Le Parkour

Hallå!

Var ett tag sen jag plitade ner några ord här.

Har börjat jobba igen nu för fullt sen Thorin kom, och jag blev pappaledig. Varit hemma i ca sju veckor (!), och det har varit fantastiskt skönt att få vara hemma så länge med sin familj. Välbehövligt!

Träningsmässigt så rullar allt på, och det är skönt att vädret tillåter att man är ute mycket nu. Helt underbart med vår!

Idag ska vi köra det första ledda träningspasset i Östhammar utomhus. Ska bli skoj, och jag ska se till att vi kommer svettas som tokiga innan träningen är över! :)

Har också (äntligen) vågat prova på en sk baby giant. Uppbyggningen till en riktigt giant (svinga sig runt en stång med raka armar). Har ett klipp här ned som visar mitt första stapplande försök mot en giant. Snart så!



Löpningen rullar på, och jag börjar bli lite nervös för marathon. Endast en månad kvar nu ca, så det är kort tid på att härda mina fotsulor på! Men det ska gå! Jag SKA springa barfota. Nästa vecka ska jag ut varje dag och springa ca 5 km per gång har jag tänk när jag har fri-vecka.

Förra veckan kastade jag mig sjön också när det var så fint väder. Väldigt kallt (4 c), men otroligt uppfriskande. Hade precis avverkat en intensiv löprunda barfota på ca 3 - 4 km. Så det var rätt skönt att hoppa i. Dock skönare att komma upp! :)

Igår avverkade jag min första riktiga barfotalöptur för året!

Det gick väldigt bra, även om jag kanske gick ut lite väl hårt för mina fötter så här första gången för i år.
Jag sprang en mil, och det gick över förväntan. Det enda problemet jag haft i efterhand är två blåsor på vardera fot. Det blir på tårna som skulle motsvara ringfingret på en hand. Det är dom enda tårna (och platserna på fötterna) som jag kännt av och fått blåsor på sen jag började med barfotalöpning. Stack hål på dom nyss, och nu känns det som jag är fit for fight, och springa en mil till! Men fötterna ska få vila tills imorgon. Då blir det nog att hålla sig till runt 5 km ett tag framöver nu.

Problemet är dock att för min kondition inför maran, så bör jag nog springa minst 10 km per träningstillfälle. Men fötterna är ännu inte härdade nog för att det kanske ska vara så skönt. Så jag får försöka varva med ett långt pass i veckan nu med skor, och två - tre korta utan skor. Ska eventuellt på fredag ge mig på och springa två mil också. Så jag får in lite längre distanser inför maran.

Har varit lite förkyld i mer än en vecka också. Inget större. Bara snorig, och hostig.. Det har nästan gått över nu, men hostan ger inte riktigt med sig och snorandet har minskat ordentligt. Så därför har jag inte kunnat träna ordentligt på över en vecka. Höll på att bli galen igår, och kände mig full av energi och sugen på att springa

Det tråkiga grå vädret, och att det bara var +3 ute till trots, så bestämde jag mig för att ge mig ut.
Gick som sagt bra, men asfalten här omkring är inte så värst slät och fin. Väldigt ojämn, och gropig. Samt så ligger det fortfarande kvar mycket grus här och där.

Sen att jag valde att följa min ordinare rutt jag kört i vinter med skor, som går över ett ganska långt parti med grusväg kanske inte heller var så smart. Det gick an, men man märker att man blivit väldigt känslig över vintern! Fick gå en del partier där, för att det gjorde lite väl ont. Men det gick ändå bra! I övrigt var det väldigt skönt och härligt att ge sig ut utan skor!

Ser fram emot en solig och varm dag nu. Ska försöka hitta en ny rutt också med lite lättsammare asfalt att börja på.

Övriga träningen rullar på. Inte lyft några vikter på över en vecka nu dock p ga förkylningen. Men tänkte köra ett pass idag.

