Stockholm Marathon 2011 Barfota
Nu har jag klarat mitt första maraton! Helt otroligt vilken kul upplevelse det var!
Lyckades inte bara ta mig runt BARFOTA, HELA loppet, utan lyckades även nå mitt mål att göra det på under fyra timmar.
Jag gick i mål på 3:53!
Så jag är väldigt nöjd.
Mina tider under loppet kan ni se här
Helgen har varit helt galen!
Fredagen så jobbade jag 06:00 - 12:00, och åkte sen hem för att packa, umgås och äta något. Åkte sen in till Uppsala för att besöka den nyinvigda parken för parkour som byggts i eriksberg. Väldigt fin liten park, och jag gillade stället trots mitt initiala motstånd till tanken på en parkourpark, eftersom jag tycker parkour ska utövas i sin närmiljö, och vara helt fritt. Men det ger helt klart en del fördelar, och vi kan ändå röra oss på andra platser. Om inte annat kommer det bli väldigt bra för nybörjare för att prova grundtekniker utomhus och liknande.
För att få en liten insyn i parken och den rörelse man kan utöva där så kan ni kika på ett filmklipp en medlem ur UPK gjort från invigningen. Riktigt bra gjort tycker jag av Josefine!
Invigningen (försökte bädda in den i mitt inlägg, men det verkar som det inte funkade!)
Sen efter jag spenderat en timme nästan där, med att träna lite lätt och umgås med alla underbara människor, så begav jag mig vidare mot Stockholm och Södertälje där jag spenderade kvällen hos min bror och hans familj. Underbart kul att få träffa dom och umgås med dom, eftersom jag inte sett dom på väldigt länge, då dom bott ett år i Shanghai, och var hemma sist i somras. Dom har nyligen flyttat hem igen, så det var kul att få umgås!
Fick god mat och hade det väldigt trevligt innan jag fick en god natts sömn.
Lördagen började med en rejäl frukost, och sen gav vi oss av in till Stockholm. Min bror och en kompis till honom skjutsade in mig, och var min support under loppet. Dom släppte av mig i närheten av stadion, och jag vandrade in till området där man fick sitt start nr, och sin påse för kläder och ägodelar. Snörade av mig mina skor, och tänkte ut ett bra sätt att sätta mitt chip som registrerar tiden på mitt ben. Det ska normalt sitta vid skosnöret i skon, men jag tog loss ena skosnöret på mina skor som jag gick dit i innan jag packade ner dom, och knöt fast chipet vid min vrist, utanpå mina löpartights. Funkade bra, och det satt fast ordentligt, utan att det skavde eller märktes av.
Sen var det bara att röra på sig, och värma upp kroppen lite, och röra sig i startfållan på väg mot starten. Jag hade så pass högt startnr, så jag hamnade i den andra startgruppen på 11:40.
Var oerhört spännd inför det okända som låg framför mig, men också laddad, och jag kände mig självsäker att det inte skulle bli några problem att fullfölja det hela. Var spännd inför hur fort jag skulle orka springa, och hur tufft det skulle bli på slutet.
Jag hörde ganska många som reagerade på att jag var barfota, men jag såg ingen annan. I starten såg jag heller ingen med Vibram five fingers eller liknande.
11:40, och starten går!
Vi börjar röra på oss och det kändes fantasiskt bra, och asfalten kändes ganska skön under mina fötter efter ett tag. Första hundra metrarna var lite tufft, med en del grus, och lite gropig asfalt.
Jag kom in i en ganska bra takt rätt fort, och höll den bra kände jag. Jag föredrar att springa utan pulsklockor, gps och musik, så jag fick förlita mig på hur min kropp kände och min kroppskännedom för att hitta en bra fart som jag trodde skulle hålla hela vägen. Hade mycket spring i benen i början, och det var svårt att inte gå ut för hårt, eftersom jag visste att 4.2 mil är en lång sträcka, och vi hade inte ens sprungit en mil än!
Sprang på bitvis rätt bra, och drog förbi många, och gick sen in en jämnare takt.
