inte rädd för att vara "konstig" och sticka ut från det normala.. Det är en härlig känsla att utmana arkitekturen. Varför ska jag gå där, när jag kan gå här? Fick en hel del konstiga blickar från söndagsflanörer när jag klättrade ner från bron och fortsatte min lilla vandring längs ån. Kände mig på ett väldigt totalt lyckligt humör. Tror det beror på att jag var där och då. I stunden.

Njöt även av att klättra upp i ett träds tjocka gren som låg ut över ån, och la mig mot trädgrenen, njöt av ett äpple och lyssnade på fåglarna som sjöng för mig, medans jag blickade upp på himlen genom grenverket. Underbart!

Dagens gymnastikträning blev väldigt skoj, och ganska fri. Våra ordinare ledare var på utbildning, så vi hade en vikarierande ledare, som ledde en gemensam uppvärmning och stretching. Sen gjorde vi stationer att träna serier och hopp på. Väldigt kul att få fokusera på enbart volter nästan en hel träning. Dom gånger jag tagit mig iväg till gymnastikträningen tidigare har det varit mest fokus på fys. Har inget emot det dock! Gillar nästan det mer.. Men det var kul just idag att få träna så fritt, på det man kände att man vill göra. Tränade på sideflip, rondat bakåtvolt, rondat flickis, stillastående flickis. Framåtvolt med halvskruv (börjar ta sig riktigt bra nu faktiskt). Samt en del annat kul. Gainer gjorde jag några gånger också.

Provade dock inte allt jag hade föreställt mig att jag skulle göra, utan fokuserade mer på grunder vilket kändes väldigt skönt! Händer lätt att man vill så mycket som är svårt. När man egentligen får ut mer av att fokusera på grunderna så dom sitter perfekt innan man ger sig på det svårare. Jag har inte bråttom att lära mig något specifikt. Jag har hela livet på mig, och det känns faktiskt inte så viktigt längre att klara av specifika rörelser. Jag är glad att jag kan det jag kan, och ser fram emot att lära mig det jag kommer lära mig. Allt får ta sin tid, och är det något jag aldrig kommer lära mig, så gör det mig ingenting. Jag är lycklig, och det är allt som är viktigt! :)

Julius våran tränare kom förbi på slutet, och gav mig några väldigt bra råd för framåtvolten med halvskruv, och handvolt. Kände att jag gjorde ett enormt framsteg på handvolten. Fick mycket hjälp också av en gymnast som är från Frankrike som är i Uppsala och pluggar just nu. Gav mig mycket bra tips på rondat salto (bakåtvolt), och sträckt (rak kropp) framåtvolt. Var kul och känner att jag gör framsteg även om det tar sin lilla tid!

Sen vid halvtre, så rundade jag av träningen på gymnastiken, och promenerade till en närliggande skolgymnastiksal, där mina vänner i UPK hade en ledd träning som dom har varje söndag. Var grymt kul att få komma dit och träna lite med dom, hänga och träffa alla. Blir sällan man har tid och vilja att ge sig av hemifrån nuförtiden när våran familj växt med två nya medlemmar. Så när man väl träffar sina underbara vänner så är det härligt!

Vi lekte ungefär en timme inne i salen, tränade muscleups, och lite parkourtekniker, innan vi kom på att vi skulle gå ut. Inte så mycket snö nu längre i Uppsala, och det var ganska fint väder med sol och så, även om det var lite kallt i luften.

Vi begav oss till en annan skola som låg väldigt nära. Där var det ett perfekt tak för att träna wallruns upp på, sen hade dom en påbyggnad av ytterligare ett litet tak på taket så att säga. Så vi kunde vara uppe på taket, och träna wallruns, och climbups, drops med roll och massor med roliga saker. Sen hade dom en liten utbyggnad nedanför taket på taket om ni förstår hur jag menar! hehe.. Så vi tränade på att droppa på det högsta taket, ner på utbyggniaden till roll, och landa på det lägsta taket.. If that made sense? :D

Kul som tusan var det i vilket fall! Satte också min första utomhus wallflip på plan vägg uppe där på taket! Riktigt skoj, och läskigt! Har ju satt den massor med gånger på väggen i gympasalen, och utan mattor. Men det blir en annan grej mentalt när man är utomhus. Så det kändes skönt att jag gjorde den fyra gånger utan problem. Känner att rotationen är liite okontrollerad än, eftersom jag fortfarande tycker den är lite läskig. Men får jag träna på den mer, så kan jag förbättra min rotation och göra den snyggare. Kul med framsteg iaf!

