Strong man, strong spirit
Tänkte skriva av mig lite kortfattat. Tänkte jag skulle göra ett längre inlägg från början, men jag finner motivationen svår att hitta att skriva något längre och meningsfullt nuförtiden. Ska dock göra ett tappert försök!
Nu har i vilket fall som helst mina regelbundna parkourträningar här i Öregrund kommit igång.
I sammarbete med fritidsgårdsverksamheten i kommunen så får jag träna barn och ungdomar i skolans gympasal, på dom tider som fritidsgården i Öregrund har inbokad tid.
Det hela funkar väldigt bra hitills, och är väldigt kul! ca 10 - 15 personer har kommit på varje träning än så länge. Hade den fjärde i ordningen i torsdags, och tre har t om åkt över fyra mil för att vara med!
Så det är en stor succé. Ska försöka fortsätta köra vaje måndag (16:00 - 18:00) och torsdag (16:00 - 17:00).
Utöver dom regelbundna träningarna så rullar min egen träning på. Har blivit lite bättre på volter. Måste öva mer på framåtvolt på plan mark känner jag. Lite nervös för hur mina knän tar det dock. Fick känningar i knäna när jag lärde mig den, och sista jag gjorde den på gräs. Kanske blir bättre senare när kroppen är van vid "chocken" som blir när jag landar. Får se till att landa rätt också.
Börjat med löpträning varje dag nu också, istället för två 1 mils pass per vecka, så kör jag nu ca 4 km varje dag, och 1 mil en gång i veckan. Sen fys och parkour ett par gånger i veckan, med minst en vilodag per vecka. Får se hur det går. Känns som det kan ge bra resultat.
Muscleups har jag blivit starkare i också. Så att klara en "ren" muscleup till julen är nog ingen omöjlighet! Känns skoj att man går framåt hela tiden, känner hur jag orkar mer och blir starkare. Samt så växer min mentala kraft, och tron på mig själv, och självinsikten om vad jag klarar av är också god. Så man vågar prova nya saker, för man känner sin kropp så pass väl att man är medveten om vad man är kapabel till. Det gäller att veta när man ska lyssna på rädslan man känner ibland, och när man kan ignorera den.
Jag och min sambo väntar nu med spänning på januari också, då vårat barn är beräknat att kliva in i våran värld. Det största som hänt oss båda i våra liv.. Kommer bli mäktigt!
Nu ska jag gå och umgås med nämda sambo, och mysa lite i höstmörkret med en bra film. I morgon blir det dop då Jennys kusin ska döpas. Kommer bli roligt, och jag ska ge mig på att läsa upp en dikt också. Hittade en väldigt fin och passande dikt.
Må väl, och ta vara på livet!
"Jag har ingen dödsönskan.. jag har en livsönskan".
- Som svar på eventuella kommentarer om att man har en "dödsönskan" när man utövar parkour/freerunning. Tänkvärt!
Nu har i vilket fall som helst mina regelbundna parkourträningar här i Öregrund kommit igång.
I sammarbete med fritidsgårdsverksamheten i kommunen så får jag träna barn och ungdomar i skolans gympasal, på dom tider som fritidsgården i Öregrund har inbokad tid.
Det hela funkar väldigt bra hitills, och är väldigt kul! ca 10 - 15 personer har kommit på varje träning än så länge. Hade den fjärde i ordningen i torsdags, och tre har t om åkt över fyra mil för att vara med!
Så det är en stor succé. Ska försöka fortsätta köra vaje måndag (16:00 - 18:00) och torsdag (16:00 - 17:00).
Utöver dom regelbundna träningarna så rullar min egen träning på. Har blivit lite bättre på volter. Måste öva mer på framåtvolt på plan mark känner jag. Lite nervös för hur mina knän tar det dock. Fick känningar i knäna när jag lärde mig den, och sista jag gjorde den på gräs. Kanske blir bättre senare när kroppen är van vid "chocken" som blir när jag landar. Får se till att landa rätt också.
Börjat med löpträning varje dag nu också, istället för två 1 mils pass per vecka, så kör jag nu ca 4 km varje dag, och 1 mil en gång i veckan. Sen fys och parkour ett par gånger i veckan, med minst en vilodag per vecka. Får se hur det går. Känns som det kan ge bra resultat.