Alla kommentarer under loppet från både löpare och åskådare hjälpte väldigt mycket att ge mig energi! Stort tack till alla som tog sig tid att prata med mig under loppet. Det hjälpte mig framåt, och höll mitt humör på en högre nivå! Fick för övrigt bara positiva kommentarer, så det var kul.
Var väldigt imponerad över att det vara så många som sprang och kämpade på! Med skor eller utan, så är det en fantastisk bedrift att springa över fyra mil, oavsett hur lång tid det tar. Det är tufft!
Första varvet gick oförskämt bra kände jag, men jag visste att jag inte ens kommit halvvägs när det var avklarat, så jag fick se till att inte dra iväg för mycket. Hade dock mycket spring i benen, så jag drog på rätt bra milen mellan 2 och 3 mil.
Sen när jag kom till kaknästornet och djurgården började det kännas lite, och det var första gången det började ömma i fötterna lite, och då hade vi kommit halvvägs. Men det gick bra, och jag kämpade på, och försökte hålla igång takten. Såg till att dricka vid ungefär varannan vätskekontroll, och tog druvsocker, saltgurka, banan och energi bar så fort jag fick chansen.
Under loppet såg jag några som sprang med Vibram five finger (totalt tre stycken), och tog mig tid att prata med en av dom. En trevlig tjej som sprang på väldigt bra. Ingen aning hur det gick, men det såg bra ut när vi var på väg in mot grönan. Såg dock inte henne mer efter det.
När vi hade passerat grönan började jag känna av fötterna rätt bra, och började bli ganska öm. När det var en mil kvar ca, så var jag vääääldigt öm under fötterna, men det helt klart hanterbart. Alla glada kommentarer gav mig energi att kämpa på! Kan villigt erkänna att jag började fundera på om det här verkligen var en så bra idé.
Jag kämpade på, och visste att det inte var långt kvar. Jag hade redan sprungit mer än 3 mil, så banne mig om jag skulle ge upp nu!
Kändes som det gick väldigt långsamt sista milen, men det visade sig senare att jag haft ungefär samma fart genom hela loppet i snitt. Så det var nog bara mentalt det gick trögt på slutet.
När det var ca 1.5 km kvar och jag började se stadion var det som om jag fick ny energi, och ökade takten ganska ordentligt. Sprang väldigt fort, och löpte in på stadion. När jag kom in där visste jag att min bror skulle finnas där någonstans, och eftersom han kanske skulle missa mig bestämde jag mig för att göra lite show för publiken, så han lättare skulle upptäcka mig. Han hade dessutom sporrat mig innan loppet att det vore kul om jag spurtade in i mål. Sagt och gjort, jag la i femmans växel och sprang så fort jag bara kunde, och jag har ingen aning om vart jag fick all kraft ifrån, för jag sprang väldigt fort!
Hörde speakern läsa upp mitt namn: "Här har vi en väldigt fin spurt av Ronnie Nystedt!". Sen kom jag in i mål, och det kändes helt surrealistiskt..
Nu är det söndag. Det känns fortfarande overkligt att det var IGÅR som jag sprang 4.2 mil barfota på asfalt i Stockholm!
Fick en fin lördag efter loppet. Åkte hem till min bror i Södertälje, och tog en lååång skön dusch, god mat (grillat!) samt en öl, och ett glas vin. Kändes toppen, men jag var väldigt öm i mina fotsulor, och mina ben kändes rätt möra. Dock kände jag mig i mycket bättre skick än jag trodde jag skulle göra.
Bokade in ett tåg från min bror, och åkte hem på kvällen, eftersom jag gärna ville komma hem till min älskade familj, och få vakna hemma dagen efter maran kändes väldigt lockande. Efter tåg och buss var jag hemma till halv ett. Promenaden från bussen här i Östhammar där jag bor, hem till vårat hus var väldigt jobbig! Jag blev ruskigt stel av att sitta på en buss i en timme.. Men känslan när man somnade i sin säng med sin älskade intill sig efter en sådan här helg var obeskrivlig. Känns som jag går på ett lyckorus nu efter det här. Sjukt nöjd och glad! och otroligt rörd av all uppmärksamhet jag fått från alla nära och kära! Tack alla, ni är underbara!
