Le Parkour

Var ett tag sen jag skrev här, och det har hänt en hel del sen sist.
Har hunnit med ett besök i England, tränat hårt, och varit på storsjöyran i Östersund. Min oändliga semester tog till sist slut också, så nu är jag igång och jobbar igen. Fast jag måste tillägga att mitt jobbande inte är särskilt hårt, eftersom vi fortfarande kör på sparlåga på jobbet så får vi vara hemma en hel del. Inte mig emot, då jag får mycket mer tid över till att träna.

Tänkte jag ska försöka mig på en något sen summering utav London resan.

Tisdag:

Jag, Robin och Martin möttes upp på arlanda, i väntan på vårat flyg. Vi hade några timmar att slå ihjäl, så vi hittade ett parkeringshus, samt lite betongmurar som vi kunde leka lite vid. Så tiden gick ganska fort.

Vi kom till London runt nio på kvällen efter en smidig flygtur. Allt gick smidigt faktiskt. Vi hämtade vårat bagage på fem minuter,  och hittade snabbt till tåget in till centrala london, tog ut pengar, och gav oss av mot Paddington station. Väl framme där runt halv tio, så blev vi dock lite mer fundersamma, då vi skulle ge oss in i tunnelbanesystemet. Vi tog oss lite av våran första london luft dock, och sög i oss en något sen middag på burger king. Inte normalt vårat choice of food kanske, men nöden har ingen lag!

Vi satt där och funderade lite på hur vi skulle ta oss vidare. Vi hade kollat lite på terminalen hur linjerna gick, och funderade på om vi kunde gå till nästa station där vi skulle byta tåg mot området där vi skulle bo. Vi frågade ett par som satt brevid oss, och dom var trevliga nog att ge oss deras daytravel card, eftersom dom hade åkt färdig för dagen. Det lönar sig att vara social ibland!

Vi hittade ganska enkelt till området där vi skulle bo. Men sen blev det lite svårare, när vi skulle gå från tuben, till vårat hostel. Vi litade blint på våra skickliga kunskaper att följa stjärnorna, och våra instinkter. BAD IDEA!

Efter en dryg timmes snurrande i cirklar och promenerande med tunga, och i mitt fall obekväma väskor, så hittade vi så tillslut fram.

Efter lite förvirring stog vi så på vårat rum, uppfyllda av förväntan, och glädje. Vi trodde dock vi var ensamma på rummet, vilket vi efter vi tänt lampor, och klampat runt högljuda fick märka att vi inte var. Tre andra låg och sussade så sött i sina bäddar.. Så vi dämpade oss, släckte ljuset, och dumpade våra väskor, och smög ut igen.

Vi kunde inte gå och lägga oss nu. Klockan var ju bara halv tolv, vi var pigga av att bara vara i London, så vi var bara tvungna att gå ut och titta lite. Finns sååå mycket att göra överallt i London!

Vi körde en liten upptäcktsfärd runt området vid vårat hostel, och lekte lite. Var riktigt trevligt, och vi somnade riktigt gott den natten.

Onsdag:

Första dagen i London!
Vi upptäckte ganska fort hur totalt fel vi hade gått dagen därpå. Promenaden som tog oss lite mer än en timme, från tuben till vårat hostel, gick på ca sju minuter den här dagen.

Dock stannade vi vid den lilla ån som rann förbi där vi bodde på väran väg ner mot tuben, värmde upp lite, och körde lite morgonträning (något som blev en standard för oss varje morgon). Fanns massor att göra, och leka med där.



Vi fortsatte sen till den lokala Decathlon affären där Robin inledde dagen med att köpa nya skor.



Vi gav oss sen iväg till London bridge, för att avklara lite "normalt" turistande. Jag hade aldrig varit i London förut, tillskillnad från Martin och Robin. Så jag ville gärna se lite sevärdheter, vilket jag tror att dom gärna också ville, då det var ett tag sen sist dom var där.

London bridge och London tower, sen vidare till big ben, och trafalgar square, och förbi piccadilly cirkus, tog en tur in i China town och vände..





..sen vidare till Subway för lite lunch ;)


Vi fortsatte sen mot vårat primära mål. Primark på Oxford street, och billiga mjukisar ;)

1 pund styck!



Efter vi handlat ett par stycken, så drog vi iväg mot dagens nästa mål. Latimer road. Där våran första träning med parkour generations var. Vi var där många timmar tidigare, så vi skulle hinna kolla in området i lugn och ro, slappa lite, träna på egen hand och äta något.

