Strong man, strong spirit
Tänkte skriva av mig lite kortfattat. Tänkte jag skulle göra ett längre inlägg från början, men jag finner motivationen svår att hitta att skriva något längre och meningsfullt nuförtiden. Ska dock göra ett tappert försök!
Nu har i vilket fall som helst mina regelbundna parkourträningar här i Öregrund kommit igång.
I sammarbete med fritidsgårdsverksamheten i kommunen så får jag träna barn och ungdomar i skolans gympasal, på dom tider som fritidsgården i Öregrund har inbokad tid.
Det hela funkar väldigt bra hitills, och är väldigt kul! ca 10 - 15 personer har kommit på varje träning än så länge. Hade den fjärde i ordningen i torsdags, och tre har t om åkt över fyra mil för att vara med!
Så det är en stor succé. Ska försöka fortsätta köra vaje måndag (16:00 - 18:00) och torsdag (16:00 - 17:00).
Utöver dom regelbundna träningarna så rullar min egen träning på. Har blivit lite bättre på volter. Måste öva mer på framåtvolt på plan mark känner jag. Lite nervös för hur mina knän tar det dock. Fick känningar i knäna när jag lärde mig den, och sista jag gjorde den på gräs. Kanske blir bättre senare när kroppen är van vid "chocken" som blir när jag landar. Får se till att landa rätt också.
Börjat med löpträning varje dag nu också, istället för två 1 mils pass per vecka, så kör jag nu ca 4 km varje dag, och 1 mil en gång i veckan. Sen fys och parkour ett par gånger i veckan, med minst en vilodag per vecka. Får se hur det går. Känns som det kan ge bra resultat.
Muscleups har jag blivit starkare i också. Så att klara en "ren" muscleup till julen är nog ingen omöjlighet! Känns skoj att man går framåt hela tiden, känner hur jag orkar mer och blir starkare. Samt så växer min mentala kraft, och tron på mig själv, och självinsikten om vad jag klarar av är också god. Så man vågar prova nya saker, för man känner sin kropp så pass väl att man är medveten om vad man är kapabel till. Det gäller att veta när man ska lyssna på rädslan man känner ibland, och när man kan ignorera den.
Jag och min sambo väntar nu med spänning på januari också, då vårat barn är beräknat att kliva in i våran värld. Det största som hänt oss båda i våra liv.. Kommer bli mäktigt!
Nu ska jag gå och umgås med nämda sambo, och mysa lite i höstmörkret med en bra film. I morgon blir det dop då Jennys kusin ska döpas. Kommer bli roligt, och jag ska ge mig på att läsa upp en dikt också. Hittade en väldigt fin och passande dikt.
Må väl, och ta vara på livet!
"Jag har ingen dödsönskan.. jag har en livsönskan".
- Som svar på eventuella kommentarer om att man har en "dödsönskan" när man utövar parkour/freerunning. Tänkvärt!
Nu har i vilket fall som helst mina regelbundna parkourträningar här i Öregrund kommit igång.
I sammarbete med fritidsgårdsverksamheten i kommunen så får jag träna barn och ungdomar i skolans gympasal, på dom tider som fritidsgården i Öregrund har inbokad tid.
Det hela funkar väldigt bra hitills, och är väldigt kul! ca 10 - 15 personer har kommit på varje träning än så länge. Hade den fjärde i ordningen i torsdags, och tre har t om åkt över fyra mil för att vara med!
Så det är en stor succé. Ska försöka fortsätta köra vaje måndag (16:00 - 18:00) och torsdag (16:00 - 17:00).
Utöver dom regelbundna träningarna så rullar min egen träning på. Har blivit lite bättre på volter. Måste öva mer på framåtvolt på plan mark känner jag. Lite nervös för hur mina knän tar det dock. Fick känningar i knäna när jag lärde mig den, och sista jag gjorde den på gräs. Kanske blir bättre senare när kroppen är van vid "chocken" som blir när jag landar. Får se till att landa rätt också.
Börjat med löpträning varje dag nu också, istället för två 1 mils pass per vecka, så kör jag nu ca 4 km varje dag, och 1 mil en gång i veckan. Sen fys och parkour ett par gånger i veckan, med minst en vilodag per vecka. Får se hur det går. Känns som det kan ge bra resultat.
Muscleups har jag blivit starkare i också. Så att klara en "ren" muscleup till julen är nog ingen omöjlighet! Känns skoj att man går framåt hela tiden, känner hur jag orkar mer och blir starkare. Samt så växer min mentala kraft, och tron på mig själv, och självinsikten om vad jag klarar av är också god. Så man vågar prova nya saker, för man känner sin kropp så pass väl att man är medveten om vad man är kapabel till. Det gäller att veta när man ska lyssna på rädslan man känner ibland, och när man kan ignorera den.
Jag och min sambo väntar nu med spänning på januari också, då vårat barn är beräknat att kliva in i våran värld. Det största som hänt oss båda i våra liv.. Kommer bli mäktigt!
Nu ska jag gå och umgås med nämda sambo, och mysa lite i höstmörkret med en bra film. I morgon blir det dop då Jennys kusin ska döpas. Kommer bli roligt, och jag ska ge mig på att läsa upp en dikt också. Hittade en väldigt fin och passande dikt.
Må väl, och ta vara på livet!
"Jag har ingen dödsönskan.. jag har en livsönskan".
- Som svar på eventuella kommentarer om att man har en "dödsönskan" när man utövar parkour/freerunning. Tänkvärt!
Kommentarer
Trackback