Nu ska jag njuta av mina sista timmar som 29. Imorgon fyller jag visst 30 också!
Kan för övrigt nämna att jag var med i Uppsala Nya Tidning också i lördags när loppet gick av stapeln.
Slänger upp en bild här av artikeln då den inte finns på nätet, så fort jag tagit ett bra högupplöst kort av artikeln. Troligen imorgon!
Må väl alla!
Lyckades inte bara ta mig runt BARFOTA, HELA loppet, utan lyckades även nå mitt mål att göra det på under fyra timmar.
Jag gick i mål på 3:53!
Så jag är väldigt nöjd.
Mina tider under loppet kan ni se här
Helgen har varit helt galen!
Fredagen så jobbade jag 06:00 - 12:00, och åkte sen hem för att packa, umgås och äta något. Åkte sen in till Uppsala för att besöka den nyinvigda parken för parkour som byggts i eriksberg. Väldigt fin liten park, och jag gillade stället trots mitt initiala motstånd till tanken på en parkourpark, eftersom jag tycker parkour ska utövas i sin närmiljö, och vara helt fritt. Men det ger helt klart en del fördelar, och vi kan ändå röra oss på andra platser. Om inte annat kommer det bli väldigt bra för nybörjare för att prova grundtekniker utomhus och liknande.
För att få en liten insyn i parken och den rörelse man kan utöva där så kan ni kika på ett filmklipp en medlem ur UPK gjort från invigningen. Riktigt bra gjort tycker jag av Josefine!
Invigningen (försökte bädda in den i mitt inlägg, men det verkar som det inte funkade!)
Sen efter jag spenderat en timme nästan där, med att träna lite lätt och umgås med alla underbara människor, så begav jag mig vidare mot Stockholm och Södertälje där jag spenderade kvällen hos min bror och hans familj. Underbart kul att få träffa dom och umgås med dom, eftersom jag inte sett dom på väldigt länge, då dom bott ett år i Shanghai, och var hemma sist i somras. Dom har nyligen flyttat hem igen, så det var kul att få umgås!
Fick god mat och hade det väldigt trevligt innan jag fick en god natts sömn.
Lördagen började med en rejäl frukost, och sen gav vi oss av in till Stockholm. Min bror och en kompis till honom skjutsade in mig, och var min support under loppet. Dom släppte av mig i närheten av stadion, och jag vandrade in till området där man fick sitt start nr, och sin påse för kläder och ägodelar. Snörade av mig mina skor, och tänkte ut ett bra sätt att sätta mitt chip som registrerar tiden på mitt ben. Det ska normalt sitta vid skosnöret i skon, men jag tog loss ena skosnöret på mina skor som jag gick dit i innan jag packade ner dom, och knöt fast chipet vid min vrist, utanpå mina löpartights. Funkade bra, och det satt fast ordentligt, utan att det skavde eller märktes av.
Sen var det bara att röra på sig, och värma upp kroppen lite, och röra sig i startfållan på väg mot starten. Jag hade så pass högt startnr, så jag hamnade i den andra startgruppen på 11:40.
Var oerhört spännd inför det okända som låg framför mig, men också laddad, och jag kände mig självsäker att det inte skulle bli några problem att fullfölja det hela. Var spännd inför hur fort jag skulle orka springa, och hur tufft det skulle bli på slutet.
Jag hörde ganska många som reagerade på att jag var barfota, men jag såg ingen annan. I starten såg jag heller ingen med Vibram five fingers eller liknande.
11:40, och starten går!
Vi börjar röra på oss och det kändes fantasiskt bra, och asfalten kändes ganska skön under mina fötter efter ett tag. Första hundra metrarna var lite tufft, med en del grus, och lite gropig asfalt.