Vi blev helt tagna av området. Ett riktigt parkour himmelrike.



Vi vilade, handlade vatten och lite mat, och träna rätt mycket hårdare än vi hade tänkt från början.
Efter vi spenderat ett par timmar här, så började träningen närma sig, och vi rörde oss mot tunnelbanestationen för att möta upp alla andra.

Vi kom dit och träffade Thomas, Blane, Forrest och Agota. Helt surrealistiskt för oss tre.. Vi var mållösa, och stog bara och såg dumma ut och log. Helt underbart var det!

Eftersom vi var så många på denna träning var det tre tränare, istället för det normala två. Vi delades in i nybörjare, medel och advancerad. Jag och Robin i medel, och Martin i Advancerad, baserat på hur länge vi kört. Jag och Robin fick äran att träna med Forrest.

Vi började med att värma upp med lite fys, och sen köra en lite slinga med underbars, popvault, och sen valfri vault över en till mur, och sen börja om. Vi gjorde detta tio gånger.

Efter det blev det wallruns, med något som Forrest kallade "double tap". En rörelse jag gjort förr, men aldrig haft ett namn på.



Man gör en wallrun till en kant, och i samma stund man tar i kanten, så häver man sig uppåt, släpper kanten med båda händerna, och tar tag i den själv toppen på muren med båda händerna samtidigt. Detta förusätter förstås att det finns en lite kant längre ner på muren.

Jag var på en lite högre fysisk nivå än dom övriga, och fick därför en specialövning av Forrest. Jag fick göra ett springande armhopp (saut de bras), sen "double tap", och climbup på taket. Sen en riktigt otäck precision ner på en pelare.

Gick dock bra, och det är otroligt vad mycket mer man klarar än man tror. Hade tidigare sett denna slinga på youtube med Forrest. Var väldigt konstigt att göra samma slinga som Forrest.. Han litade dock på min fysiska förmåga att klara detta hopp, som jag tidigare samma dag stått och tittat på, och sa "Aldrig att jag gör det här". Gick bra, och kändes otroligt skönt att göra den.



Efter det, rörde vi oss vidare mot ett annat ställe, där vi körde ännu en slinga, med två underbars, ta oss upp på en mur, springa på den, sen balans på ett räcke, och sen saut de bras till en till mur, över, och sen över en annan del av den, och tillbaka. Detta fick vi upprepa tio gånger.

Efter det var avklarat var vi väldigt möra.. Då vi fick vi leka en lek. ;-)
Vi skulle alla samtidigt göra ett precisionshopp (jämfota hopp), mellan två trottoarkanter. Man fick först prova in sitt maxavstånd, så att det inte var för lätt. Sen skulle vi alltså hoppa samtidigt, tio gånger (en gång dit, och sen tillbaka räknades som en gång). Om NÅGON misslyckades, så fick ALLA göra om det, och hoppet räknades inte. Men vi var ändå tvungna att hoppa tillbaka. Jag kan säga att vi gjorde vääääldigt många fler hopp än tio. Säkerligen en 70 - 80 hopp. Våra lår var nästan i upplösningnstillstånd efter det.

Efter det gick vi vidare mot en lekplats, där dom hade grova rep uppspända, som man kan gå balansgång på. Det fick vi göra, och en annan balansövning. Efter det så skulle vi göra pullups som avslutning. Jag och Robin fick dock "äran" att göra muscleups istället. Något jag inte är så bra på, men kan någorlunda tack och lov.

Efter det, så dök Dan Edwardes upp en sväng också, och jag fick en pratstund med han. Otroligt trevlig människa, och väldigt kul att man fick en chans att träffa honom.

Efter detta var det stretching med Blane, och en chans att prata lite med folk och så. Var en otroligt skön stämning, och väldigt trevligt. Julie Angel som brukar filma parkour generations produktioner dök också upp, för att filma lite. Så det var väldigt kul att få se lite "bakom kulisserna" när dom filmade, och att få se dessa otroliga traceurer röra sig.. Ljudlöst i den mörka natten. Väldigt häftig känsla..

