Summa sumarum
Ska strax ge mig ut och träna lite. Tänkte dock skriva av mig lite kortfattat om vad jag pysslat med den sista tiden.
Kom för en vecka sen hem från en tripp till Jämtland. Var vid en plats som heter Ottsjö ganska nära Åre. Var fantastiskt vackert, och en riktigt trevlig resa.
Vi var även förbi Dorotea, och lämnade tillbaka hunden till hon som vi köpte henne av. Sorgligt, men det kändes ändå som det rätta att göra, då hon är en väldigt aktiv varelse, och vi känner att vi inte kommer klara av att ge henne den uppmärksamhet som hon behöver när barnet kommer.. Det var ett svårt beslut, men det kändes ändå som det rätta för oss själv, och Alyssa som våran prinsessa heter. Vi vet att hon kommer få det så bra en hund kan få det där uppe, så det känns skönt. Dessutom kommer vi träffa henne en hel del igen, när vi åker upp på besök. Så det känns också skönt!
Passade på när vi var i Norrland att hålla mig igång också. Han med två löprundor i Ottsjö på ca 1 mil vardera. Var riktigt härligt att springa i skogen där med det stora och imponerande ottsjöfjället framför mig. Vetskapen om att det finns björn i skogen, och att dom hade sett björ där jag var och sprang var också en nervpirrande känsla. Man hade hela tiden kolla på ett bra träd som jag skulle kunna klättra upp i om jag skulle stöta på en nalle. Det gick dock bra, och jag såg faktiskt inte ett enda djur förutom fåglar när jag sprang.
Här hemma har saker och ting varit lite konstiga nu utan hund, tomt och lite trist när man är hemma själv. Dock så är det lite skönt också att inte ha ansvaret det innebär med att ha hund, som ligger och trycker i bakhuvudet hela tiden. Nu kan man göra precis vad man vill, när man vill. Ett tag framöver iaf. Så det tar en stund att vänja sig vid :)
Var till Uppsala två gånger förra vecka och tränade. Var grymt skoj. Körde ett mer lekfullt pass på tisdagen, där vi inte körde någon ledd träning, utan jag, Mauri, Robin och Rocky träffades och bara tränade lite flow, lekte och hade det nice. Blev en hel del tränande på climbups. Något man måste jobba mer på, men det börjar gå framåt. Mauri visade lite knep så det går lättare. Ska öva öva och öva!
Jag bestämde mig också i veckan att jag igår skulle springa till Öskärsund heter det. Ligger i norrändan på ön här utanför Öregrund (gräsö). En sträcka på 2.3 mil. Det längsta jag hittills sprungit är 1.6 mil ungefär. Så jag visste det skulle bli en utmaning. Att vi hade ett parkourjam med Air-wip på lördagen i Uppsala gjorde inte saken bättre det heller. Det var för övrigt en jättekul tillställning. 40 pers var vi som trängdes i en gympasal då vädret inte var det bästa. Var rätt kul ändå att köra inomhus också. Var fantastiskt att se Marcus ("zyrken") från air-wip "in action" så att säga. Väldigt duktigt på det han gör! Var inspirerande som tusan att se. Han visade hur man gjorde något som kallas för devil drop också. Man hänger i en ribbstol exempelvis (eller på en vägg). Med ansiktet in mot väggen. Sen hoppar man uppåt, och bakåt, och gör en framåtvolt.
Tog några djupa andetag innan jag vågade prova. Första blev ett ryggplask. Andra gången satte jag den, dock inte så snyggt. Tredje gången dunka jag in en foten i ribbstolen, och föll. Gick bra, men jag blev lite för feg av det, så jag testade inget mer. Vilket var synd. Får se om jag vågar träna lite på den sen när jag är själv i en gympasal. Ska prova iaf!
Löpningen då igår!
Jo, jag laddade hela förmiddagen (missade dock mattiderna lite, så jag åt för tidigt). Drack mycket vatten, och värmde upp ganska rejält. Sen åkte jag och min sambo över med färjan och jag gav mig av. Gick tungt i början, som det alltid brukar göra, men kom ganska snabbt in i lunken, och andningen.
Min sambo åkte före, och hade vatten i bilen, så hon skulle hem till sin mor, och sen åka ikapp mig, så jag fick lite vätska på vägen, sen skulle hon lägga ut en flaska när jag jag hade kommit mer än halvvägs också.