Jag kom in i en ganska bra takt rätt fort, och höll den bra kände jag. Jag föredrar att springa utan pulsklockor, gps och musik, så jag fick förlita mig på hur min kropp kände och min kroppskännedom för att hitta en bra fart som jag trodde skulle hålla hela vägen. Hade mycket spring i benen i början, och det var svårt att inte gå ut för hårt, eftersom jag visste att 4.2 mil är en lång sträcka, och vi hade inte ens sprungit en mil än!
Sprang på bitvis rätt bra, och drog förbi många, och gick sen in en jämnare takt.
Alla kommentarer under loppet från både löpare och åskådare hjälpte väldigt mycket att ge mig energi! Stort tack till alla som tog sig tid att prata med mig under loppet. Det hjälpte mig framåt, och höll mitt humör på en högre nivå! Fick för övrigt bara positiva kommentarer, så det var kul.
Var väldigt imponerad över att det vara så många som sprang och kämpade på! Med skor eller utan, så är det en fantastisk bedrift att springa över fyra mil, oavsett hur lång tid det tar. Det är tufft!
Första varvet gick oförskämt bra kände jag, men jag visste att jag inte ens kommit halvvägs när det var avklarat, så jag fick se till att inte dra iväg för mycket. Hade dock mycket spring i benen, så jag drog på rätt bra milen mellan 2 och 3 mil.
Sen när jag kom till kaknästornet och djurgården började det kännas lite, och det var första gången det började ömma i fötterna lite, och då hade vi kommit halvvägs. Men det gick bra, och jag kämpade på, och försökte hålla igång takten. Såg till att dricka vid ungefär varannan vätskekontroll, och tog druvsocker, saltgurka, banan och energi bar så fort jag fick chansen.
Under loppet såg jag några som sprang med Vibram five finger (totalt tre stycken), och tog mig tid att prata med en av dom. En trevlig tjej som sprang på väldigt bra. Ingen aning hur det gick, men det såg bra ut när vi var på väg in mot grönan. Såg dock inte henne mer efter det.
När vi hade passerat grönan började jag känna av fötterna rätt bra, och började bli ganska öm. När det var en mil kvar ca, så var jag vääääldigt öm under fötterna, men det helt klart hanterbart. Alla glada kommentarer gav mig energi att kämpa på! Kan villigt erkänna att jag började fundera på om det här verkligen var en så bra idé.
Jag kämpade på, och visste att det inte var långt kvar. Jag hade redan sprungit mer än 3 mil, så banne mig om jag skulle ge upp nu!
Kändes som det gick väldigt långsamt sista milen, men det visade sig senare att jag haft ungefär samma fart genom hela loppet i snitt. Så det var nog bara mentalt det gick trögt på slutet.
När det var ca 1.5 km kvar och jag började se stadion var det som om jag fick ny energi, och ökade takten ganska ordentligt. Sprang väldigt fort, och löpte in på stadion. När jag kom in där visste jag att min bror skulle finnas där någonstans, och eftersom han kanske skulle missa mig bestämde jag mig för att göra lite show för publiken, så han lättare skulle upptäcka mig. Han hade dessutom sporrat mig innan loppet att det vore kul om jag spurtade in i mål. Sagt och gjort, jag la i femmans växel och sprang så fort jag bara kunde, och jag har ingen aning om vart jag fick all kraft ifrån, för jag sprang väldigt fort!
Hörde speakern läsa upp mitt namn: "Här har vi en väldigt fin spurt av Ronnie Nystedt!". Sen kom jag in i mål, och det kändes helt surrealistiskt..
Nu är det söndag. Det känns fortfarande overkligt att det var IGÅR som jag sprang 4.2 mil barfota på asfalt i Stockholm!
Fick en fin lördag efter loppet. Åkte hem till min bror i Södertälje, och tog en lååång skön dusch, god mat (grillat!) samt en öl, och ett glas vin. Kändes toppen, men jag var väldigt öm i mina fotsulor, och mina ben kändes rätt möra. Dock kände jag mig i mycket bättre skick än jag trodde jag skulle göra.