Vi somnade väldigt gott även denna natt ;)

Torsdag:

Idag begav vi iväg tidigt som vanligt (gick upp sju varje morgon, frukost senast halv åtta). Morgongympa vid ån, sen vidare till Decathlon för att jag och Martin också skulle få inhandla lite skor, och så handlade även Robin två extra par. Kaleni Success är en sko som endast säljs på den här affären, som bara finns på ett fåtal ställen i Europa. Går heller inte att beställa skon, eller någon produkt från den här butiken online. Så vi tänkte vi skulle passa på att köpa skon som är så populär bland många traceurer, eftersom den är så billig, och bra för det priset. 12 pund paret. Helt ok pris för ett par bra skor att träna i!

Jag, Robin och Martin köpte tre par var, samt så köpte vi totalt ytterligare fyra par till vänner. Så det blev en hel del skor! :)



Dagen fortsatte vi sedan med att bege oss till ännu ett "hot spot" i London, som vi sett mycket ifrån, vauxhall heter området, där det finns ett välkänt "spot".

Vi spenderade hela förmiddagen med att träna där, och det var en helt otrolig plats. Man önskar verkligen att man hade dessa platser hemma att träna på varje dag..







Var en riktigt härlig plats, och vi tränade hårt halva dagen. Drog sen vidare mot kvällens träning. Denna gång var det inomhusträning med Forrest, vid Moberly Sport Centre. Den fruktade inomhus fysen!

Vi hittade dit utan större problem, och var där i god tid, så vi han hitta lite mat, och få en chans att vila våra ganska så trötta kropper inför kvällens hårda träning.

Vi värmde upp lite mer två andra traceurer som också var tidigare utanför i väntan på Forrest, och övriga deltagare. Fick chansen att leka lite vid pk-gens "klätterställning" också ;)



Jag lyckades självklart slå i smalbenet riktigt hårt också. Fick ett rejält sår, och det svällde upp ganska mycket. Jag försökte röra på mig en hel del, och sätta igång blodflödet runt smalbenet, så smärtan gick ner en del, och det gick bra ändå att träna. Men ont gjorde det..

Träningen inomhus kördes sen igång. Det var ganska mycket folk, och vi fick alla svettas otroligt mycket. Man insåg där hur mycket mer man behöver träna för den här typen av fysiskt aktivitet. Det var lite svårt i vissa övningar att hänga med, men det gick bra, och jag tycker jag, Robin och Martin höll en ganska hög fysisk nivå, även om det var tufft. Lite av ett bevis för att träningen sker åt rätt håll.

Efter en otroligt hård uppvärmning, så körde vi olika stationer med slingor av rörelse, för att sen avsluta dagen med efterfys, och stretchning. Jag har nog aldrig svettats så mycket som jag gjorde den här dagen, och jag var nog inte ensam om det. Kul var det iaf! och vi fick chans att prata lite mer med Forrest och Agota, samt så fick vi en lite fotostund med dom ;)





Vi rörde oss sen sent på kvällen hemåt, trötta, glada och slitna. Fick mig veckans första kopp kaffe också utanför en tunnelbanestation när vi satt och tog oss lite luft, och insöp den centrala london natten, och lät alla intryck av dagen sjunka in. Var riktigt gott efter vi fyllt våra tomma magar, och energifattiga kroppar med baguetter och mjölk.

Fredag:

07:00  - "Vakna Ronnie. Det är dags att gå upp nu.."

Återigen. Vi somnar sist på vårat rum, och går upp först. Denna dag börjar man verkligen känna hur sliten man är.

Kroppen är inte riktigt nöjd med våra extrema dagar med träning, träning, och mer träning, för att sen runda av med alldeles för lite sömn och återhätmning. Men på något sätt så hade vi orken att bara köra på, med ett leende på våra läppar hela tiden.

Efter frukost, var vi förbi Decathlon för att handla, och skulle sen gå hem till vårat hostel med det vi handlat. Vi kunde dock inte hålla oss, utan satte igång att träna lite när vi ändå var ute.

Vi hade inga ryggsäckar med oss den här morgonen, utan jag hade min mobil, plånbok och rumsnyckel i fickorna, varpå jag la ifrån mig det när vi tränade.

Vi tränade på, och rörde oss hemåt.

Efter ungefär 30 minuter inser jag att jag inte har min plånbok, eller mobil på mig. Jag kollar runt men ser inte sakerna någonstans!

Jag får panik, och inser att sist jag minns att jag hade dom, var ner på affären när vi började träna trettio minuter tidigare!

Vi springer tillbaka, men sakerna är borta där jag minns att jag lagt dom... FÖRBANNAT!
Jag blir helt förvirrad, arg och besviken på mig själv. Hur fasiken kan jag göra något dylikt!?