Allt gick över förväntan, och det var bara att springa på. När jag hade sprungit kanske 1.2 mil eller så, så fick jag också sällskap av en stor korp! Den kom och flög ner på min vänstra sida, och flög jämsides med mig en bit, innan den satte sig i träd framför mig och tittade på mig.. När jag sprungit förbi den, så flög den ikapp mig, och flög bredvid mig ett tag (en bra bit ovanför dock!), så flög den så iväg framför mig, och satte sig igen och tittade på mig tills jag sprungit förbi. Så höll den på i säkert 4 km. Ett tag trodde jag den lessnat. Men så kom den med full fart över trädtopparna och satte sig. Helt otrolig upplevelse!
När jag närmade mig delen av Gräsö som heter norrboda började den känns tungt. Dels började jag känna av mina vader en hel del. Mycket p ga av träningen vi hade dagen innan, och att jag vid det laget hade kommit över den sträckan jag sprungit som max förr, så nu var min kropp inne på ny okänd mark. Plus det faktum att min sambo vid det laget hade kommit till sin far som bor där uppe. Var tungt att springa förbi huset när jag var helt slut, hungrig som ett as, och törstig. Som tur var hade min kära Jenny lagt ut en flaska vatten åt mig där. Så jag fick mig några klunkar innan jag fortsatte.
Sista 2 - 3 km var nog det värsta jag varit med om. Min kropp gick in i nån sorts trans. Jag var trött, och kände att mina ögonlock bara blev tyngre och tyngre. Kändes faktiskt som att jag när som helst skulle somna! Helt bissart. Aldrig varit med om något liknande förr. Blev nästan lite rädd att kroppen höll på att ge upp. Men jag bet ihop och tänkte att har jag kommit så här långt, ska jag banne mig komma hela vägen oavsett!
Sista biten kändes det inte ens som jag styrde min kropp. Den bara sprang, å jag bara hängde med. Mjölksyran var stark i mina lår och vader när jag så äntligen såg havet, och min sambo som stog med vätska och en smörgås. Det fick mig att öka takten sista biten, tills jag kom fram..
Jag var helt slut.. Men det gick bra!
Nästa mål blir från söderändan av Gräsö, till norr. Mellan 3 och 3.5 mil. Inte säker på den exakta sträckan än. Men det ska bli spännande. Ska dock låta kroppen återhämta sig minst en vecka eller två!
Nu ska jag handla, och sen ge mig ut och träna!
Kom för en vecka sen hem från en tripp till Jämtland. Var vid en plats som heter Ottsjö ganska nära Åre. Var fantastiskt vackert, och en riktigt trevlig resa.
Vi var även förbi Dorotea, och lämnade tillbaka hunden till hon som vi köpte henne av. Sorgligt, men det kändes ändå som det rätta att göra, då hon är en väldigt aktiv varelse, och vi känner att vi inte kommer klara av att ge henne den uppmärksamhet som hon behöver när barnet kommer.. Det var ett svårt beslut, men det kändes ändå som det rätta för oss själv, och Alyssa som våran prinsessa heter. Vi vet att hon kommer få det så bra en hund kan få det där uppe, så det känns skönt. Dessutom kommer vi träffa henne en hel del igen, när vi åker upp på besök. Så det känns också skönt!
Passade på när vi var i Norrland att hålla mig igång också. Han med två löprundor i Ottsjö på ca 1 mil vardera. Var riktigt härligt att springa i skogen där med det stora och imponerande ottsjöfjället framför mig. Vetskapen om att det finns björn i skogen, och att dom hade sett björ där jag var och sprang var också en nervpirrande känsla. Man hade hela tiden kolla på ett bra träd som jag skulle kunna klättra upp i om jag skulle stöta på en nalle. Det gick dock bra, och jag såg faktiskt inte ett enda djur förutom fåglar när jag sprang.
Här hemma har saker och ting varit lite konstiga nu utan hund, tomt och lite trist när man är hemma själv. Dock så är det lite skönt också att inte ha ansvaret det innebär med att ha hund, som ligger och trycker i bakhuvudet hela tiden. Nu kan man göra precis vad man vill, när man vill. Ett tag framöver iaf. Så det tar en stund att vänja sig vid :)
Var till Uppsala två gånger förra vecka och tränade. Var grymt skoj. Körde ett mer lekfullt pass på tisdagen, där vi inte körde någon ledd träning, utan jag, Mauri, Robin och Rocky träffades och bara tränade lite flow, lekte och hade det nice. Blev en hel del tränande på climbups. Något man måste jobba mer på, men det börjar gå framåt. Mauri visade lite knep så det går lättare. Ska öva öva och öva!