Bokade in ett tåg från min bror, och åkte hem på kvällen, eftersom jag gärna ville komma hem till min älskade familj, och få vakna hemma dagen efter maran kändes väldigt lockande. Efter tåg och buss var jag hemma till halv ett. Promenaden från bussen här i Östhammar där jag bor, hem till vårat hus var väldigt jobbig! Jag blev ruskigt stel av att sitta på en buss i en timme.. Men känslan när man somnade i sin säng med sin älskade intill sig efter en sådan här helg var obeskrivlig. Känns som jag går på ett lyckorus nu efter det här. Sjukt nöjd och glad! och otroligt rörd av all uppmärksamhet jag fått från alla nära och kära! Tack alla, ni är underbara!
Nu ska jag njuta av mina sista timmar som 29. Imorgon fyller jag visst 30 också!
Kan för övrigt nämna att jag var med i Uppsala Nya Tidning också i lördags när loppet gick av stapeln.
Slänger upp en bild här av artikeln då den inte finns på nätet, så fort jag tagit ett bra högupplöst kort av artikeln. Troligen imorgon!
Må väl alla!
Marathon
På lördag smäller det!
Då ska jag springa mitt första marathon. Jag ska dessutom göra det barfota..
Börjar kännas lite pirrigt och nervöst nu när det är så nära inpå. Jag är 100% säker på att jag kommer fixa det. Hurvida det går fort eller ej är en annan historia. Tar det hela med ro, eftersom det är min första "Mara".
Jag har tränat ganska bra tycker jag själv, även om jag säkert kunnat träna mer löpning än vad jag gjort. Körde ett par veckor med 4 löpvändor i veckan. 3 st barfota på asfalt på vardera 6 - 10 km. Sen körde jag en fjärde runda som var 2 mil. Veckan därpå samma historia, men jag körde däremot 3 mil sista vändan. Gick väldigt bra, och jag sprang mycket snabbare än vad jag räknat med. Gick hem på 2:40 efter mina 3 mil. Jag sprang dock både 2 mil och 3 mil med mina minimalistiska skor (feiyue).
Det känns bra i vilket fall, och jag känner mig laddad. Vilar nu den här veckan, och tar det lugnt. Sprang min sista vända idag innan maran. En mil barfota, och det kändes hur skönt som helst. Drog ut med avsikten att springa ca 5 km i ett lugnt tempo. Men det blev nästan en mil i ett ganska bra tempo. Skönt när man känner att man kan springa hur långt som helst! Fötterna njöt av hela löpturen också. Otroligt vilken speciell känsla det är att springa barfota. Man känner sig mycket mer i kontakt med sin omgivning och mer delaktig i omvärlden. Man har en helt annan fokus och känsla för underlaget. Det är väldigt skönt och kul! Kunde inte sluta le under nästan hela springturen.
Införskaffade även ett par kettle bells idag! En 16 kg, och en 8 kg. Körde lite lätt fyspass efter löpningen, och invigde min 16 kg. Var skoj, och det tog väldigt bra! Körde raises och swings, varvat med armhävningar och situps, och sen lite biceps curls med 8 kg kettle bell. Kroppen känns bra och det ska bli spännande att se hur det går på maran!
På lördag skriver UNT (Uppsala Nya Tidning) ett repotage om mig och min barfotalöpning också med anledning av maran. Ska bli intressant och se hur det blir.
Uppsala Parkour har dessutom en invigning nu på fredag för den första parkourparken i Sverige! kl 13:00 - 19:00 kommer det vara invigning, uppvisning och sen fritt "mingel" i parken. Kommer nog bli skoj, och jag ska försöka vara där på eftermiddagen och titta och kanske träna lite. Det gjordes ett radioinslag om det hela med Mauri och Robin i parken också idag. Radioinslaget hittar ni HÄR
I Stockholm är det också en parkourpark invigning på lördagen. Då är det en likadan park från "Lappset" som kommer invigas. Kul! Parkour/freerunning har verkligen fått ett enormt lyft dom senaste två åren i Sverige. Det händer mycket nu!
I dagarna producerar också Air Wipp Sveriges första parkour magazin. Ska bli spännande och se hur det blir, och jag har en artikel med där också. Köp den med en gång!