200 pund i plånboken. Mitt körkort, och mitt visa kort.. Kändes inte kul!

Vi gick till decathlon och frågade vakten vid entrén om han hade sett något, eller om någon lämnat in någon plånbok. Till våran förvåning, hade det faktiskt varit en äldre herre där tidigare och frågat om vakten sett någon som saknar sin plånbok och mobil!

Det kändes väldigt tryggt att veta att en tillsynes ärlig människa hade hittat mina saker!
Vi tog oss till vårat hostel och jag kunde låna telefonen där, och ringa min mobil. Till min förvåning svarar en kvinna på svenska i andra änden..

Det visar sig att mannen har listat ut via mitt körkort, att jag är svensk, så han tog sig till den Svenska kyrkan i Greenwich park (där vi bodde). För det första är det rätt komiskt att av alla platser i London där det finns en svensk kyrka, så är det där vi bor!
För det andra, var det tur att mannen resonerade så, för som han själv senare sa, så hade nog den lokala polisen lagt sakerna i en låda, och väntat på att jag ska höra av mig. Själv hade jag väl kontaktat huvudkontoret i centrala london, och aldrig mer sett mina saker..

Nu fick jag tillbaka allt! Inklusive mina pengar! Dom sa det på kyrkan, att jag hade en otrolig tur. Vilket jag är väl medveten om.. Tappar plånbok, med 200 pund (2400 skr ca), samt mitt visa kort, och får tillbaka ALLT!

Jag fick den stora äran att träffa han som fann mina saker, och skaka hans hand också. Någon belöning ville han inte höra talas om.. Tur det finns ärliga människor!

Dagen fortsatte vi sen med att ta det ganska lugnt på förmiddagen, och vila våra trötta kroppar efter morgonens äventyr.

Vi tog oss sen till Latimer road igen, för att få en chans att filma lite, och ta lite mer kort. Vi tränade där, och visade varandra vad vi fick göra med respektive grupp, eftersom vi delades upp på onsdagen. Samt så fick vi friska upp vårat minnen så vi kom ihåg övningarna.

Vi hittade denna skylt efter vi tränat lite en stund vid ett av "spotsen".



Fick höra sen att den inte hade någon laglig grund, utan var uppsatt av dom boende. Vad dom nu menar med "jumping activity of any kind" övergår mitt förstånd..

En liten kul anekdot som inträffade när vi tränade vid latimer road (där vi såg skylten), var att vi träffade på en liten skotsk gubbe (alkoliserad), som började babbla om "freerun", och hur han klättrade i träd som ung, och i berg som mandomsprov. Han fortsatte vidare att mumla massa tok om nordmän och Tor. Jag visade han då min tatuering med tors hammare. Han blev som förbytt, han skulle prompt ha med sig hem (han bodde alldeles i närheten). Jag såg på Martin och Robin att dom inte hade någon större lust att fortsätta konversationen med detta socialfall. Men jag har så svårt att säga nej, och såg ingen direkt fara i en halvt berusad gubbe. Skulle han försöka något, så skulle det knappast vara så svårt att övermanna honom. Så jag bestämde mig för att göra han till viljes. Tyckte lite synd om honom, och insåg att han förmodligen är rätt ensam.

Han visade mig in i sin lägenhet, medans Martin och Robin valde att stanna utanför.. Det luktade inte gott där inne! Trångt och litet var det också.. och smutsigt. Han hade gjort som två små altare med diverse actionfigurer, kristusfigurer och lite allt möjligt. Han hade bilder på oden, jesus och sig själv som barn, och sa att han var alla tre.

Han ville sen visa mig sin slägga, som han kallade "The hammer of Thor". Då började jag bli lite nervös.. Sedan fortsatte han med att plocka fram riktiga svärd som han prompt vill att jag skulle dra ut ur skidan, och känna på.

Sen när jag ursäktade mig, och sa att jag faktiskt måste, gå tyvärr, och inte kan dricka någon whiskey med honom, och titta mer på hans svärd blev han besviken, och försökte övertala mig att stanna. Han ville bara visa en sak till. Han sa då att jag skulle få välja vilket svärd jag ville att ta med mig hem till Sverige igen, eftersom jag i hans ögon var en av Tors gunstlingar, och med andra ord var vi i ett sorts brödraskap enligt honom. Jag tackade djupt för hans erbjudande, och förklarade svårigheterna med att få med mig svärdet hem.