Muscleups har jag blivit starkare i också. Så att klara en "ren" muscleup till julen är nog ingen omöjlighet! Känns skoj att man går framåt hela tiden, känner hur jag orkar mer och blir starkare. Samt så växer min mentala kraft, och tron på mig själv, och självinsikten om vad jag klarar av är också god. Så man vågar prova nya saker, för man känner sin kropp så pass väl att man är medveten om vad man är kapabel till. Det gäller att veta när man ska lyssna på rädslan man känner ibland, och när man kan ignorera den.
Jag och min sambo väntar nu med spänning på januari också, då vårat barn är beräknat att kliva in i våran värld. Det största som hänt oss båda i våra liv.. Kommer bli mäktigt!
Nu ska jag gå och umgås med nämda sambo, och mysa lite i höstmörkret med en bra film. I morgon blir det dop då Jennys kusin ska döpas. Kommer bli roligt, och jag ska ge mig på att läsa upp en dikt också. Hittade en väldigt fin och passande dikt.
Må väl, och ta vara på livet!
"Jag har ingen dödsönskan.. jag har en livsönskan".
- Som svar på eventuella kommentarer om att man har en "dödsönskan" när man utövar parkour/freerunning. Tänkvärt!
Basic chill
Filmade lite HD material, eftersom jag inte lekt så mycket i HD än med min kamera. Fick ihop lite material, och tänkte jag skulle slänga upp det på nätet, och se hur väl kvaliteten följde med. Vart rätt nice må jag säga!
Se själv och bedöm. Lite simpel rörelse, och enkel träning :)
Må väl!
Se själv och bedöm. Lite simpel rörelse, och enkel träning :)
Må väl!
"Citius, Altius, Fortius" - "Snabbare, Högre, Starkare"
Ja, idag på jobbet passade jag på att träna lite chins när jag passerade en trappa, som jag brukar köra lite vid när jag går förbi, och om det är ett skift, så det inte är några människor där.
Började med 10 st, vilade i ca 30 sek, sen körde jag 12 st. Efter ca ytterligare 30 sek vila, så tänkte jag köra 15 st. Aldrig ens kört mer än 12 förut, vet inte varför, men har alltid kört 10 reps, x 3 set på chins. Nu tänkte jag att jag skulle prova och se hur många jag klarade av. Förr när jag försökt pressa mig har jag klarat som max ca 12. Men det var ett tag sen, och nu kändes det ganska enkelt med dom 12 jag nyss gjorde. Så som sagt. Skulle köra 15..
Kom upp i 15, och kände att det gick bra, så jag körde på. Landade på 20 innan jag gav mig, och hade säkert kunnat köra några till under lite andra omständigheter..
Ville bara skriva av mig detta, för jag är sjukt stolt över mig själv, och nöjd med att jag klarade 20 chins. Det trodde jag aldrig om mig själv! :)
Nu ska jag fan alltid göra minst 15 - 20 st när jag gör chins, eftersom jag vet att jag klarar det. Kanske börjar köra 15x3 ett tag.
Aja, nu ska jag se ett avsnitt av sopranos, sen sova. Ska upp och jobba förmiddag imorgon. Mindre kul, men hellre gå upp tidigt, och komma hem tidigt, än tvärtom! :)
Hej svejs!
Började med 10 st, vilade i ca 30 sek, sen körde jag 12 st. Efter ca ytterligare 30 sek vila, så tänkte jag köra 15 st. Aldrig ens kört mer än 12 förut, vet inte varför, men har alltid kört 10 reps, x 3 set på chins. Nu tänkte jag att jag skulle prova och se hur många jag klarade av. Förr när jag försökt pressa mig har jag klarat som max ca 12. Men det var ett tag sen, och nu kändes det ganska enkelt med dom 12 jag nyss gjorde. Så som sagt. Skulle köra 15..
Kom upp i 15, och kände att det gick bra, så jag körde på. Landade på 20 innan jag gav mig, och hade säkert kunnat köra några till under lite andra omständigheter..
Ville bara skriva av mig detta, för jag är sjukt stolt över mig själv, och nöjd med att jag klarade 20 chins. Det trodde jag aldrig om mig själv! :)
Nu ska jag fan alltid göra minst 15 - 20 st när jag gör chins, eftersom jag vet att jag klarar det. Kanske börjar köra 15x3 ett tag.
Aja, nu ska jag se ett avsnitt av sopranos, sen sova. Ska upp och jobba förmiddag imorgon. Mindre kul, men hellre gå upp tidigt, och komma hem tidigt, än tvärtom! :)
Hej svejs!
Gröt och banan
Ja, då sitter man här, mätt på just gröt och banan med mjölk till.
Tänkte bara meddela att jag börjar få bort min rädsla för att göra precisions på höga höjder. Känns väldigt tillfredställande när man "erövrar" något man tidigare var livrädd för.
Har en lekplats här där jag bor där jag varit och tränat en del vid förut, där dom har två träräcken som är perfekta att träna precisions emellan. Ca 2.6 meter, eller lite mer emellan dom, samt så är det ungefär 2.20m upp i luften, med sand där nere. Perfekt att träna på! Har varit där ett par gånger, men bangat ur på att prova. Dels för höjden, och dels för att jag varit osäker på om det skulle hålla. Tänkte först göra ett så kallat "arm hopp", eller cat leap. Men började istället tänka att jag fasiken kan hoppa emellan med ett precisions hopp. Så jag provade efter mycket om och men. Gick sjukt bra, och är riktigt bra mental och fysisk träning.
Sen finns det lite andra variationer, som precision drop ner på ett smalt räcke, samt lite precisions upp till räcken (räckena är ungefär 4 cm tjocka kanske och av trä, så det är rätt smalt och bra träning för balansen).
Finns en del annat kul att göra där också, men jag har bara precis börjat utforska möjligheterna nu när det inte så mycket barn där, då det börjar bli kallt, och sommaren är över. Finns i vilket fall mycket potential där! :)
Har filmat lite, och ska försöka filma lite mer, och slänga upp så småningom, innan det blir för isigt och halt ute. Förhoppningsvis kommer det dröja en månad till minst innan det blir någon snö här.
Ser både fram emot vintern, och samtidigt så hatar jag det faktumet att det ska bli vinter snart.. Allt har sin fördelar, och nackdelar ;)
Nåväl. Nu ska jag stretcha lite, och göra lite lättare överkroppsfys, och ta mig lite luft.. Ser att solen börjar lysa nu också, och jaga bort morgonens grå toner!
Hej svejs!
Tänkte bara meddela att jag börjar få bort min rädsla för att göra precisions på höga höjder. Känns väldigt tillfredställande när man "erövrar" något man tidigare var livrädd för.
Har en lekplats här där jag bor där jag varit och tränat en del vid förut, där dom har två träräcken som är perfekta att träna precisions emellan. Ca 2.6 meter, eller lite mer emellan dom, samt så är det ungefär 2.20m upp i luften, med sand där nere. Perfekt att träna på! Har varit där ett par gånger, men bangat ur på att prova. Dels för höjden, och dels för att jag varit osäker på om det skulle hålla. Tänkte först göra ett så kallat "arm hopp", eller cat leap. Men började istället tänka att jag fasiken kan hoppa emellan med ett precisions hopp. Så jag provade efter mycket om och men. Gick sjukt bra, och är riktigt bra mental och fysisk träning.
Sen finns det lite andra variationer, som precision drop ner på ett smalt räcke, samt lite precisions upp till räcken (räckena är ungefär 4 cm tjocka kanske och av trä, så det är rätt smalt och bra träning för balansen).
Finns en del annat kul att göra där också, men jag har bara precis börjat utforska möjligheterna nu när det inte så mycket barn där, då det börjar bli kallt, och sommaren är över. Finns i vilket fall mycket potential där! :)
Har filmat lite, och ska försöka filma lite mer, och slänga upp så småningom, innan det blir för isigt och halt ute. Förhoppningsvis kommer det dröja en månad till minst innan det blir någon snö här.
Ser både fram emot vintern, och samtidigt så hatar jag det faktumet att det ska bli vinter snart.. Allt har sin fördelar, och nackdelar ;)
Nåväl. Nu ska jag stretcha lite, och göra lite lättare överkroppsfys, och ta mig lite luft.. Ser att solen börjar lysa nu också, och jaga bort morgonens grå toner!
Hej svejs!
Summa sumarum
Ska strax ge mig ut och träna lite. Tänkte dock skriva av mig lite kortfattat om vad jag pysslat med den sista tiden.
Kom för en vecka sen hem från en tripp till Jämtland. Var vid en plats som heter Ottsjö ganska nära Åre. Var fantastiskt vackert, och en riktigt trevlig resa.
Vi var även förbi Dorotea, och lämnade tillbaka hunden till hon som vi köpte henne av. Sorgligt, men det kändes ändå som det rätta att göra, då hon är en väldigt aktiv varelse, och vi känner att vi inte kommer klara av att ge henne den uppmärksamhet som hon behöver när barnet kommer.. Det var ett svårt beslut, men det kändes ändå som det rätta för oss själv, och Alyssa som våran prinsessa heter. Vi vet att hon kommer få det så bra en hund kan få det där uppe, så det känns skönt. Dessutom kommer vi träffa henne en hel del igen, när vi åker upp på besök. Så det känns också skönt!
Passade på när vi var i Norrland att hålla mig igång också. Han med två löprundor i Ottsjö på ca 1 mil vardera. Var riktigt härligt att springa i skogen där med det stora och imponerande ottsjöfjället framför mig. Vetskapen om att det finns björn i skogen, och att dom hade sett björ där jag var och sprang var också en nervpirrande känsla. Man hade hela tiden kolla på ett bra träd som jag skulle kunna klättra upp i om jag skulle stöta på en nalle. Det gick dock bra, och jag såg faktiskt inte ett enda djur förutom fåglar när jag sprang.
Här hemma har saker och ting varit lite konstiga nu utan hund, tomt och lite trist när man är hemma själv. Dock så är det lite skönt också att inte ha ansvaret det innebär med att ha hund, som ligger och trycker i bakhuvudet hela tiden. Nu kan man göra precis vad man vill, när man vill. Ett tag framöver iaf. Så det tar en stund att vänja sig vid :)
Var till Uppsala två gånger förra vecka och tränade. Var grymt skoj. Körde ett mer lekfullt pass på tisdagen, där vi inte körde någon ledd träning, utan jag, Mauri, Robin och Rocky träffades och bara tränade lite flow, lekte och hade det nice. Blev en hel del tränande på climbups. Något man måste jobba mer på, men det börjar gå framåt. Mauri visade lite knep så det går lättare. Ska öva öva och öva!
Jag bestämde mig också i veckan att jag igår skulle springa till Öskärsund heter det. Ligger i norrändan på ön här utanför Öregrund (gräsö). En sträcka på 2.3 mil. Det längsta jag hittills sprungit är 1.6 mil ungefär. Så jag visste det skulle bli en utmaning. Att vi hade ett parkourjam med Air-wip på lördagen i Uppsala gjorde inte saken bättre det heller. Det var för övrigt en jättekul tillställning. 40 pers var vi som trängdes i en gympasal då vädret inte var det bästa. Var rätt kul ändå att köra inomhus också. Var fantastiskt att se Marcus ("zyrken") från air-wip "in action" så att säga. Väldigt duktigt på det han gör! Var inspirerande som tusan att se. Han visade hur man gjorde något som kallas för devil drop också. Man hänger i en ribbstol exempelvis (eller på en vägg). Med ansiktet in mot väggen. Sen hoppar man uppåt, och bakåt, och gör en framåtvolt.
Tog några djupa andetag innan jag vågade prova. Första blev ett ryggplask. Andra gången satte jag den, dock inte så snyggt. Tredje gången dunka jag in en foten i ribbstolen, och föll. Gick bra, men jag blev lite för feg av det, så jag testade inget mer. Vilket var synd. Får se om jag vågar träna lite på den sen när jag är själv i en gympasal. Ska prova iaf!
Löpningen då igår!
Jo, jag laddade hela förmiddagen (missade dock mattiderna lite, så jag åt för tidigt). Drack mycket vatten, och värmde upp ganska rejält. Sen åkte jag och min sambo över med färjan och jag gav mig av. Gick tungt i början, som det alltid brukar göra, men kom ganska snabbt in i lunken, och andningen.
Min sambo åkte före, och hade vatten i bilen, så hon skulle hem till sin mor, och sen åka ikapp mig, så jag fick lite vätska på vägen, sen skulle hon lägga ut en flaska när jag jag hade kommit mer än halvvägs också.
Allt gick över förväntan, och det var bara att springa på. När jag hade sprungit kanske 1.2 mil eller så, så fick jag också sällskap av en stor korp! Den kom och flög ner på min vänstra sida, och flög jämsides med mig en bit, innan den satte sig i träd framför mig och tittade på mig.. När jag sprungit förbi den, så flög den ikapp mig, och flög bredvid mig ett tag (en bra bit ovanför dock!), så flög den så iväg framför mig, och satte sig igen och tittade på mig tills jag sprungit förbi. Så höll den på i säkert 4 km. Ett tag trodde jag den lessnat. Men så kom den med full fart över trädtopparna och satte sig. Helt otrolig upplevelse!