Länk till magasinet hittar du HÄR
Nu är det sängen nästa, så KANSKE jag kommer i tid till jobbet imorgon!
Må väl alla! Njut av livet!
Då ska jag springa mitt första marathon. Jag ska dessutom göra det barfota..
Börjar kännas lite pirrigt och nervöst nu när det är så nära inpå. Jag är 100% säker på att jag kommer fixa det. Hurvida det går fort eller ej är en annan historia. Tar det hela med ro, eftersom det är min första "Mara".
Jag har tränat ganska bra tycker jag själv, även om jag säkert kunnat träna mer löpning än vad jag gjort. Körde ett par veckor med 4 löpvändor i veckan. 3 st barfota på asfalt på vardera 6 - 10 km. Sen körde jag en fjärde runda som var 2 mil. Veckan därpå samma historia, men jag körde däremot 3 mil sista vändan. Gick väldigt bra, och jag sprang mycket snabbare än vad jag räknat med. Gick hem på 2:40 efter mina 3 mil. Jag sprang dock både 2 mil och 3 mil med mina minimalistiska skor (feiyue).
Det känns bra i vilket fall, och jag känner mig laddad. Vilar nu den här veckan, och tar det lugnt. Sprang min sista vända idag innan maran. En mil barfota, och det kändes hur skönt som helst. Drog ut med avsikten att springa ca 5 km i ett lugnt tempo. Men det blev nästan en mil i ett ganska bra tempo. Skönt när man känner att man kan springa hur långt som helst! Fötterna njöt av hela löpturen också. Otroligt vilken speciell känsla det är att springa barfota. Man känner sig mycket mer i kontakt med sin omgivning och mer delaktig i omvärlden. Man har en helt annan fokus och känsla för underlaget. Det är väldigt skönt och kul! Kunde inte sluta le under nästan hela springturen.
Införskaffade även ett par kettle bells idag! En 16 kg, och en 8 kg. Körde lite lätt fyspass efter löpningen, och invigde min 16 kg. Var skoj, och det tog väldigt bra! Körde raises och swings, varvat med armhävningar och situps, och sen lite biceps curls med 8 kg kettle bell. Kroppen känns bra och det ska bli spännande att se hur det går på maran!
På lördag skriver UNT (Uppsala Nya Tidning) ett repotage om mig och min barfotalöpning också med anledning av maran. Ska bli intressant och se hur det blir.
Uppsala Parkour har dessutom en invigning nu på fredag för den första parkourparken i Sverige! kl 13:00 - 19:00 kommer det vara invigning, uppvisning och sen fritt "mingel" i parken. Kommer nog bli skoj, och jag ska försöka vara där på eftermiddagen och titta och kanske träna lite. Det gjordes ett radioinslag om det hela med Mauri och Robin i parken också idag. Radioinslaget hittar ni HÄR
I Stockholm är det också en parkourpark invigning på lördagen. Då är det en likadan park från "Lappset" som kommer invigas. Kul! Parkour/freerunning har verkligen fått ett enormt lyft dom senaste två åren i Sverige. Det händer mycket nu!
I dagarna producerar också Air Wipp Sveriges första parkour magazin. Ska bli spännande och se hur det blir, och jag har en artikel med där också. Köp den med en gång!
Länk till magasinet hittar du HÄR
Nu är det sängen nästa, så KANSKE jag kommer i tid till jobbet imorgon!
Må väl alla! Njut av livet!
Stadsloppet i Östhammar avverkat!
Sådär. Igår sprang jag min första tävling bafota! Även om jag inte hade några ambitioner än att ta mig runt så blev tävlingen över förväntan! Loppet i fråga är stadsloppet i Östhammar som är 6.3 km. Finns en variant där man springer två varv också, och kör då 12.6 km. Övervägde att springa långa loppet, men ville prova korta i år för att se hur det funkade barfota.
Jag joggade till tävlingsområdet och kände mig väldigt laddad, och fötterna kändes väldigt bra. Träffade en del folk, och fick lite kommentarer och konstiga blickar eftersom jag var den enda som var barfota. Tveksamt om så många av motionslöparna ens sett en person som inte kommer från Kenya springa barfota förut.