Jag bestämde mig också i veckan att jag igår skulle springa till Öskärsund heter det. Ligger i norrändan på ön här utanför Öregrund (gräsö). En sträcka på 2.3 mil. Det längsta jag hittills sprungit är 1.6 mil ungefär. Så jag visste det skulle bli en utmaning. Att vi hade ett parkourjam med Air-wip på lördagen i Uppsala gjorde inte saken bättre det heller. Det var för övrigt en jättekul tillställning. 40 pers var vi som trängdes i en gympasal då vädret inte var det bästa. Var rätt kul ändå att köra inomhus också. Var fantastiskt att se Marcus ("zyrken") från air-wip "in action" så att säga. Väldigt duktigt på det han gör! Var inspirerande som tusan att se. Han visade hur man gjorde något som kallas för devil drop också. Man hänger i en ribbstol exempelvis (eller på en vägg). Med ansiktet in mot väggen. Sen hoppar man uppåt, och bakåt, och gör en framåtvolt.
Tog några djupa andetag innan jag vågade prova. Första blev ett ryggplask. Andra gången satte jag den, dock inte så snyggt. Tredje gången dunka jag in en foten i ribbstolen, och föll. Gick bra, men jag blev lite för feg av det, så jag testade inget mer. Vilket var synd. Får se om jag vågar träna lite på den sen när jag är själv i en gympasal. Ska prova iaf!
Löpningen då igår!
Jo, jag laddade hela förmiddagen (missade dock mattiderna lite, så jag åt för tidigt). Drack mycket vatten, och värmde upp ganska rejält. Sen åkte jag och min sambo över med färjan och jag gav mig av. Gick tungt i början, som det alltid brukar göra, men kom ganska snabbt in i lunken, och andningen.
Min sambo åkte före, och hade vatten i bilen, så hon skulle hem till sin mor, och sen åka ikapp mig, så jag fick lite vätska på vägen, sen skulle hon lägga ut en flaska när jag jag hade kommit mer än halvvägs också.
Allt gick över förväntan, och det var bara att springa på. När jag hade sprungit kanske 1.2 mil eller så, så fick jag också sällskap av en stor korp! Den kom och flög ner på min vänstra sida, och flög jämsides med mig en bit, innan den satte sig i träd framför mig och tittade på mig.. När jag sprungit förbi den, så flög den ikapp mig, och flög bredvid mig ett tag (en bra bit ovanför dock!), så flög den så iväg framför mig, och satte sig igen och tittade på mig tills jag sprungit förbi. Så höll den på i säkert 4 km. Ett tag trodde jag den lessnat. Men så kom den med full fart över trädtopparna och satte sig. Helt otrolig upplevelse!
När jag närmade mig delen av Gräsö som heter norrboda började den känns tungt. Dels började jag känna av mina vader en hel del. Mycket p ga av träningen vi hade dagen innan, och att jag vid det laget hade kommit över den sträckan jag sprungit som max förr, så nu var min kropp inne på ny okänd mark. Plus det faktum att min sambo vid det laget hade kommit till sin far som bor där uppe. Var tungt att springa förbi huset när jag var helt slut, hungrig som ett as, och törstig. Som tur var hade min kära Jenny lagt ut en flaska vatten åt mig där. Så jag fick mig några klunkar innan jag fortsatte.
Sista 2 - 3 km var nog det värsta jag varit med om. Min kropp gick in i nån sorts trans. Jag var trött, och kände att mina ögonlock bara blev tyngre och tyngre. Kändes faktiskt som att jag när som helst skulle somna! Helt bissart. Aldrig varit med om något liknande förr. Blev nästan lite rädd att kroppen höll på att ge upp. Men jag bet ihop och tänkte att har jag kommit så här långt, ska jag banne mig komma hela vägen oavsett!
Sista biten kändes det inte ens som jag styrde min kropp. Den bara sprang, å jag bara hängde med. Mjölksyran var stark i mina lår och vader när jag så äntligen såg havet, och min sambo som stog med vätska och en smörgås. Det fick mig att öka takten sista biten, tills jag kom fram..
Jag var helt slut.. Men det gick bra!
Nästa mål blir från söderändan av Gräsö, till norr. Mellan 3 och 3.5 mil. Inte säker på den exakta sträckan än. Men det ska bli spännande. Ska dock låta kroppen återhämta sig minst en vecka eller två!
Nu ska jag handla, och sen ge mig ut och träna!
Kommentarer
Postat av: Joseph
Inspererande text!
Jag läste ett tidigare inlägg om när du sprang 6km på 29 minuter och satte som mål att slå det nästa gång.
Från 6 kilometer till 2.3 mil är inte illa!
Säger bara att du har motiverat mig till att börja löpa oftare :)
Trackback