Imorgon ska jag eventuellt åka ut till Öregrund och träna parkour med några av dom jag tränar med där. Blir nog skoj, och det är så skönt att vara ute och träna nu! Less på gympahallar hehe.. Men dom fyller sin funktion dom med, och man kan lära sig saker man inte vågar ute. Så det är ju bra. Ser även fram emot första ordentliga utomhusträningen i Uppsala. Ska försöka ta mig iväg så fort jag får chansen.

På hemma fronten rullar allt på. Snart är min ledighet slut (visserligen jobbat två nätter av mina sju veckor ledigt). Känns tråkigt, och man får aldrig nog av att vara hemma med sin underbara familj. Thorin växer och det händer mycket. Han är med mycket mer nu, och tittar och har sig. Rör på kroppen och börjar lyfta huvudet. Heira är det också full fart på. Kul att hon är så snäll mot sin bror!

Idag blir det lite viktlyftning, handstands och vila tror jag. Håller på att sluta med kaffe också. Svårt! Men klarat mig hela dagen igår, och det känns ok idag. Lite sugen, men det finns te som tur är.. Är nog mest det där med varm dryck som lockar. Men sen är det något visst med kaffe och den speciella smaken som man lärt sig gilla. Kommer bli svårt, men jag ska banne mig klara av det!

Må väl!

Hade en grymt kul träning idag och det flöt på väldigt bra. Tyckte alla som var med kämpade riktigt bra genom alla tunga övningar som jag drog dom igenom! Kul var det, och extra roligt att en del nya hittat dit, och att se folk utvecklas!

Passade även på att åka in lite tidigare till Öregrund och drog ner till klipporna med Alexander och Daniel och tränade lite innan den ledda träningen. Ruskigt skoj, och jag har verkligen saknat att röra mig över klipporna i Öregrund.

Imorgon vankas det fint väder också. Funderar på att ta fram min slackline då, eller försöka dra ihop en lite träningssession ute med alla som är sugna. Blir nog dock rätt lugnt eftersom jag är förkyld! Har en väldigt irriterande hosta, och jag kan varken springa eller anstränga mig alltför hårt. Men en del rörelse, hopp och balans kan man alltid göra!

Tänkte passa på också och länka dels till en intressant artikel som pratar iaf lite om det jag försökte formulera (Varför tränar du?). Tycker han gör ett mycket bättre jobb än mig på att formulera sig dock! När jag försöker skriva saker så svämmar min hjärna över, och droppar ner på tangentbordet och det blir alldeles för mycket text och för osammanhängande! Men men.. Får leva med det. Ingen är tvingad att läsa  vad jag skriver! :)

Bloggen hittar du här! (för övrigt mycket intressant info om träning i övrigt också!)

I övrigt är livet underbart. Thorin har passerat en månad nu, och allt funkar otroligt mycket bättre än jag trodde det skulle göra. Heira är så intresserad av och snäll mot sin lillebror. Kul att se henne stå och klappa på honom när han ammar, eller hyscha honom när han gråter, och vagga honom om han sitter i bilbarnstolen, eller ligger i "babysittern".

Heira utvecklas också mycket. Pratar, klättrar och springer runt här hemma. Jätteroligt. Försöker vara utomhus med henne minst en sväng om dagen också. Hon blir överförtjust när hon får komma ut och springa runt och titta på och undersöka allt spännande i sin omgivning. Ser fram emot när det blir torrare i gräs och så, och hon kan få krypa runt mer fritt, och slipper ha alla otympliga kläder på sig!

Gruset börjar sopas bort från gatorna också! Plusgrader nästan varje dag nu också, och inte mycket snö kvar. Så fort min förkylning är borta så ska jag inviga barfotalöpningen igen! Längtar! Att träna barfota inomhus räcker inte riktigt till.