Men som sagt. Allt kändes bra. Så jag makade mig in i starten, och placerade mig ganska långt fram. Fick en galen tanke att; "Vafan. Jag kan nog tävla med toppen!". Varför inte liksom, och när starten drog igång, så drog jag iväg och kämpade mig fram till dom i täten. I efterhand inser jag att jag gick ut lite för hårt i början. Men det var en skönsla att glida förbi större delen av deltagarna barfota och höra deras förvånade tillrop bakom en "Men, han är ju barfota!". Haha..
Tuffaste partiet var faktiskt inte att springa på grusetapperna (vilket det var ganska många av, plus att vägarna var dåligt sopade). Utan det var slutspurten på löpbanan. Då fick jag faktiskt mitt första blodvite på foten sen jag började med barfotalöpning!
Nåväl. Hur gick det då kanske ni undrar. Jo, jag gick ut starkt i början som sagt. Kom sen till den långa grusetappen, och fick sänka tempot en del, och blev omsprungen av den del, men jag höll en ganska bra och jämn takt. På slutet spurtade ja t om om några stycken på löpbanan, och fick med mig ena personen jag skulle spurta om, och det blev en riktigt hård och jämn kamp till mållinjen, men han tog mig precis. Det var nog det som fick mina fötter att slitas sönder lite. Men i överlag klarade dom sig bra!
Tiden jag gick i mål på blev 25:46 på 6.3 km och jag är sjukt nöjd! Hade varit glad om jag klarade det på under halvtimmen, och sa mest på skoj till en del jag pratade med att jag siktade på 25 minuter. Min tid resulterade att jag fick plats 7 i herrklassen. Nöjd som tusan med tanke på att jag var barfota, och det var mitt första lopp. Sen kan det tilläggas att det var fler som var snabbare. Två tjejer b la i damklassen, plus att dom som sprang i lag deltog inte i själva tävlingen, och där var det ett par stycken som sprang snabbare än mig också. Totalt (eftersom alla springer samtidigt), var det kanske ca 20 st personer som gick i mål före mig. Men med tanke på att 544 sprang, och jag kom runt plats 20 totalt om man räknar med dom icke tävlande, så är jag sjukt nöjd och imponerad av mig egen insats!
I övrigt rullar träningen på, och jag har gått in hårt för löpträningen nu inför maran 28:e maj. Springer ca fyra ggr i veckan. Tre pass barfota, där jag kör mellan 6 - 10 km per gång. Sen en lång rund som jag lägger på 2 - 3 mil en gång i veckan med skor (mina minimalistiska feiyues springer jag i då). Sprang 3 mil i torsdags, och det gick väldigt bra. Förvånade mig själv på tiden jag sprang. 2:40! Sist jag sprang 3 mil, så tog det mig strax över 3 timmar! Så det är en otrolig förbättring. Så min förhoppning att springa på runt 4 timmar på marathon känns rimligt.
Parkourträningen kör jag på med så gott jag hinner också, och en hel del fys blir det med kroppsvikt, och lite vikträning också. Mest mest fokus på löpning just nu. Vill verkligen vara i form inför maran.
Nu ska jag gå ut och klippa ner äppelträden lite och fixa på gården. Både barnen sover samtidigt för en gångsskull, och Jenny är ute i stallet. Underbar söndag med sommarvärme och sol, även om jag ska jobba 18 - 06! Senare på dagen tänkte jag dra ut och träna parkour med folket som är med och tränar också innan jobbet.
Nu får fötterna vila från löpning till tisdag! Parkour och fys idag och imorgon, och löpning på tis, ons, tors. Sen tar jag långpasset på lördag kanske. Funderar på att köra 1.5 mil barfota då. Kanske 2 mil. Får se hur fötterna mår och kroppen känner ;)
Må väl och träna hårt!
Resultatlistan från loppet hittar ni här för övrigt:
Östhammars stadslopp
Jag joggade till tävlingsområdet och kände mig väldigt laddad, och fötterna kändes väldigt bra. Träffade en del folk, och fick lite kommentarer och konstiga blickar eftersom jag var den enda som var barfota. Tveksamt om så många av motionslöparna ens sett en person som inte kommer från Kenya springa barfota förut.
Men som sagt. Allt kändes bra. Så jag makade mig in i starten, och placerade mig ganska långt fram. Fick en galen tanke att; "Vafan. Jag kan nog tävla med toppen!". Varför inte liksom, och när starten drog igång, så drog jag iväg och kämpade mig fram till dom i täten. I efterhand inser jag att jag gick ut lite för hårt i början. Men det var en skönsla att glida förbi större delen av deltagarna barfota och höra deras förvånade tillrop bakom en "Men, han är ju barfota!". Haha..
Tuffaste partiet var faktiskt inte att springa på grusetapperna (vilket det var ganska många av, plus att vägarna var dåligt sopade). Utan det var slutspurten på löpbanan. Då fick jag faktiskt mitt första blodvite på foten sen jag började med barfotalöpning!
Nåväl. Hur gick det då kanske ni undrar. Jo, jag gick ut starkt i början som sagt. Kom sen till den långa grusetappen, och fick sänka tempot en del, och blev omsprungen av den del, men jag höll en ganska bra och jämn takt. På slutet spurtade ja t om om några stycken på löpbanan, och fick med mig ena personen jag skulle spurta om, och det blev en riktigt hård och jämn kamp till mållinjen, men han tog mig precis. Det var nog det som fick mina fötter att slitas sönder lite. Men i överlag klarade dom sig bra!
Tiden jag gick i mål på blev 25:46 på 6.3 km och jag är sjukt nöjd! Hade varit glad om jag klarade det på under halvtimmen, och sa mest på skoj till en del jag pratade med att jag siktade på 25 minuter. Min tid resulterade att jag fick plats 7 i herrklassen. Nöjd som tusan med tanke på att jag var barfota, och det var mitt första lopp. Sen kan det tilläggas att det var fler som var snabbare. Två tjejer b la i damklassen, plus att dom som sprang i lag deltog inte i själva tävlingen, och där var det ett par stycken som sprang snabbare än mig också. Totalt (eftersom alla springer samtidigt), var det kanske ca 20 st personer som gick i mål före mig. Men med tanke på att 544 sprang, och jag kom runt plats 20 totalt om man räknar med dom icke tävlande, så är jag sjukt nöjd och imponerad av mig egen insats!
I övrigt rullar träningen på, och jag har gått in hårt för löpträningen nu inför maran 28:e maj. Springer ca fyra ggr i veckan. Tre pass barfota, där jag kör mellan 6 - 10 km per gång. Sen en lång rund som jag lägger på 2 - 3 mil en gång i veckan med skor (mina minimalistiska feiyues springer jag i då). Sprang 3 mil i torsdags, och det gick väldigt bra. Förvånade mig själv på tiden jag sprang. 2:40! Sist jag sprang 3 mil, så tog det mig strax över 3 timmar! Så det är en otrolig förbättring. Så min förhoppning att springa på runt 4 timmar på marathon känns rimligt.
Parkourträningen kör jag på med så gott jag hinner också, och en hel del fys blir det med kroppsvikt, och lite vikträning också. Mest mest fokus på löpning just nu. Vill verkligen vara i form inför maran.
Nu ska jag gå ut och klippa ner äppelträden lite och fixa på gården. Både barnen sover samtidigt för en gångsskull, och Jenny är ute i stallet. Underbar söndag med sommarvärme och sol, även om jag ska jobba 18 - 06! Senare på dagen tänkte jag dra ut och träna parkour med folket som är med och tränar också innan jobbet.
Nu får fötterna vila från löpning till tisdag! Parkour och fys idag och imorgon, och löpning på tis, ons, tors. Sen tar jag långpasset på lördag kanske. Funderar på att köra 1.5 mil barfota då. Kanske 2 mil. Får se hur fötterna mår och kroppen känner ;)
Må väl och träna hårt!
Resultatlistan från loppet hittar ni här för övrigt:
Östhammars stadslopp