När jag närmade mig delen av Gräsö som heter norrboda började den känns tungt. Dels började jag känna av mina vader en hel del. Mycket p ga av träningen vi hade dagen innan, och att jag vid det laget hade kommit över den sträckan jag sprungit som max förr, så nu var min kropp inne på ny okänd mark. Plus det faktum att min sambo vid det laget hade kommit till sin far som bor där uppe. Var tungt att springa förbi huset när jag var helt slut, hungrig som ett as, och törstig. Som tur var hade min kära Jenny lagt ut en flaska vatten åt mig där. Så jag fick mig några klunkar innan jag fortsatte.
Sista 2 - 3 km var nog det värsta jag varit med om. Min kropp gick in i nån sorts trans. Jag var trött, och kände att mina ögonlock bara blev tyngre och tyngre. Kändes faktiskt som att jag när som helst skulle somna! Helt bissart. Aldrig varit med om något liknande förr. Blev nästan lite rädd att kroppen höll på att ge upp. Men jag bet ihop och tänkte att har jag kommit så här långt, ska jag banne mig komma hela vägen oavsett!
Sista biten kändes det inte ens som jag styrde min kropp. Den bara sprang, å jag bara hängde med. Mjölksyran var stark i mina lår och vader när jag så äntligen såg havet, och min sambo som stog med vätska och en smörgås. Det fick mig att öka takten sista biten, tills jag kom fram..
Jag var helt slut.. Men det gick bra!
Nästa mål blir från söderändan av Gräsö, till norr. Mellan 3 och 3.5 mil. Inte säker på den exakta sträckan än. Men det ska bli spännande. Ska dock låta kroppen återhämta sig minst en vecka eller två!
Nu ska jag handla, och sen ge mig ut och träna!
Kom för en vecka sen hem från en tripp till Jämtland. Var vid en plats som heter Ottsjö ganska nära Åre. Var fantastiskt vackert, och en riktigt trevlig resa.
Vi var även förbi Dorotea, och lämnade tillbaka hunden till hon som vi köpte henne av. Sorgligt, men det kändes ändå som det rätta att göra, då hon är en väldigt aktiv varelse, och vi känner att vi inte kommer klara av att ge henne den uppmärksamhet som hon behöver när barnet kommer.. Det var ett svårt beslut, men det kändes ändå som det rätta för oss själv, och Alyssa som våran prinsessa heter. Vi vet att hon kommer få det så bra en hund kan få det där uppe, så det känns skönt. Dessutom kommer vi träffa henne en hel del igen, när vi åker upp på besök. Så det känns också skönt!
Passade på när vi var i Norrland att hålla mig igång också. Han med två löprundor i Ottsjö på ca 1 mil vardera. Var riktigt härligt att springa i skogen där med det stora och imponerande ottsjöfjället framför mig. Vetskapen om att det finns björn i skogen, och att dom hade sett björ där jag var och sprang var också en nervpirrande känsla. Man hade hela tiden kolla på ett bra träd som jag skulle kunna klättra upp i om jag skulle stöta på en nalle. Det gick dock bra, och jag såg faktiskt inte ett enda djur förutom fåglar när jag sprang.
Här hemma har saker och ting varit lite konstiga nu utan hund, tomt och lite trist när man är hemma själv. Dock så är det lite skönt också att inte ha ansvaret det innebär med att ha hund, som ligger och trycker i bakhuvudet hela tiden. Nu kan man göra precis vad man vill, när man vill. Ett tag framöver iaf. Så det tar en stund att vänja sig vid :)
Var till Uppsala två gånger förra vecka och tränade. Var grymt skoj. Körde ett mer lekfullt pass på tisdagen, där vi inte körde någon ledd träning, utan jag, Mauri, Robin och Rocky träffades och bara tränade lite flow, lekte och hade det nice. Blev en hel del tränande på climbups. Något man måste jobba mer på, men det börjar gå framåt. Mauri visade lite knep så det går lättare. Ska öva öva och öva!
Jag bestämde mig också i veckan att jag igår skulle springa till Öskärsund heter det. Ligger i norrändan på ön här utanför Öregrund (gräsö). En sträcka på 2.3 mil. Det längsta jag hittills sprungit är 1.6 mil ungefär. Så jag visste det skulle bli en utmaning. Att vi hade ett parkourjam med Air-wip på lördagen i Uppsala gjorde inte saken bättre det heller. Det var för övrigt en jättekul tillställning. 40 pers var vi som trängdes i en gympasal då vädret inte var det bästa. Var rätt kul ändå att köra inomhus också. Var fantastiskt att se Marcus ("zyrken") från air-wip "in action" så att säga. Väldigt duktigt på det han gör! Var inspirerande som tusan att se. Han visade hur man gjorde något som kallas för devil drop också. Man hänger i en ribbstol exempelvis (eller på en vägg). Med ansiktet in mot väggen. Sen hoppar man uppåt, och bakåt, och gör en framåtvolt.
Tog några djupa andetag innan jag vågade prova. Första blev ett ryggplask. Andra gången satte jag den, dock inte så snyggt. Tredje gången dunka jag in en foten i ribbstolen, och föll. Gick bra, men jag blev lite för feg av det, så jag testade inget mer. Vilket var synd. Får se om jag vågar träna lite på den sen när jag är själv i en gympasal. Ska prova iaf!
Löpningen då igår!
Jo, jag laddade hela förmiddagen (missade dock mattiderna lite, så jag åt för tidigt). Drack mycket vatten, och värmde upp ganska rejält. Sen åkte jag och min sambo över med färjan och jag gav mig av. Gick tungt i början, som det alltid brukar göra, men kom ganska snabbt in i lunken, och andningen.
Min sambo åkte före, och hade vatten i bilen, så hon skulle hem till sin mor, och sen åka ikapp mig, så jag fick lite vätska på vägen, sen skulle hon lägga ut en flaska när jag jag hade kommit mer än halvvägs också.
Allt gick över förväntan, och det var bara att springa på. När jag hade sprungit kanske 1.2 mil eller så, så fick jag också sällskap av en stor korp! Den kom och flög ner på min vänstra sida, och flög jämsides med mig en bit, innan den satte sig i träd framför mig och tittade på mig.. När jag sprungit förbi den, så flög den ikapp mig, och flög bredvid mig ett tag (en bra bit ovanför dock!), så flög den så iväg framför mig, och satte sig igen och tittade på mig tills jag sprungit förbi. Så höll den på i säkert 4 km. Ett tag trodde jag den lessnat. Men så kom den med full fart över trädtopparna och satte sig. Helt otrolig upplevelse!
När jag närmade mig delen av Gräsö som heter norrboda började den känns tungt. Dels började jag känna av mina vader en hel del. Mycket p ga av träningen vi hade dagen innan, och att jag vid det laget hade kommit över den sträckan jag sprungit som max förr, så nu var min kropp inne på ny okänd mark. Plus det faktum att min sambo vid det laget hade kommit till sin far som bor där uppe. Var tungt att springa förbi huset när jag var helt slut, hungrig som ett as, och törstig. Som tur var hade min kära Jenny lagt ut en flaska vatten åt mig där. Så jag fick mig några klunkar innan jag fortsatte.
Sista 2 - 3 km var nog det värsta jag varit med om. Min kropp gick in i nån sorts trans. Jag var trött, och kände att mina ögonlock bara blev tyngre och tyngre. Kändes faktiskt som att jag när som helst skulle somna! Helt bissart. Aldrig varit med om något liknande förr. Blev nästan lite rädd att kroppen höll på att ge upp. Men jag bet ihop och tänkte att har jag kommit så här långt, ska jag banne mig komma hela vägen oavsett!
Sista biten kändes det inte ens som jag styrde min kropp. Den bara sprang, å jag bara hängde med. Mjölksyran var stark i mina lår och vader när jag så äntligen såg havet, och min sambo som stog med vätska och en smörgås. Det fick mig att öka takten sista biten, tills jag kom fram..
Jag var helt slut.. Men det gick bra!
Nästa mål blir från söderändan av Gräsö, till norr. Mellan 3 och 3.5 mil. Inte säker på den exakta sträckan än. Men det ska bli spännande. Ska dock låta kroppen återhämta sig minst en vecka eller två!
Nu ska jag handla, och sen ge mig ut och träna!