Nu är jag ganska mör i hela kroppen, och ser fram emot att sova snart.. Har varit halvdöd sen jag kom hem, och Heira har varit helt vild (på ett glatt sätt), och vi har skrattat och haft kul hela kvällen.. Men hon har också varit övertrött, och inte gått att lägga.. Tillslut somnade hon på en kudde på golvet i vardagsrummet vid tio, och jag däckade på golvet bredvid henne. Nu ska jag dock hoppa in i duschen (ÄNTLIGEN!) och njuta av att massera min kropp med lite varmvatten, och sen krypa ner i sängen..

Imorgon blir det en tuff dag igen. Då ska jag försöka antingen löpa på morgonen, eller så går jag ner i gymmet. Sen leda parkourträning på eftermiddagen. Grymt kul att det börjat hitta dit folk som är 20+ nu! Börjar bli ganska många vuxna. Så man kan köra lite annant temp på fysen.

Insåg här på kvällen för övrigt att jag levt på min frukost, frukt och en burk med keso (500g) på hela dagen. Samt två mackor när jag kom hem. Massor med vatten, och en hel del juice (brämhults färskpressade. Mmhmmm!) Känner mig hur mätt och nöjd som helst. Fruit rocks! :)

Lämnar er med citat från "Way of the peaceful warrior";

"There are no ordinary moments."

Jumping man

Idag blev en riktigt kul dag i hallen!

Tog med mig Heira, och åkte upp och körde med dom som letat sig dit. Vi vart rätt många som tränade idag (när hallen är tom och ledig, så brukar vi "apor" få vara där och träna, och vi brukar då köra fri-träning). Jag tog dock initiativet att köra lite ledd fys med alla innan vi började "leka". Kul att alla var på, och man märker att alla gillar att svettas!

Vi körde också en gemensam slinga, för att komma igång ordentligt. Sen blev det leka av!
Körde inget speciellt idag dock. Nötte min devil drop som sitter bra nu, samt så körde jag en hel del rondat flickis, och rondat salto. Övade dock inte så mycket på min akrobatik som jag tänkt, eftersom jag fick hålla lite koll på Heira, och så ville jag hjälpa till lite med dom som var nya. Samt så har jag svårt att prioritera volter framför rena parkourtekniker. Tycker det helt enkelt är roligare att röra mig i "banor" med parkourtekniker och köra fys, än att träna volter!

Övade en del på muscleups också som för övrigt blivit riktigt bra nu. Dom är dock fortfarande snea (drar mer med höger arm), och insåg idag varför. Försökte göra en muscleup och dra med vänster arm, och kom inte ens upp då! Min axel är JÄTTEsvag i den rörelsen på vänstersidan. Tror det hänger ihop med att jag hade gips på vänster arm så länge förra året, och jag har helt enkelt inte tränat ikapp den armen. Speciellt inte i muscleup rörelsen. Så jag får börja göra många negativa "snea" musclesups med vänstern, så den får komma ikapp, och sen kan jag börja fokusera på att göra dom med båda samtidigt. Men upp kommer jag lätt, och mina upstarter eller vad dom kallas i gymnasttermer går hur lätt som helst nu med raka armar.

Imorgon bär det av till Gimo och bada med Heira. Kommer bli grymt skoj! Sen på kvällen blir det att köra lite lättare fys och handstands medans Heira sover och man är ensam hemma.

Får ta det lite lugnt nån dag känner jag. Fick ont i halsen i morse, och jag vill verkligen inte bli sjuk! Så det blir mycket vatten, frukt och vila. Får träna på det mentala planet med att läsa, meditera och göra enklare övningar som balans osv. På söndag blir det full action dock med gymnastik och parkourträning hela dagen i princip. Vill vara i form för det!

Sen i nästa vecka har jag bestämt mig för att (om jag är frisk dvs) springa en 20 km sträcka. Så jag kommer in lite i längre distanser inför mitt maraton. Ska bli intressant, och jag tror jag ska göra det på onsdagen. Vi får se hur det går! :)


Nu på kvällen har jag och Jenny ätit tacos, och druckit lite vin faktiskt! Första glaset sen början på förra sommaren ungefär, eftersom Jenny blev gravid på sommaren då. Sen hade hon gjort en faaaantastiskt god "falsk" cheesecake. Lite kaffe på det, och sen kolla på film i soffan. Otroligt härlig fredagskväll. Kul att man kan få det mysigt och skönt på det sättet trots två små underbara barn som brukar uppta det mesta av ens gemensamma tid. Såg för övrigt på "The fighter". Väldigt bra, och en ruskigt bra rollprestation av Christian Bale. Måste vara en av mina favoritskådisar (kolla in "the machinist", "Equilibrium", "3:10 to Yuma" och "American phsycho" b la). Som gammal boxare så var den här filmen mig varm om hjärtat. Sevärd!

Nu ska jag lägga mig och läsa "Way of the peaceful warrior" och sova!

Må väl!

Tidigare inlägg
RSS 2.0