Jag önskade han allt väl, och sen lyckades jag gå därifrån tack och lov. Men på något vis ångrar jag inte att jag fick träffa denna lustiga skotte vid namn Stuart Wallace (hans påstog sig vara släkt med William Wallace.. Inte helt omöjligt). Det var en rolig episod, och det är alltid kul att träffa folk, även om det i detta fall var lite sorgligt att se en så nergången och försupen människa, som troligen lever väldigt ensamt.

Kvällen blev sen spenderad vid Vauxhall, med Kazuma som tränare. Blane var också där, men han tog hand om nybörjargruppen.

Denna gång hamnade vi alla tre i den advancerade gruppen.

Det var en riktigt kul träning, med mycket fotplacering, och slingor. Kazuma hade dessutom varit borta ett tag, och alla som var där var nya för han, så han gjorde en del saker som ett "test" för att se vilken nivå alla låg på.

Vi tränade hårt, och det var extremt kul. Vi fick en chans att prata med Kazuma efteråt också, och ta lite bilder ;)



Somnade gott och väldigt fort denna natt.. :-)

Lördag:

Vi vaknade, och kändes och helt slut denna dag. Vi tog oss dock upp runt 07:00, som vanligt, och släpade oss ner till våran traditionella frukost. Fil, müsli, äggröra, och lite bröd. Provade på lite bacoon, och stekta tomater också, samt några glas med mjölk, juice, och en kopp kaffe. Helt ok faktiskt, och man stog sig ett tag på det.

Lördagen hade vi som en "fri" dag, där vi inte hade någon träning med parkour generations inplanerad. Vi tog det lugnt hela förmiddagen, och vilade oss lite, och packade om våra väskor, nu när dom blev överfulla med skor. Så vi hade rätt fullt upp med det ett tag.

Duschade, och kände oss faktiskt ganska fräscha efter frukost, dusch och vila.

Vi ville alla se en sista "turist sevärdhet" också, och det var camden market, och camden town. Vi drog dit, och gjorde lite shoping, att ta med oss hem. Var helt otroligt mycket saker, marknadsstånd, och affärer! Ett himmelrike för alla kapitalister.. Där kommer konsumentsamhället i sin rätta dager. Det till trots, var det ganska kul att gå runt där och titta på allt. God mat fick iaf i oss, innan vi gav oss vidare.





Vi gav oss sen av mot ett "hotspot" som ligger vid "Abbey road", nära Kilburn park. Om ni sett klippet "visions" med parkour generations så vet ni vart vi begav oss.

Vi hade även på inomhusträningen lärt känna en trevlig kille från Finland som bor i London. Han var väldigt sugen att träna med oss på lördagen, så vi bestämde att vi skulle ses vid ett av spotsten där vid abbey road.

Vi kom dit, och blev som vanligt helt lyriska över denna otroliga "lekplats" beläget vid europas längsta lägenhetskomplex. :-)



Vi tränade på där under större delen av eftermiddagen, och mötte upp med Lauri som våran nya bekant heter. Han hade dock inte så lång tid att avvara på oss, då han skulle leda en träning för några barn. Men vi körde på en timme, och umgicks, och tränade lite. Var väldigt trevligt.

Sen när han dragit vidare rörde vi oss runt lite mer, och träffade en traceur vid namn Sam, som vi tränade lite med en stund. Sen drog vi och käkade.



Tog oss tillbaka, och tränade ett tag till. Sen röde vi oss hemåt rätt tidigt för en gångsskull.



Vi tog det rätt lugnt väl hemma igen, och träffade lite nya gäster i vårat rum. En trevlig tysk med sin son, samt en rolig man från Kina.

Kinesen blev väldigt fascinerad utav vad vi berättade att vi sysslade med under våran vistelse i London.

Eftersom vi hade tagit det rätt lugnt, och gjort en tidig kväll, bestämde vi oss för att skulle ta oss en kvällsträning där vi bodde också. Vi hade några saker vi ville göra innan vi skulle åka dagen därpå.

Kinesen (minns tyvärr inte hans namn), slog oss följe när vi gick ut och värmde upp, sen började träna. Var väldigt kul att träna på kvällen/natten. Blir lite annan känsla då när det är mörkt.