Har inspirerat två av dom jag tränar med att röra sig mer barfota, så dom brukar dels träna barfota inomhus, och så går dom till och från hallen barfota! Även varit ute och joggat lite redan! Väldigt coolt, och jag är sjukt imponerad av dom.

Satt och kollade på en kille (här är klippet) som nyligen lärt sig något som kallas för "Jättar" eller "giants" på engelska, som är helt enkelt att man svingar sig runt en stång med armarna. Har länge velat lära mig det, men vågar inte satsa på farten och komma runt. Ska tydligen vara lättare än man tror bara man vågar.. Blev så inspirerad så nu ska jag banne mig lära mig det här! Tjockmatta, och fram med en stång i hallen. Sen får en person stå bredvid på en plint och hjälpa till att trycka på benen lite så ska jag nog klara av det! Även om inte personen hjälper till så mycket, så kommer det nog hjälpa mentalt att man har den där lilla extra skjutsen!

Nåja. Tänkte passa på och länka till en bra youtube kanal med mycket bra tutorials för gymnastiska kroppsövningar också (sk calesthenics)

Arthlete

Må väl! Nu blir det vatten i mängder, och strax sängen!

Ja, jag har under en period reflekterat mycket över varför. När det handlar om många saker, men främst träning.
Varför tränar jag?

Det är en ganska stor fråga, och en komplex frågeställning som inte har ett enkelt svar. Det är också en fråga jag tycker alla utövare av vad dom nu än utövar för aktivitet, må det vara fotboll, eller frimärkssamling borde ställa sig.

Men när det gäller mina funderingar så kommer det främst kretsa runt parkour, och fysiskt träning.

För att förstå hur jag började, och hur mitt "varför" såg ut när jag började, får vi ta det hela från start. För min del började det hela med att jag satt alldeles för mycket vid datorn för ca 3 år sen. Jag kände att jag ville förändra mitt liv. Jag började med att sluta spela online spel vilket tog upp alldeles för mycket tid av mitt liv och gjorde mig till oaktiv individ. Jag har alltid varit en fysisk människa som testa olika sporter, och alltid sett till att hålla igång. Främst på gym och med långa skogspromenader. Dock brukade jag alltid gå ut hårt en period, och träna intensivt i kanske två till tre månader. Sen trappade det hela ner, och jag blev lat och det gick ett par månader innan jag återupptog träningen. Kosten har alltid varit dålig också. Eftersom jag naturligt är ganska smal oavsett vad och hur mycket jag äter, så har jag aldrig brytt mig om vad jag stoppar i mig. Alla dessa faktorer höll på att förvandla mig till en person jag inte ville vara!

Så, mitt första steg, det var att sluta med online spel som sagt. Jag hade ingen plan. Jag visste bara att det var ett stort steg för att förändra min personlighet. Jag tränade på gym ganska ofta, men åt fortfarande ganska onyttigt (det fanns dock perioder då vi försökte sluta med onyttigheter, och det ja, gick som en jojo, upp och ner).

Under sommaren 2008 i början på juni, så satt jag vid youtube, och snubblade över ett klipp på David Belle. Det var ett klipp som kallas "Speed air man". En lite rolig ordlek. "Spid er man" :)

Hur som helst blev jag helt tagen av vad jag såg. Jag vart som förtrollad över att se denna människa ta sig fram i sin stadsmiljö med hopp, språng och klättring på ett obehindrat och väldigt effektivt sätt. Jag kände direkt att detta var något jag också kunde göra! Kanske inte lika bra och smidigt, men jag kunde definitivt ut och hoppa och klättra över saker! Jag har alltid varit en klätterapa som alltid gillat att utmana mig själv, och ja "leka".

Sagt och gjort. Jag kollade på klipp hela den dagen. Allt jag kom åt. Det var nästan uteslutande klipp med David Belle och Parkour Generation som fångade min uppmärksamhet. I början hade jag inte ens övervägt möjligheten att man kunde kombinera det här med volter. Det handlade bara om ren och skär effektiv rörelse. Framåt, över och under!

Det visade sig att det inte var så lätt som jag trodde. Jag upptäckte också att desto mer jag lärde mig om parkour, filosofin och människorna bakom grundandet, så fanns det en stark fysisk del i det hela. Det var inte bara att gå ut och hoppa över ett staket. Det var inte parkour. Man gjorde det för ett syfte. Man tränade sin kropp och sitt sinne. Man gjorde sig stark och användbar, för sin familj, och för andra. En individ stark både mentalt och fysiskt och kapabel att hjälpa. Med dom grundtankarna började min resa och min vandring till idag.

Då, när jag började, då var parkour visserligen en del filosofiskt, men till största delen såg jag det som ett sätt att träna kroppen och sinnet. Det var ungefär som karate, eller en annan kampsport. En träningsmetod, med en filosofisk del. Jag förändrades i mitt sätt att se på världen och fick vad som brukar kallas för "Pk-vision". Parkour ögon. Allt jag tittade på analyserade min hjärna direkt. Där kan jag hoppa, där kan jag klättra. Där kan jag komma upp, om jag gör först så, sen si osv.. Jag blev helt uppslukad. Jag tänkte, åt och sov parkour.

Då tränade jag, först för att det var en kul träningsform. Sen för att det blev mitt liv. Mitt största intresse utöver min familj. Ungefär som datorspelandet hade varit. Så har det varit fram tills för en tid sen. Tror jag började förändras när min dotter föddes. Jag såg fortfarande parkour snarare som mitt liv, än en del av mitt liv.

Nu?

Jag har en son nu också. Familjen växer. Tiden räcker inte riktigt till som den gjorde i början, men jag tränar mycket och aktivt ändå. Under min resa med parkour upptäckte jag också vikten av bra kondition, och glädjen i löpträning. Något jag hållit på med hela tiden. Förra året upptäckte jag också glädjen i att springa och träna barfota. Ett bra sätt för att stärka kroppen mer, och få en mer naturlig träning. Mina tankar runt parkour har gradvis förändrats. I början tyckte jag nästan illa om alla som lade ner mycket energi på att göra volter utomhus, och kallade det för parkour. Efter mitt första år hade jag insett att det spelar faktiskt ingen roll om folk gör volter och kallar det parkour eller ej. Det är bara ord. Folk rör på sig. Folk har kul. Det är viktigare än namn. Jag försöker dock sprida MIN syn på parkour till alla jag tränar med. Vikten av att träna sin kropp korrekt. Att ta det lugnt, och ta sina framsteg successivt. Samt hur viktigt det är att faktiskt träna sin kropp, mer än att bara utöva parkourtekniker. Jag har ända sedan jag började varit väldigt inspirerad av "Methode Naturelle", som är själva urkärnan till parkour. Methode Natureller är helt enkelt naturlig träning, och ur den som dagens hinderbana kommer. Det handlar om att krypa, gå, springa, klättra, hoppa, lyfta, bära, kasta, försvara och simma. Dessa tio huvudpunkter är saker man fokuserar runt i träningen. Parkour har lyft ut delar av detta och skapat en egen träningsform som är inriktad på effektiv och snabb rörelse enbart.

Blir mycket text, men det är tyvärr nödvändigt! Som sagt. Min familj växer, och tiden krymper. Förr kunde jag bli ordentligt otålig, och nästan arg om jag inte kunde träna. Eller att det kom något i vägen för min träning. Jag blev frustrerad. Jag kände ett behov av att lära mig vissa speciella rörelser. Jag ville kunna allt nu, och blev frustrerad över att jag inte var "duktigare" än jag var. Jag trodde jag var trogen idealen som är parkour, och ett sunt tänkande, men jag blev beroende av parkour. Precis som jag var av datorspel. Visserligen ett sundare beroende, men icke desto mindre ett beroende, även om det inte var så starkt som det kanske låter. Men träningen är tänkt att fostra mig till en bättre människa, så jag kan leva mitt liv bättre. Träningen är inte tänkt att VARA mitt liv. Det är det jag kommit till insikt om.

Nu om jag inte kan träna det eller det, så kan jag lika gärna göra något annat. Jag kanske aldrig kommer göra en dubbel bakåtvolt ner på gräs (eller så kanske jag gör det). Det spelar faktiskt ingen roll, och jag känner ingen brådska i livet längre. Jag känner inte längre något behov av att jag MÅSTE. Jag bara GÖR. Här och nu. Jag tror att för mig är det en ganska radikal insikt som gjort mig otroligt mycket gladare. Sen att jag inte begränsar mig. Alla rörelse är kul! Volter är bra för kroppskontrollen, även om det inte är något jag prioriterar, tycker jag det är ofantligt kul, och nyttigt för mig och min kropp. Löpning är nog det jag ser som det viktigaste i min träning. Faktiskt känns det mer som parkour, än att göra olika tekniker över en mur för mig. Parkour för mig handlar om att både fysiskt och mentalt ta sig framåt, och inte stanna för några hinder. Oftast när vi rör oss rent fysiskt från en punkt till en annan så är det inte så många hinder i våran väg förutom våran kondition.

En annan sak jag funderat mycket över, är det faktum att vi som parkourutövare ofta letar ställen att träna på, istället för att göra det vi kan med det vi har. Vi gnäller mycket över att "Ahh, jag har inga bra ställen att träna på!" osv.. Detta är dåliga ursäkter. Om du inte har några cat leaps där du bor och lever, varför ska du då träna dom? Visst det är bra att kunna tekniken, och det är aldrig fel att leta ställen för specifika tekniker. Men låt dig inte uppslukas av det! Gå ut, och använd fantasin med det som finns till hands. Ren fysisk träning kan man göra var som helst. Alla människor har oftast någon form av natur i närheten. Det finns träd att klättra i. Stenar att hoppa över och emellan. Det handlar om att utforska sin omgivning och röra sig i den.

Mycket text, och jag har mycket mer funderingar, men jag känner att det börjar bli mycket text, och mina funderingar börjar bli lite osammanhängande, och kanske svårt och ointressant att läsa.

Men ja, hela mitt liv kretsar numer runt träning verkar det som. Men vad spelar all denna träning för roll för mig om den inte är för ett syfte? Vad har jag för nytta av muskler och ett långt liv, om jag inte har någon att dela glädje och sorg med, eller någon som har nytta av mig? Självklart ska man ha kul med sin träning, och man ska inte plåga sig "bara" för att få ett långt liv eller vara "användbar". Men det bästa är om man kan hitta något som skänker glädje, och samtidigt aktiverar dig. Jag tycker att ALLA borde röra på sig. Mycket. Vi har tappat mycket av våran naturliga träning vi förr fick från att jaga, fly och överleva våran tuffa vardag. Det är det parkour och en del andra träningsformer knyter an till. Naturliga sätt att röra på sina muskler och aktivera sin kropp, så man kan leva ett långt och aktivt liv. Men tanken är inte att man ska leva för att träna. Man ska träna för att leva!

För att återgå till Varför.

Jag brukade träna för att det var kul, och bra träning
Sen var det en livstil (det är det fortfarande), som tog över mitt liv.

Men nu är det också så mycket mer. Jag begränsar mig inte till "parkour", volter och den typen av rörelse. Löpning, klättring, lyfta vikter.. Det finns mycket mer som gör oss till friska starka individer. Många glömmer också bort att motionera mentalt. Läsa böcker och information om andra ting i livet som inte handlar om parkour eller fysisk träning. Hjärnan måste också få motion!

Men varför? Ja, för mig handlar det om att bli stark, hålla mig frisk och leva länge. Allt för min familj. För mina barn och min sambo. Jag vill leva ett långt, aktivt spännande liv. Upptäcka nya saker. Resa, möta människor och ha kul långt över när jag passerat 100 år. Man bör nog inte bli för uppslukad av EN sak, och låta det ta över ens liv. För dig kanske det är något annat. Bara att ha kul t ex! Det är precis lika ok. Det spelar egentligen ingen roll varför. Bara DU vet varför du gör det du gör, och att du är lycklig.  För mig är parkour numer bara EN del av livet (om än en väldigt stor del).

Jag känner att när jag läser igenom det här, så blev det kanske lite onödigt långt, mina tankar är kanske inte alltid så bra sammansatta. Men jag orkar inte skriva om, så jag låter det vara. En del saker kanske jag vill omformulera, och en del saker har jag låtit varit osagt, som kost t ex.. Men det viktigaste är att DU funderar över VARFÖR du tränar? Nu har jag främst tänkt på parkourutövare, men det här är något som jag sa i början, att alla borde fundera över. Det är nyttigt att veta varför man tränar. Var ärlig mot dig själv, och kom ihåg att mina synpunkter är inget jag ser som sanningar. Det är bara MIN syn på det hela. Att jag t ex inte gillar att det tävlas i parkour, och liknande betyder inte att jag tycker illa om dom som tävlar. Att du inte tränar av någon annan anledning än att du inte har något bättre för dig och att det är kul, gör inte att du har "fel". Men jag tror att dom flesta inte ens funderar så mycket.

Be strong, be useful!

Jao, varit lite lat! Så har inte uppdaterat bloggen på hela veckan. Har dock inte hänt så mycket spektakulärt. Körde ett pass parkour i måndags, löpträning och lyfta vikter på tisdagen. Var ensam hemma större delen av dagen på tisdagen, så jag han springa en mil, träna parkour ute i typ 40 minuter. Mycket balans och en de jämfota hopp både på höjd och längd, samt lite volter. Sen över en timme i mitt lilla gym där jag körde igenom biceps, ben och bröst. Samt en massa chins och pullups.

Insåg att jag alltid blandat ihop chins och pullups också! Nu vet ja att chins är med fingrarna MOT ansiktet, och pullups är med fingrarna BORT från ansiktet! Alltid trott tvärt om :)

Onsdagen tog jag det lugnt, för jag kände mig slut i kroppen och seg. Så jag tog det som vilodag. Torsdagen började jag känna mig förkyld, och insåg varför jag var så seg på onsdagen. Tog det lugnt, men tränade lite balans och muscleups på eftermiddagen när jag var ute och lekte med Heira. På fredagen var jag ännu mer förkyld, men vi hade bokat hallen här i Östhammar för kvällsträning, så jag tog det lugnt hela dagen, och kände mig ganska pigg på kvällen. Körde på ganska bra med gemensam uppvärmning och lite fys. Sen fritt. När vi körde fritt tog jag det väldigt lugnt. Hjälpte dom som är lite nya, och körde lite lätt. Fokuserade mycket på att träna akrobatik. Nötte en del kombinationer som jag vill kunna köra på gräs i sommar. Stillastående flickis, till salto, och till flickis. Samt rondat flickis flickis, och rondat flicks salto. Börjar sitta bra nu!

Idag lördag hade vi en fullspäckad dag med loppisbesök på dagen där vi sålde gamla barnkläder, och sen fira Jennys pappas fru som fyllde femtio på eftermiddagen/kvällen. Blev en lång men rolig dag!

Nu är det lite mys i soffan som gäller med min älskling. Imorgon ska vi ha bak och städdag och bara vila upp oss.. Känner mig mera krasslig nu ikväll också.. Får hoppas jag är frisk tills träningen på måndag!

Må väl, och hoppas ni har en lika trevlig helg som jag!