Vi gjorde våran enda större klättring den kvällen också i mörkret. Finns en bro i närheten av vårat hostel som vi klättrade upp i. Kinesen blev lite orolig för han tyckte det såg så farligt ut, men vi gör inget vi inte är så säkra man kan bli på att man klarar av det. Var en otrolig känsla att stå uppe på bron, blicka ut över themsen, och se dom upplysta skyskraporna i centrala london. Var en sann yamakasi känsla när man stog där "on top of the world". Bron var nu inte en enorm sak. Den var hög, men inget enormt. Man var ganska försiktig i sina steg dock, eftersom kroppen var mör efter över en timmes hård kvällsträning, och alla träning man gjort hela veckan.

Vi somnade gott, inför sista dagen..

Söndag:

Sista dagen! Vi gick som vanligt upp vid sju, åt frukost, och kastade oss in i duschen. Kände oss fräscha och krya och såg fram emot dagens sista träning med parkour generations innan vi skulle åka hem på kvällen.

Vi hade anmält oss till deras "sunday wakeup class". En mer fysinriktad söndags träning, mellan 11:00 - 13:00.

Innan vi begav oss iväg, ville vi dock fånga våran broklättring på film och bild, så vi gick dit i dagsljuset och klättrade lite igen. Fick publik också, av den tyska mannen, hans fru och barn också. Barnen blev väldigt förtjusta i våran spindelmannen lek, och en av dom började ta kort på oss.





Efter morgonens små äventyr, gav oss i väg med våran tunga och otympliga packning mot morgonens träning.
Vi tog oss efter vi mött upp alla, till en löpbana, där vi inledde morgonen, med ett ganska långt löppass. Vi hade som system, att om någon halkade efter klungan, så fick vi alla vända, och springa tillbaka, lägga oss bakom den som var sist. På så vis höll vi hela tiden ihop. Vi sprang länge och väl, och fick sen springa två varv i egen takt, för att sen ta ett långsamt varv, och avsluta med en spurt.

Man var helt slut efter det!

Sen körde vi en sådan där precisionshopp lek. Tio hopp, alla hoppar samtidigt, icke godkända hopp räknas inte. Vi skulle hoppa jämfota över en mur i olika nivår. Dom som var nya, och på en lägre fysisk nivå, fick hoppa över den lägre delen, och vi andra fick hoppa över den höga delen.. Var plågsamt för låren efter den långa springturen, och allt tränande vi gjort under veckan. Men det gick bra efter en 40 hopp eller så...

Sedan drog vi oss vidare mot abbey road, där vi hade varit dagen innan för att köra ytterliga fys med den advancerade gruppen, med Blane, medans Andy tog hand om nybörjarna. Väl där träffade vi på en annan medlem i pk-gen, som heter Yao. Han deltog dock inte i träningen, utan hade en vilodag. Söndagen är tydligen rätt helig för många i pk-gen som en vilodag.

Vi blev brutalt "plågade" av Blane, som är en rikitig mini-Forrest när det kommer till fysträning. Det var kul, men riktigt tufft!



Efter ett hårt fysiskt pass med fyrfota gång, och traverserande högt över marken, så blev det stretchning, och en chans att umgås lite och ta lite kort innan våran hemresa.



Trötta, men otroligt glad rörde vi oss så mot flyplatsen och vårat flyg hem till Svearike. Skönt att vara hemma igen, även om man saknar folket, och alla platser att träna på. Blir helt klart en repris på detta sommaren 2010. Förhoppningen finns att vi ska göra ett besök i uppkomstorten för parkour också (Evry och Lisses, utanför Paris).

Vi får se vad framtiden bär med sig!

Ursäkta ett långt inlägg. Men jag har verkligen gjort allt jag kan för att inte skriva ännu mer!

Nu måste jag ta tag i lite saker här hemma. Tog rätt lång tid att skriva allt, och ladda upp alla bilder ;-)

Känner för övrigt att jag utvecklats enormt mycket efter den där veckan i London med pk-gen och alla spots där. Jag har en helt annan kreativitet nu, och vågar mycket mer, och litar på min kropp och förmåga på ett helt nytt sätt.

Mitt sätt att träna har också förändrats en hel del, och man är full av så mycket inspiration, och motivering att träna hårt nu.

Ser verkligen fram emot att få åka tillbaka om ett år, och göra en del saker man inte han, och en del saker man inte vågade den här gången.

Det enda som var jobbigt med resan var att vara ifrån min kära gravida sambo dock... Men det är nyttigt att få sakna varandra lite också ;)

Nu SKA jag röra mig ifrån datorn.. En riktig tidstjuv!

Må väl!
/Ronnie

PS:

Här är lite filmklipp från våran tripp:

Part 1:





Part 2:





Part 3: