Le Parkour

Igår var jag och besökte Cirkus Cirkörs lokaler i Alby. Helt otroligt roligt! Fick prova på sviktgolv för första gången. Testade att gå på "tight rope", och hade allmänt super kul! :)

Min balans är bättre än jag trodde upptäckte jag. Alla mina timmar av balansövningar på smala och svajiga räcken har gett resultat. För att gå på en tunn vajer som visserligen var rätt hårt spänd var inga större prolem till min förvåning. Lyckades gå en hel vända, vända på vajern, gå tillbaka, vända på vajern igen, gå till mitten, stå på ett ben och gunga, byta fot, och stå en  stund till, för att sen gå tillbaka innan jag tappade balansen! Helt sjukt. Skoj, och bra träning för hela benen!

Satte även en del nya och gamla volter jag inte gjort på ett tag. B la backflip 360 (back full?), backflip till front flip på sviktgolvet. Min sideflip blir bättre och bättre. Satte den utan problem flat på sviktgolvet, samt på hårt underlag för första gången med en en avsats som var en bit upp. Samt så klarade jag nästan arial, och jag gjorde gainer för första gången på länge. Var läskigt nu när jag inte gjort den på ett tag, men den satt. Lyckades även uppbåda mod att göra två-stegs wallflip barfota. Gick bra det med. Men alla volter bakåt är läskigt nu sen jag bröt handleden. Man är så rädd att ramla och att ta emot sig rexflexmässigt med sin skadade hand, så man tänker sig för både en och två gånger innan man gör något. Blivit rädd för att göra backflips på plan mark också sen jag fick gips. Så jag passade på att nöta det också både på tunn matta, och på sviktgolvet. Kände att jag gjorde massor med framsteg dom tre timmarna jag var där. Man kan bara drömma om hur långt man kunde nå om man hade tillgång till en ordentlig gymnastikhall när man vill..

Ska i vilket fall åka tillbaka så fort jag kan/har råd! Ska bli väldigt spännande att göra det sen när gipset åker av, och man verkligen kan ge 100%.

Enda nackdelen var att man blir borta från 13:00 - 01:00 med allt resande, till Uppsala vidare till Stockholm, och sen resan hem. Tar nästan 3 timmar enkel... Så det faller bort 6 timmar bara på att resa haha.. men det är det värt!

Var dock skönt att komma hem till mina älskade tjejer. Lilla Heira har verkligen upptäckt sin röst nu, och "pratar" för fullt. Gröt har hon lärt sig är väääldigt gott också. Just nu ligger hon och sover efter vi smaskat gröt, och busat ett tag.

Nu ska jag stretcha min stela nacke, och avnjuta en kopp kaffe. Idag blir det sen att leda parkourträningen. Ska bli kul. Ska passa på att fortsätta träna mina sideflips då, om inte min stela nacke begränsar mig..

Må väl! Det gör jag ;)

Jaha.. Då sitter man här med brutet båtben i handleden som en följd utav mina aktiviteter. Första riktiga skadan sen jag började med parkour för snart 2 år sen, och en skada jag inte borde ha..

I efterhand kan man tycka att det hela var otroligt korkat. För stunden kändes det dock så rätt. Jag hade värmt upp rätt bra, kände mig tipp topp och fick för mig att jag skulle prova en wallflip på ett träd för första gången. Tvekade en bra stund, och värmde upp med några bakåtvolter på plan mark. Kändes bra!

Jag testade greppet mot trädet med mina skor genom att springa emot det, och göra avstampet mot trädet med två steg. Kändes bra!

Några djupa andetag, och kör! Gick fint. Fin rotation, landade helt problemfritt. Helt underbar känsla! En till tänkte jag, sen ska jag filma. Detta blir läckert. Tog ett djupt andetag, och sprang emot trädet. Kände när andra foten kom emot trädet, och jag skulle precis till att rotera att jag slant. han tänka "SHIIIIIIIIT", sen han jag få upp mina händer framför ansiktet innan jag begravde mitt ansikte ner i gräset.

Det surra lite i skallen, det sved i ansiktet, och vänster handen gjorde väldigt ont.. Jag skakade loss, och rörde på leder.. Gör ont, men känns ok. Bestämde mig för att inte göra om volten, utan fortsatte träna precisions istället.

Idag, två dagar senare har jag precis fått besked från röntgen. Brutet båtben i handleden. Gips i sex veckor blir domen, men bör sen vara helt återställd.

Får en helt klart att tänka till! Detta var ett av dom där shit happens stunderna som man inte kan göra så mycket åt. Dålig fokus, och för mycket tvekande var nog mitt fel, samt att det inte var helt torrt ute..

Blir mycket benfys nu ett tag..

Hörs och ses. Nu ska jag snart åka och gipsa :(

Livet rullar på, och allt är bra. Hade en grymt trevlig kväll igår med god mat och gott sällskap. Vågade mig på att prova dricka lite ur min flaska med absinth också. Var inte så hemskt faktiskt!

I övrigt så funkar allt bra med min lilla dotter, och livet i allmänhet.

Nu ska jag skyffla i mig obskyra mängder mat, och ladda lite inför dagens träning. Blir nog en skön session utomhus, med lite basic träning och fys hade jag tänkt. Först tänkte jag ge mig ut och löpträna. Men jag gör det på tisdag istället. Idag vill jag passa på att träna parkour utomhus. Nu kan man röra sig på klipporna också, och det verkar vara torrt ute! Så det ska bli skoj!

Må väl!

Ja, jag borde ligga i sängen och sova nu.. Men så fort jag somnar, och sen vaknar, så ska jag till tandläkaren. Känns inte skoj! Så jag drar ut på att gå och lägga mig, och på så vis drar jag på sätt och vis ut på att gå till tandläkaren :-)

Ska rotfylla två tänder. Så det lär bli ett par besök. Allt har gått bra hitills dock med lagningar och så, så det går nog fint imorgon med. Jobbigt bara med en bedövad käft halva dan.

Kommit igång med löpningen igen nu också efter förkylningen. Hittat en nya och längre sträcka som jag springer också. Riktigt skön och bra. 8.5 km ungefär. Kändes riktigt bra när jag sprang den i söndags. Ska försöka komma iväg en sväng imorgon eftermiddag, eller förmiddag också.

Livet rullar på fint annars. Heira är snäll, och har ett bra och tacksamt sömnschema. Somnar runt 20:00, och sover till 03:00 - 05:00 någonstans. Vaknar där emellan, och ska ha lite mat. Sen somnar hon om, och sover till runt 08:00 - 09:00. Så vi får verkligen sova ut om nätterna. Vi är väldigt tacksamma och lyckligt lottade som har ett trött barn!

Hon har blivit mer vaken och alert också när hon är vaken vill säga ;-)
Ligger och jollrar, flinar för sig själv och tittar på nalle puh, nasse och tiger i babysittern som hon trivs bra i. Väldigt kul att hon är med så mycket och tittar och lyssnar.

Nej. Nu ska jag ta tjuren vid hornen och gå och lägga mig. Sitta här och kolla på klipp på youtube på folk som tränar freerunning och tricking i sommarmiljöer gör mig bara enormt less på snön och längtansfull till sommaren, och sjukt sugen på att träna!

Detta år kommer nog bli riktgt grymt på många sätt. Växt enormt mycket när det gäller parkour och akrobatik mot förra sommaren, och känner att min "stil" blivit mycket mjukare, och finare. Tror detta kommer bli ett fantastiskt år som sagt! Men det största kommer så klart ske med Heira för mig och Jenny. Att få uppleva hennes första sommar, första höst.. Första ord, kanske t om första steg. Helt makalöst!

Sen måste jag bara få inflika att jag älskar min Jenny något ofantligt mycket, och att hon är bäst i helaste världen :-D

kan inte få ut låten med Miike Snow - Animal ur skallen. En "mesig" poplåt, men fan, måste erkänna att jag tycker den är bra!

Höll min lilla parkour workshop för sportlovsbarnen igår, och det gick väldigt bra. Kom fler än jag trodde, och alla utom två var personer som inte varit med på mina regelbundna träningar. Får se om några av dom kommer även på dom framöver.

Vi körde en ganska lätt uppvärmning, jogging, krypa på alla fyra, och lite enklare fysövningar, samt vad vi inom parkourkretsar kallar för "monkey walk".

Det innebär att man förflyttar sig i sidled, likt en apa, med händerna först, och sen följer benen efter. Efter uppvärmningen var alla varma och glada, och vi rörde oss vidare mot dom stationer jag hade förberett. Först fick dom köra en balansslinga, för att få igång fotplacering och fokus. Bra för koordination och fokusering. Alla var väldigt duktiga. Sen blev det att prova på arm hopp (cat leaps på engelska), från en plint till ribbstolarna. Även där var alla väldigt duktiga, och det gick väldigt bra. Det är helt klart väldigt naturligt för barn att anamma dessa rörelser, och dessa övningar!

Vi fortsatte, för att köra en slinga, mer likt en hinderbana. Dom fick först prova på precisionshopp (jämfota hopp), mellan två "boxar". Jag instruerade landingar, och vikten av korrekta landningar, och dom fick träna på det ett tag. Sen utökade vi, till att när dom gjort ett hopp upp på första boxen, till den andra, och sen ner från sista boxen, så skulle dom också fortsätta framåt, och på eget vis ta sig snabbt över dom två plintarna som stog framför. Något alla gjorde superbra. Även här lät jag barnen testa själv olika sätt att ta sig fram, istället för att ge dom tekniker att använda. Parkour tycker jag ska till en början "upptäckas". Det är bara att låta kroppen bestämma instinktivt vilken rörelse du ska använda för att ta dig framåt. Sen när man kan röra sig bekvämt, kan man börja finslipa tekniker.

Efter detta så lade vi till ytterligare en del i slingan. Dom fick fortsätta tillbaka efter plintarna, och prova på en så kallad "underbar". Tekniken att ta sig emellan exempelvis två stänger. För att simulera en snäv öppning i en vägg, eller ett staket.

Ja, sånt är livet. Förkyld fortfarande. Men det har inte hindrat mig nämvärt. Håller mina träningar som vanligt, och försöker träna lite lätt själv också. Funkat bra hittills, och det känns som förkylningen äntligen håller på att ge med sig. Börjar dock få lite abstinens efter att löpa.. Var 1 vecka sen jag sprang nu, och det börjar krypa mot 2!

Men så fort jag blir frisk, då ska jag ut och springa en mil. Måste ladda inför mitt långlopp som jag ska göra snart. Ska springa hela gräsö (3.2 mil i full vinter). Får se hur det går :-)

Nu ska jag göra mig i ordning och gå iväg för att hålla i en prova på parkour klass för sportlovsbarn här i byn.

Tjo!

Känner att jag håller på och bli förkyld.. Kände av det redan igår.

Men det är väl bara att bita ihop, proppa i sig c-vitamin, och ignorera så försvinner det nog! :)

Bär av till Uppsala imorgon för lite trevlig träning med folket där, samt Martin och några som kommer in från Stockholm. Kommer nog bli grymt skoj, även om det tar emot en del att åka ifrån min familj en halv dag. Men vi får se till att ta igen det med råge nu i veckan när jag är ledig. Det ska bli grymt skönt med en vecka att ta igen sig på efter man jobbat natt en hel vecka.

Heira sover i sin säng igen. Helt otroligt att det går så bra. Igår sov hon praktiskt taget hela natten i sin säng. Vaknade en sväng och fick mat, sen somna hon om i sängen igen. Nu har hon sovit i sin säng i lite mer än 3 timmar hitills, och det verkar som hon kommer sova ett tag till. Kul!

Reportaget om mina parkourträning i Öregrund kom i tidningen idag också. Skoj! Här är en länk till tidningsklippet!

http://img64.imageshack.us/img64/1646/cimg0255.jpg

Nej, nu ska jag omfamna min vackra Jenny, och krypa till kojs. Blir en lång men garanterat rolig dag imorgon. Ska försöka komma ihåg att använda min kamera för en gångsskull också som jag alltid tar med mig, men aldrig använder..

Bonsoir!

Jag är helt värdelös när det gäller att skriva i min blogg. Det erkänner jag.

Från och med nu, ska jag försöka skriva oftare. För min egen skull. Roligt att skriva av sig lite, och analysera livet ibland.

Får lära mig att det räcker med att skriva lite också. Då blir det nog av oftare :)

Jenny ligger och sover i soffan.. Heira i sin säng. Ska gå och väcka Jenny nu tänkte jag och krypa ner och sova. Är lite kvällspigg nu efter jag jobbat nattskiftet hela veckan. Börjar känna mig lite krasslig också. Inget skoj! Men jag ska bita ihop och intala mig att jag är frisk. Träna på söndag i Uppsala. Kommer bli grymt.

Har varit en underbar tid än så länge med barn. Vi har börjat få lite rutin med att få Heira att sova i sin egen säng nu också. Så det är kul att det funkar. Vi känner dock ingen panik över det. Vissa dagar får hon ligga i våran säng om hon är lite extra besvärlig. Bara mysigt!

Träning rullar på bra. Jag varvar kondition med fyspass. Kör en del hemma med mina hantlar och min pull-up stång jag fixat i ena dörrposten. Mina muscle-ups har blivit ljusår bättre sen jag skaffade den där stången. Dom är fortfarande lite sne, och en arm går lite före den andra. Men det går framåt!

Nej, nu äre sängen. Ska iväg till hallen och träna imorgon också. Sen blir det heldagsmys med familjen imorgon. En lång promenad kanske om det inte är alltför hemsk snöstorm.

På återseende!

Året rullar på. Rutinerna börjar komma igång med bebis, och jag jobbar för fullt igen. Kom nyss in från en skön springtur på 7 km i det vackra vinterlandskapet. Tidigare idag hade vi en trevlig dag hos min sambos mor, då vi firade hennes 50-årsdag lite i förskott. Hon fyller igentligen år på måndag. Blev en del smörgåstårta. Inte helt nyttigt, men ack så gott hehe..

Var skönt att spendera dagen någon annanstans än hemma också, då vi hade fel på värmen igår kväll. När vi kom hem efter vi hade varit hos våra fd grannar på middag hade vi 15 grader i vårat sovrum. 14.5 grader när vi vaknade! Sov dock väldigt skönt. Men det var ingen höjdar att kliva ut under täcket... men nu är det varmt och skönt igen!

Jag har dessutom nu spenderat över två dagar som vegetarian också. Dock så äter jag fisk och ägg har jag bestämt mig för, så jag är inte riktigt hardcore. Känns dock som ett bra och sunt beslut av många skäl.

Nu ska jag kasta mig i duschen  efter mitt fyspass som jag hade efter min löprunda, och sen mysa med familjen, och kolla på sherlock holmes!

Må väl!

09-12-22 klockan 21:12 vandrade min dotter Heira in i mitt och min sambos liv. Det var en helt otrolig upplevelse, som jag inte kan beskriva med ord. Det går bara att uppleva det för att förstå den kärlek, och lycka man känner.

Nu är min dotter lite mer än fyra dagar gammal, och ligger och sover vid sin mors barm. Det är så vackert, och rogivande att titta på dom..

Mitt liv har onekligen tagit sig till ett helt nytt oskrivet kapitel, och en ny resa tar sin början. Ser med spänning fram mot vad livet har erbjuda framöver. Endast goda ting så som det känns.

Det är så mycket omvälvande saker som hänt inom mig sedan jag blivit en far.. Låter rätt otroligt. Far, pappa, farsa.. Känns overkligt när jag testar orden i min mun.. Men jag känner mig så stolt inombords. Tar nog ett tag att smälta allt, och låta det sjunka in.

Vi har i vart fall haft en väldigt trevlig och ganska så lugn jul. Fick då helt klart den bästa julklappen jag någonsin fått!

Nåväl. I övrigt rullar livet på bra när det gäller träning och så.. Satsar en del på att lära mig nya volter nu när jag är mycket inomhus nu när det är så mycket snö ute. Känner att jag vill utveckla den biten mer än jag gjort. Gör en hel del framsteg också. Satt mycket nya volter, som jag för ett år sen inte ens drömde om att jag ens skulle försöka mig på. Så det känns väldigt positivt och stärkande, även om jag har långt, långt kvar innan jag kan dra mig själv till att kalla mig för duktig på akrobatik. Men det kommer!

Rent fysiskt och mentalt så känner jag mig starkare hela tiden. Känner visserligen att jag tappat lite kondition då jag inte löptränat på ett tag, men det tar jag snart igen när jag får tid över.

Min "klasser" för barn här på orten funkar också bra. Varit en del lektioner jag inte kunnat hålla då jag haft jobb, eller åtaganden runt graviditeten som kommit före, och nu min dotter. Men efter nyår, hoppas jag kunna köra iaf en gång i veckan igen. Vet att det är otroligt uppskattat. Det känns ofantligt roligt! Fick faktiskt t om julklapp av mina "elever". Otroligt rörande.

Ska försöka köra ett utomhus pass med dom som pallar i snön. Kan bli intressant ;)

Nåväl. Nu ska jag krypa ner med min vackra sambo, och våran vackra Heira. Känns lite mer lockande än att sitta här. Kände dock att jag vill skriva av mig lite.

Må väl!

Mitt senaste alster utav lite klipp som jag hittade liggandes på datorn. Tänkte jag skulle göra något av de..

Här är resultatet :P



Börjar bli lite bättre på flips sakta men säkert. Kommer nog träna dom lite mer flitigt nu under vintertider när man är inne i hallen mer.

Må väl, och ha kul! ;-)

Tänkte skriva av mig lite kortfattat. Tänkte jag skulle göra ett längre inlägg från början, men jag finner motivationen svår att hitta att skriva något längre och meningsfullt nuförtiden. Ska dock göra ett tappert försök!

Nu har i vilket fall som helst mina regelbundna parkourträningar här i Öregrund kommit igång.

I sammarbete med fritidsgårdsverksamheten i kommunen så får jag träna barn och ungdomar i skolans gympasal, på dom tider som fritidsgården i Öregrund har inbokad tid.

Det hela funkar väldigt bra hitills, och är väldigt kul! ca 10 - 15 personer har kommit på varje träning än så länge. Hade den fjärde i ordningen i torsdags, och tre har t om åkt över fyra mil för att vara med!

Så det är en stor succé. Ska försöka fortsätta köra vaje måndag (16:00 - 18:00) och torsdag (16:00 - 17:00).

Utöver dom regelbundna träningarna så rullar min egen träning på. Har blivit lite bättre på volter. Måste öva mer på framåtvolt på plan mark känner jag. Lite nervös för hur mina knän tar det dock. Fick känningar i knäna när jag lärde mig den, och sista jag gjorde den på gräs. Kanske blir bättre senare när kroppen är van vid "chocken" som blir när jag landar. Får se till att landa rätt också.

Börjat med löpträning varje dag nu också, istället för två 1 mils pass per vecka, så kör jag nu ca 4 km varje dag, och 1 mil en gång i veckan. Sen fys och parkour ett par gånger i veckan, med minst en vilodag per vecka. Får se hur det går. Känns som det kan ge bra resultat.

Muscleups har jag blivit starkare i också. Så att klara en "ren" muscleup till julen är nog ingen omöjlighet! Känns skoj att man går framåt hela tiden, känner hur jag orkar mer och blir starkare. Samt så växer min mentala kraft, och tron på mig själv, och självinsikten om vad jag klarar av är också god. Så man vågar prova nya saker, för man känner sin kropp så pass väl att man är medveten om vad man är kapabel till. Det gäller att veta när man ska lyssna på rädslan man känner ibland, och när man kan ignorera den.

Jag och min sambo väntar nu med spänning på januari också, då vårat barn är beräknat att kliva in i våran värld. Det största som hänt oss båda i våra liv.. Kommer bli mäktigt!

Nu ska jag gå och umgås med nämda sambo, och mysa lite i höstmörkret med en bra film. I morgon blir det dop då Jennys kusin ska döpas. Kommer bli roligt, och jag ska ge mig på att läsa upp en dikt också. Hittade en väldigt fin och passande dikt.

Må väl, och ta vara på livet!

"Jag har ingen dödsönskan.. jag har en livsönskan".
- Som svar på eventuella kommentarer om att man har en "dödsönskan" när man utövar parkour/freerunning. Tänkvärt!

Filmade lite HD material, eftersom jag inte lekt så mycket i HD än med min kamera. Fick ihop lite material, och tänkte jag skulle slänga upp det på nätet, och se hur väl kvaliteten följde med. Vart rätt nice må jag säga!

Se själv och bedöm. Lite simpel rörelse, och enkel träning :)




Må väl!

Ja, idag på jobbet passade jag på att träna lite chins när jag passerade en trappa, som jag brukar köra lite vid när jag går förbi, och om det är ett skift, så det inte är några människor där.

Började med 10 st, vilade i ca 30 sek, sen körde jag 12 st. Efter ca ytterligare 30 sek vila, så tänkte jag köra 15 st. Aldrig ens kört mer än 12 förut, vet inte varför, men har alltid kört 10 reps, x 3 set på chins. Nu tänkte jag att jag skulle prova och se hur många jag klarade av. Förr när jag försökt pressa mig har jag klarat som max ca 12. Men det var ett tag sen, och nu kändes det ganska enkelt med dom 12 jag nyss gjorde. Så som sagt. Skulle köra 15..

Kom upp i 15, och kände att det gick bra, så jag körde på. Landade på 20 innan jag gav mig, och hade säkert kunnat köra några till under lite andra omständigheter..

Ville bara skriva av mig detta, för jag är sjukt stolt över mig själv, och nöjd med att jag klarade 20 chins. Det trodde jag aldrig om mig själv! :)

Nu ska jag fan alltid göra minst 15 - 20 st när jag gör chins, eftersom jag vet att jag klarar det. Kanske börjar köra 15x3 ett tag.

Aja, nu ska jag se ett avsnitt av sopranos, sen sova. Ska upp och jobba förmiddag imorgon. Mindre kul, men hellre gå upp tidigt, och komma hem tidigt, än tvärtom! :)

Hej svejs!

Ja, då sitter man här, mätt på just gröt och banan med mjölk till.

Tänkte bara meddela att jag börjar få bort min rädsla för att göra precisions på höga höjder. Känns väldigt tillfredställande när man "erövrar" något man tidigare var livrädd för.

Har en lekplats här där jag bor där jag varit och tränat en del vid förut, där dom har två träräcken som är perfekta att träna precisions emellan. Ca 2.6 meter, eller lite mer emellan dom, samt så är det ungefär 2.20m upp i luften, med sand där nere. Perfekt att träna på! Har varit där ett par gånger, men bangat ur på att prova. Dels för höjden, och dels för att jag varit osäker på om det skulle hålla. Tänkte först göra ett så kallat "arm hopp", eller cat leap. Men började istället tänka att jag fasiken kan hoppa emellan med ett precisions hopp. Så jag provade efter mycket om och men. Gick sjukt bra, och är riktigt bra mental och fysisk träning.

Sen finns det lite andra variationer, som precision drop ner på ett smalt räcke, samt lite precisions upp till räcken (räckena är ungefär 4 cm tjocka kanske och av trä, så det är rätt smalt och bra träning för balansen).

Finns en del annat kul att göra där också, men jag har bara precis börjat utforska möjligheterna nu när det inte så mycket barn där, då det börjar bli kallt, och sommaren är över. Finns i vilket fall mycket potential där! :)

Har filmat lite, och ska försöka filma lite mer, och slänga upp så småningom, innan det blir för isigt och halt ute. Förhoppningsvis kommer det dröja en månad till minst innan det blir någon snö här.

Ser både fram emot vintern, och samtidigt så hatar jag det faktumet att det ska bli vinter snart.. Allt har sin fördelar, och nackdelar ;)

Nåväl. Nu ska jag stretcha lite, och göra lite lättare överkroppsfys, och ta mig lite luft.. Ser att solen börjar lysa nu också, och jaga bort morgonens grå toner!
Hej svejs!

Ska strax ge mig ut och träna lite. Tänkte dock skriva av mig lite kortfattat om vad jag pysslat med den sista tiden.

Kom för en vecka sen hem från en tripp till Jämtland. Var vid en plats som heter Ottsjö ganska nära Åre. Var fantastiskt vackert, och en riktigt trevlig resa.

Vi var även förbi Dorotea, och lämnade tillbaka hunden till hon som vi köpte henne av. Sorgligt, men det kändes ändå som det rätta att göra, då hon är en väldigt aktiv varelse, och vi känner att vi inte kommer klara av att ge henne den uppmärksamhet som hon behöver när barnet kommer.. Det var ett svårt beslut, men det kändes ändå som det rätta för oss själv, och Alyssa som våran prinsessa heter. Vi vet att hon kommer få det så bra en hund kan få det där uppe, så det känns skönt. Dessutom kommer vi träffa henne en hel del igen, när vi åker upp på besök. Så det känns också skönt!

Passade på när vi var i Norrland att hålla mig igång också. Han med två löprundor i Ottsjö på ca 1 mil vardera. Var riktigt härligt att springa i skogen där med det stora och imponerande ottsjöfjället framför mig. Vetskapen om att det finns björn i skogen, och att dom hade sett björ där jag var och sprang var också en nervpirrande känsla. Man hade hela tiden kolla på ett bra träd som jag skulle kunna klättra upp i om jag skulle stöta på en nalle. Det gick dock bra, och jag såg faktiskt inte ett enda djur förutom fåglar när jag sprang.

Här hemma har saker och ting varit lite konstiga nu utan hund, tomt och lite trist när man är hemma själv. Dock så är det lite skönt också att inte ha ansvaret det innebär med att ha hund, som ligger och trycker i bakhuvudet hela tiden.  Nu kan man göra precis vad man vill, när man vill. Ett tag framöver iaf. Så det tar en stund att vänja sig vid :)

Var till Uppsala två gånger förra vecka och tränade. Var grymt skoj. Körde ett mer lekfullt pass på tisdagen, där vi inte körde någon ledd träning, utan jag, Mauri, Robin och Rocky träffades och bara tränade lite flow, lekte och hade det nice. Blev en hel del tränande på climbups. Något man måste jobba mer på, men det börjar gå framåt. Mauri visade lite knep så det går lättare. Ska öva öva och öva!

Jag bestämde mig också i veckan att jag igår skulle springa till Öskärsund heter det. Ligger i norrändan på ön här utanför Öregrund (gräsö). En sträcka på 2.3 mil. Det längsta jag hittills sprungit är 1.6 mil ungefär. Så jag visste det skulle bli en utmaning. Att vi hade ett parkourjam med Air-wip på lördagen i Uppsala gjorde inte saken bättre det heller. Det var för övrigt en jättekul tillställning. 40 pers var vi som trängdes i en gympasal då vädret inte var det bästa. Var rätt kul ändå att köra inomhus också. Var fantastiskt att se Marcus ("zyrken") från air-wip "in action" så att säga. Väldigt duktigt på det han gör! Var inspirerande som tusan att se. Han visade hur man gjorde något som kallas för devil drop också. Man hänger i en ribbstol exempelvis (eller på en vägg). Med ansiktet in mot väggen. Sen hoppar man uppåt, och bakåt, och gör en framåtvolt.

Tog några djupa andetag innan jag vågade prova. Första blev ett ryggplask. Andra gången satte jag den, dock inte så snyggt. Tredje gången dunka jag in en foten i ribbstolen, och föll. Gick bra, men jag blev lite för feg av det, så jag testade inget mer. Vilket var synd. Får se om jag vågar träna lite på den sen när jag är själv i en gympasal. Ska prova iaf!

Löpningen då igår!
Jo, jag laddade hela förmiddagen (missade dock mattiderna lite, så jag åt för tidigt). Drack mycket vatten, och värmde upp ganska rejält. Sen åkte jag och min sambo över med färjan och jag gav mig av. Gick tungt i början, som det alltid brukar göra, men kom ganska snabbt in i lunken, och andningen.

Min sambo åkte före, och hade vatten i bilen, så hon skulle hem till sin mor, och sen åka ikapp mig, så jag fick lite vätska på vägen, sen skulle hon lägga ut en flaska när jag jag hade kommit mer än halvvägs också.

Allt gick över förväntan, och det var bara att springa på. När jag hade sprungit kanske 1.2 mil eller så, så fick jag också sällskap av en stor korp! Den kom och flög ner på min vänstra sida, och flög jämsides med mig en bit, innan den satte sig i träd framför mig och tittade på mig.. När jag sprungit förbi den, så flög den ikapp mig, och flög bredvid mig ett tag (en bra bit ovanför dock!), så flög den så iväg framför mig, och satte sig igen och tittade på mig tills jag sprungit förbi. Så höll den på i säkert 4 km. Ett tag trodde jag den lessnat. Men så kom den med full fart över trädtopparna och satte sig. Helt otrolig upplevelse!

När jag närmade mig delen av Gräsö som heter norrboda började den känns tungt. Dels började jag känna av mina vader en hel del. Mycket p ga av träningen vi hade dagen innan, och att jag vid det laget hade kommit över den sträckan jag sprungit som max förr, så nu var min kropp inne på ny okänd mark. Plus det faktum att min sambo vid det laget hade kommit till sin far som bor där uppe. Var tungt att springa förbi huset när jag var helt slut, hungrig som ett as, och törstig. Som tur var hade min kära Jenny lagt ut en flaska vatten åt mig där. Så jag fick mig några klunkar innan jag fortsatte.

Sista 2 - 3 km var nog det värsta jag varit med om. Min kropp gick in i nån sorts trans. Jag var trött, och kände att mina ögonlock bara blev tyngre och tyngre. Kändes faktiskt som att jag när som helst skulle somna! Helt bissart. Aldrig varit med om något liknande förr. Blev nästan lite rädd att kroppen höll på att ge upp. Men jag bet ihop och tänkte att har jag kommit så här långt, ska jag banne mig komma hela vägen oavsett!

Sista biten kändes det inte ens som jag styrde min kropp. Den bara sprang, å jag bara hängde med. Mjölksyran var stark i mina lår och vader när jag så äntligen såg havet, och min sambo som stog med vätska och en smörgås. Det fick mig att öka takten sista biten, tills jag kom fram..

Jag var helt slut.. Men det gick bra!

Nästa mål blir från söderändan av Gräsö, till norr. Mellan 3 och 3.5 mil. Inte säker på den exakta sträckan än. Men det ska bli spännande. Ska dock låta kroppen återhämta sig minst en vecka eller två!

Nu ska jag handla, och sen ge mig ut och träna!

Var ett tag sen jag skrev här, och det har hänt en hel del sen sist.
Har hunnit med ett besök i England, tränat hårt, och varit på storsjöyran i Östersund. Min oändliga semester tog till sist slut också, så nu är jag igång och jobbar igen. Fast jag måste tillägga att mitt jobbande inte är särskilt hårt, eftersom vi fortfarande kör på sparlåga på jobbet så får vi vara hemma en hel del. Inte mig emot, då jag får mycket mer tid över till att träna.

Tänkte jag ska försöka mig på en något sen summering utav London resan.

Tisdag:

Jag, Robin och Martin möttes upp på arlanda, i väntan på vårat flyg. Vi hade några timmar att slå ihjäl, så vi hittade ett parkeringshus, samt lite betongmurar som vi kunde leka lite vid. Så tiden gick ganska fort.

Vi kom till London runt nio på kvällen efter en smidig flygtur. Allt gick smidigt faktiskt. Vi hämtade vårat bagage på fem minuter,  och hittade snabbt till tåget in till centrala london, tog ut pengar, och gav oss av mot Paddington station. Väl framme där runt halv tio, så blev vi dock lite mer fundersamma, då vi skulle ge oss in i tunnelbanesystemet. Vi tog oss lite av våran första london luft dock, och sög i oss en något sen middag på burger king. Inte normalt vårat choice of food kanske, men nöden har ingen lag!

Vi satt där och funderade lite på hur vi skulle ta oss vidare. Vi hade kollat lite på terminalen hur linjerna gick, och funderade på om vi kunde gå till nästa station där vi skulle byta tåg mot området där vi skulle bo. Vi frågade ett par som satt brevid oss, och dom var trevliga nog att ge oss deras daytravel card, eftersom dom hade åkt färdig för dagen. Det lönar sig att vara social ibland!

Vi hittade ganska enkelt till området där vi skulle bo. Men sen blev det lite svårare, när vi skulle gå från tuben, till vårat hostel. Vi litade blint på våra skickliga kunskaper att följa stjärnorna, och våra instinkter. BAD IDEA!

Efter en dryg timmes snurrande i cirklar och promenerande med tunga, och i mitt fall obekväma väskor, så hittade vi så tillslut fram.

Efter lite förvirring stog vi så på vårat rum, uppfyllda av förväntan, och glädje. Vi trodde dock vi var ensamma på rummet, vilket vi efter vi tänt lampor, och klampat runt högljuda fick märka att vi inte var. Tre andra låg och sussade så sött i sina bäddar.. Så vi dämpade oss, släckte ljuset, och dumpade våra väskor, och smög ut igen.

Vi kunde inte gå och lägga oss nu. Klockan var ju bara halv tolv, vi var pigga av att bara vara i London, så vi var bara tvungna att gå ut och titta lite. Finns sååå mycket att göra överallt i London!

Vi körde en liten upptäcktsfärd runt området vid vårat hostel, och lekte lite. Var riktigt trevligt, och vi somnade riktigt gott den natten.

Onsdag:

Första dagen i London!
Vi upptäckte ganska fort hur totalt fel vi hade gått dagen därpå. Promenaden som tog oss lite mer än en timme, från tuben till vårat hostel, gick på ca sju minuter den här dagen.

Dock stannade vi vid den lilla ån som rann förbi där vi bodde på väran väg ner mot tuben, värmde upp lite, och körde lite morgonträning (något som blev en standard för oss varje morgon). Fanns massor att göra, och leka med där.



Vi fortsatte sen till den lokala Decathlon affären där Robin inledde dagen med att köpa nya skor.



Vi gav oss sen iväg till London bridge, för att avklara lite "normalt" turistande. Jag hade aldrig varit i London förut, tillskillnad från Martin och Robin. Så jag ville gärna se lite sevärdheter, vilket jag tror att dom gärna också ville, då det var ett tag sen sist dom var där.

London bridge och London tower, sen vidare till big ben, och trafalgar square, och förbi piccadilly cirkus, tog en tur in i China town och vände..





..sen vidare till Subway för lite lunch ;)


Vi fortsatte sen mot vårat primära mål. Primark på Oxford street, och billiga mjukisar ;)

1 pund styck!



Efter vi handlat ett par stycken, så drog vi iväg mot dagens nästa mål. Latimer road. Där våran första träning med parkour generations var. Vi var där många timmar tidigare, så vi skulle hinna kolla in området i lugn och ro, slappa lite, träna på egen hand och äta något.

Vi blev helt tagna av området. Ett riktigt parkour himmelrike.



Vi vilade, handlade vatten och lite mat, och träna rätt mycket hårdare än vi hade tänkt från början.
Efter vi spenderat ett par timmar här, så började träningen närma sig, och vi rörde oss mot tunnelbanestationen för att möta upp alla andra.

Vi kom dit och träffade Thomas, Blane, Forrest och Agota. Helt surrealistiskt för oss tre.. Vi var mållösa, och stog bara och såg dumma ut och log. Helt underbart var det!

Eftersom vi var så många på denna träning var det tre tränare, istället för det normala två. Vi delades in i nybörjare, medel och advancerad. Jag och Robin i medel, och Martin i Advancerad, baserat på hur länge vi kört. Jag och Robin fick äran att träna med Forrest.

Vi började med att värma upp med lite fys, och sen köra en lite slinga med underbars, popvault, och sen valfri vault över en till mur, och sen börja om. Vi gjorde detta tio gånger.

Efter det blev det wallruns, med något som Forrest kallade "double tap". En rörelse jag gjort förr, men aldrig haft ett namn på.



Man gör en wallrun till en kant, och i samma stund man tar i kanten, så häver man sig uppåt, släpper kanten med båda händerna, och tar tag i den själv toppen på muren med båda händerna samtidigt. Detta förusätter förstås att det finns en lite kant längre ner på muren.

Jag var på en lite högre fysisk nivå än dom övriga, och fick därför en specialövning av Forrest. Jag fick göra ett springande armhopp (saut de bras), sen "double tap", och climbup på taket. Sen en riktigt otäck precision ner på en pelare.

Gick dock bra, och det är otroligt vad mycket mer man klarar än man tror. Hade tidigare sett denna slinga på youtube med Forrest. Var väldigt konstigt att göra samma slinga som Forrest.. Han litade dock på min fysiska förmåga att klara detta hopp, som jag tidigare samma dag stått och tittat på, och sa "Aldrig att jag gör det här". Gick bra, och kändes otroligt skönt att göra den.



Efter det, rörde vi oss vidare mot ett annat ställe, där vi körde ännu en slinga, med två underbars, ta oss upp på en mur, springa på den, sen balans på ett räcke, och sen saut de bras till en till mur, över, och sen över en annan del av den, och tillbaka. Detta fick vi upprepa tio gånger.

Efter det var avklarat var vi väldigt möra.. Då vi fick vi leka en lek. ;-)
Vi skulle alla samtidigt göra ett precisionshopp (jämfota hopp), mellan två trottoarkanter. Man fick först prova in sitt maxavstånd, så att det inte var för lätt. Sen skulle vi alltså hoppa samtidigt, tio gånger (en gång dit, och sen tillbaka räknades som en gång). Om NÅGON misslyckades, så fick ALLA göra om det, och hoppet räknades inte. Men vi var ändå tvungna att hoppa tillbaka. Jag kan säga att vi gjorde vääääldigt många fler hopp än tio. Säkerligen en 70 - 80 hopp. Våra lår var nästan i upplösningnstillstånd efter det.

Efter det gick vi vidare mot en lekplats, där dom hade grova rep uppspända, som man kan gå balansgång på. Det fick vi göra, och en annan balansövning. Efter det så skulle vi göra pullups som avslutning. Jag och Robin fick dock "äran" att göra muscleups istället. Något jag inte är så bra på, men kan någorlunda tack och lov.

Efter det, så dök Dan Edwardes upp en sväng också, och jag fick en pratstund med han. Otroligt trevlig människa, och väldigt kul att man fick en chans att träffa honom.

Efter detta var det stretching med Blane, och en chans att prata lite med folk och så. Var en otroligt skön stämning, och väldigt trevligt. Julie Angel som brukar filma parkour generations produktioner dök också upp, för att filma lite. Så det var väldigt kul att få se lite "bakom kulisserna" när dom filmade, och att få se dessa otroliga traceurer röra sig.. Ljudlöst i den mörka natten. Väldigt häftig känsla..

Vi somnade väldigt gott även denna natt ;)

Torsdag:

Idag begav vi iväg tidigt som vanligt (gick upp sju varje morgon, frukost senast halv åtta). Morgongympa vid ån, sen vidare till Decathlon för att jag och Martin också skulle få inhandla lite skor, och så handlade även Robin två extra par. Kaleni Success är en sko som endast säljs på den här affären, som bara finns på ett fåtal ställen i Europa. Går heller inte att beställa skon, eller någon produkt från den här butiken online. Så vi tänkte vi skulle passa på att köpa skon som är så populär bland många traceurer, eftersom den är så billig, och bra för det priset. 12 pund paret. Helt ok pris för ett par bra skor att träna i!

Jag, Robin och Martin köpte tre par var, samt så köpte vi totalt ytterligare fyra par till vänner. Så det blev en hel del skor! :)



Dagen fortsatte vi sedan med att bege oss till ännu ett "hot spot" i London, som vi sett mycket ifrån, vauxhall heter området, där det finns ett välkänt "spot".

Vi spenderade hela förmiddagen med att träna där, och det var en helt otrolig plats. Man önskar verkligen att man hade dessa platser hemma att träna på varje dag..







Var en riktigt härlig plats, och vi tränade hårt halva dagen. Drog sen vidare mot kvällens träning. Denna gång var det inomhusträning med Forrest, vid Moberly Sport Centre. Den fruktade inomhus fysen!

Vi hittade dit utan större problem, och var där i god tid, så vi han hitta lite mat, och få en chans att vila våra ganska så trötta kropper inför kvällens hårda träning.

Vi värmde upp lite mer två andra traceurer som också var tidigare utanför i väntan på Forrest, och övriga deltagare. Fick chansen att leka lite vid pk-gens "klätterställning" också ;)



Jag lyckades självklart slå i smalbenet riktigt hårt också. Fick ett rejält sår, och det svällde upp ganska mycket. Jag försökte röra på mig en hel del, och sätta igång blodflödet runt smalbenet, så smärtan gick ner en del, och det gick bra ändå att träna. Men ont gjorde det..

Träningen inomhus kördes sen igång. Det var ganska mycket folk, och vi fick alla svettas otroligt mycket. Man insåg där hur mycket mer man behöver träna för den här typen av fysiskt aktivitet. Det var lite svårt i vissa övningar att hänga med, men det gick bra, och jag tycker jag, Robin och Martin höll en ganska hög fysisk nivå, även om det var tufft. Lite av ett bevis för att träningen sker åt rätt håll.

Efter en otroligt hård uppvärmning, så körde vi olika stationer med slingor av rörelse, för att sen avsluta dagen med efterfys, och stretchning. Jag har nog aldrig svettats så mycket som jag gjorde den här dagen, och jag var nog inte ensam om det. Kul var det iaf! och vi fick chans att prata lite mer med Forrest och Agota, samt så fick vi en lite fotostund med dom ;)





Vi rörde oss sen sent på kvällen hemåt, trötta, glada och slitna. Fick mig veckans första kopp kaffe också utanför en tunnelbanestation när vi satt och tog oss lite luft, och insöp den centrala london natten, och lät alla intryck av dagen sjunka in. Var riktigt gott efter vi fyllt våra tomma magar, och energifattiga kroppar med baguetter och mjölk.

Fredag:

07:00  - "Vakna Ronnie. Det är dags att gå upp nu.."

Återigen. Vi somnar sist på vårat rum, och går upp först. Denna dag börjar man verkligen känna hur sliten man är.

Kroppen är inte riktigt nöjd med våra extrema dagar med träning, träning, och mer träning, för att sen runda av med alldeles för lite sömn och återhätmning. Men på något sätt så hade vi orken att bara köra på, med ett leende på våra läppar hela tiden.

Efter frukost, var vi förbi Decathlon för att handla, och skulle sen gå hem till vårat hostel med det vi handlat. Vi kunde dock inte hålla oss, utan satte igång att träna lite när vi ändå var ute.

Vi hade inga ryggsäckar med oss den här morgonen, utan jag hade min mobil, plånbok och rumsnyckel i fickorna, varpå jag la ifrån mig det när vi tränade.

Vi tränade på, och rörde oss hemåt.

Efter ungefär 30 minuter inser jag att jag inte har min plånbok, eller mobil på mig. Jag kollar runt men ser inte sakerna någonstans!

Jag får panik, och inser att sist jag minns att jag hade dom, var ner på affären när vi började träna trettio minuter tidigare!

Vi springer tillbaka, men sakerna är borta där jag minns att jag lagt dom... FÖRBANNAT!
Jag blir helt förvirrad, arg och besviken på mig själv. Hur fasiken kan jag göra något dylikt!?

200 pund i plånboken. Mitt körkort, och mitt visa kort.. Kändes inte kul!

Vi gick till decathlon och frågade vakten vid entrén om han hade sett något, eller om någon lämnat in någon plånbok. Till våran förvåning, hade det faktiskt varit en äldre herre där tidigare och frågat om vakten sett någon som saknar sin plånbok och mobil!

Det kändes väldigt tryggt att veta att en tillsynes ärlig människa hade hittat mina saker!
Vi tog oss till vårat hostel och jag kunde låna telefonen där, och ringa min mobil. Till min förvåning svarar en kvinna på svenska i andra änden..

Det visar sig att mannen har listat ut via mitt körkort, att jag är svensk, så han tog sig till den Svenska kyrkan i Greenwich park (där vi bodde). För det första är det rätt komiskt att av alla platser i London där det finns en svensk kyrka, så är det där vi bor!
För det andra, var det tur att mannen resonerade så, för som han själv senare sa, så hade nog den lokala polisen lagt sakerna i en låda, och väntat på att jag ska höra av mig. Själv hade jag väl kontaktat huvudkontoret i centrala london, och aldrig mer sett mina saker..

Nu fick jag tillbaka allt! Inklusive mina pengar! Dom sa det på kyrkan, att jag hade en otrolig tur. Vilket jag är väl medveten om.. Tappar plånbok, med 200 pund (2400 skr ca), samt mitt visa kort, och får tillbaka ALLT!

Jag fick den stora äran att träffa han som fann mina saker, och skaka hans hand också. Någon belöning ville han inte höra talas om.. Tur det finns ärliga människor!

Dagen fortsatte vi sen med att ta det ganska lugnt på förmiddagen, och vila våra trötta kroppar efter morgonens äventyr.

Vi tog oss sen till Latimer road igen, för att få en chans att filma lite, och ta lite mer kort. Vi tränade där, och visade varandra vad vi fick göra med respektive grupp, eftersom vi delades upp på onsdagen. Samt så fick vi friska upp vårat minnen så vi kom ihåg övningarna.

Vi hittade denna skylt efter vi tränat lite en stund vid ett av "spotsen".



Fick höra sen att den inte hade någon laglig grund, utan var uppsatt av dom boende. Vad dom nu menar med "jumping activity of any kind" övergår mitt förstånd..

En liten kul anekdot som inträffade när vi tränade vid latimer road (där vi såg skylten), var att vi träffade på en liten skotsk gubbe (alkoliserad), som började babbla om "freerun", och hur han klättrade i träd som ung, och i berg som mandomsprov. Han fortsatte vidare att mumla massa tok om nordmän och Tor. Jag visade han då min tatuering med tors hammare. Han blev som förbytt, han skulle prompt ha med sig hem (han bodde alldeles i närheten). Jag såg på Martin och Robin att dom inte hade någon större lust att fortsätta konversationen med detta socialfall. Men jag har så svårt att säga nej, och såg ingen direkt fara i en halvt berusad gubbe. Skulle han försöka något, så skulle det knappast vara så svårt att övermanna honom. Så jag bestämde mig för att göra han till viljes. Tyckte lite synd om honom, och insåg att han förmodligen är rätt ensam.

Han visade mig in i sin lägenhet, medans Martin och Robin valde att stanna utanför.. Det luktade inte gott där inne! Trångt och litet var det också.. och smutsigt. Han hade gjort som två små altare med diverse actionfigurer, kristusfigurer och lite allt möjligt. Han hade bilder på oden, jesus och sig själv som barn, och sa att han var alla tre.

Han ville sen visa mig sin slägga, som han kallade "The hammer of Thor". Då började jag bli lite nervös.. Sedan fortsatte han med att plocka fram riktiga svärd som han prompt vill att jag skulle dra ut ur skidan, och känna på.

Sen när jag ursäktade mig, och sa att jag faktiskt måste, gå tyvärr, och inte kan dricka någon whiskey med honom, och titta mer på hans svärd blev han besviken, och försökte övertala mig att stanna. Han ville bara visa en sak till. Han sa då att jag skulle få välja vilket svärd jag ville att ta med mig hem till Sverige igen, eftersom jag i hans ögon var en av Tors gunstlingar, och med andra ord var vi i ett sorts brödraskap enligt honom. Jag tackade djupt för hans erbjudande, och förklarade svårigheterna med att få med mig svärdet hem.

Jag önskade han allt väl, och sen lyckades jag gå därifrån tack och lov. Men på något vis ångrar jag inte att jag fick träffa denna lustiga skotte vid namn Stuart Wallace (hans påstog sig vara släkt med William Wallace.. Inte helt omöjligt). Det var en rolig episod, och det är alltid kul att träffa folk, även om det i detta fall var lite sorgligt att se en så nergången och försupen människa, som troligen lever väldigt ensamt.

Kvällen blev sen spenderad vid Vauxhall, med Kazuma som tränare. Blane var också där, men han tog hand om nybörjargruppen.

Denna gång hamnade vi alla tre i den advancerade gruppen.

Det var en riktigt kul träning, med mycket fotplacering, och slingor. Kazuma hade dessutom varit borta ett tag, och alla som var där var nya för han, så han gjorde en del saker som ett "test" för att se vilken nivå alla låg på.

Vi tränade hårt, och det var extremt kul. Vi fick en chans att prata med Kazuma efteråt också, och ta lite bilder ;)



Somnade gott och väldigt fort denna natt.. :-)

Lördag:

Vi vaknade, och kändes och helt slut denna dag. Vi tog oss dock upp runt 07:00, som vanligt, och släpade oss ner till våran traditionella frukost. Fil, müsli, äggröra, och lite bröd. Provade på lite bacoon, och stekta tomater också, samt några glas med mjölk, juice, och en kopp kaffe. Helt ok faktiskt, och man stog sig ett tag på det.

Lördagen hade vi som en "fri" dag, där vi inte hade någon träning med parkour generations inplanerad. Vi tog det lugnt hela förmiddagen, och vilade oss lite, och packade om våra väskor, nu när dom blev överfulla med skor. Så vi hade rätt fullt upp med det ett tag.

Duschade, och kände oss faktiskt ganska fräscha efter frukost, dusch och vila.

Vi ville alla se en sista "turist sevärdhet" också, och det var camden market, och camden town. Vi drog dit, och gjorde lite shoping, att ta med oss hem. Var helt otroligt mycket saker, marknadsstånd, och affärer! Ett himmelrike för alla kapitalister.. Där kommer konsumentsamhället i sin rätta dager. Det till trots, var det ganska kul att gå runt där och titta på allt. God mat fick iaf i oss, innan vi gav oss vidare.





Vi gav oss sen av mot ett "hotspot" som ligger vid "Abbey road", nära Kilburn park. Om ni sett klippet "visions" med parkour generations så vet ni vart vi begav oss.

Vi hade även på inomhusträningen lärt känna en trevlig kille från Finland som bor i London. Han var väldigt sugen att träna med oss på lördagen, så vi bestämde att vi skulle ses vid ett av spotsten där vid abbey road.

Vi kom dit, och blev som vanligt helt lyriska över denna otroliga "lekplats" beläget vid europas längsta lägenhetskomplex. :-)



Vi tränade på där under större delen av eftermiddagen, och mötte upp med Lauri som våran nya bekant heter. Han hade dock inte så lång tid att avvara på oss, då han skulle leda en träning för några barn. Men vi körde på en timme, och umgicks, och tränade lite. Var väldigt trevligt.

Sen när han dragit vidare rörde vi oss runt lite mer, och träffade en traceur vid namn Sam, som vi tränade lite med en stund. Sen drog vi och käkade.



Tog oss tillbaka, och tränade ett tag till. Sen röde vi oss hemåt rätt tidigt för en gångsskull.



Vi tog det rätt lugnt väl hemma igen, och träffade lite nya gäster i vårat rum. En trevlig tysk med sin son, samt en rolig man från Kina.

Kinesen blev väldigt fascinerad utav vad vi berättade att vi sysslade med under våran vistelse i London.

Eftersom vi hade tagit det rätt lugnt, och gjort en tidig kväll, bestämde vi oss för att skulle ta oss en kvällsträning där vi bodde också. Vi hade några saker vi ville göra innan vi skulle åka dagen därpå.

Kinesen (minns tyvärr inte hans namn), slog oss följe när vi gick ut och värmde upp, sen började träna. Var väldigt kul att träna på kvällen/natten. Blir lite annan känsla då när det är mörkt.

Vi gjorde våran enda större klättring den kvällen också i mörkret. Finns en bro i närheten av vårat hostel som vi klättrade upp i. Kinesen blev lite orolig för han tyckte det såg så farligt ut, men vi gör inget vi inte är så säkra man kan bli på att man klarar av det. Var en otrolig känsla att stå uppe på bron, blicka ut över themsen, och se dom upplysta skyskraporna i centrala london. Var en sann yamakasi känsla när man stog där "on top of the world". Bron var nu inte en enorm sak. Den var hög, men inget enormt. Man var ganska försiktig i sina steg dock, eftersom kroppen var mör efter över en timmes hård kvällsträning, och alla träning man gjort hela veckan.

Vi somnade gott, inför sista dagen..

Söndag:

Sista dagen! Vi gick som vanligt upp vid sju, åt frukost, och kastade oss in i duschen. Kände oss fräscha och krya och såg fram emot dagens sista träning med parkour generations innan vi skulle åka hem på kvällen.

Vi hade anmält oss till deras "sunday wakeup class". En mer fysinriktad söndags träning, mellan 11:00 - 13:00.

Innan vi begav oss iväg, ville vi dock fånga våran broklättring på film och bild, så vi gick dit i dagsljuset och klättrade lite igen. Fick publik också, av den tyska mannen, hans fru och barn också. Barnen blev väldigt förtjusta i våran spindelmannen lek, och en av dom började ta kort på oss.





Efter morgonens små äventyr, gav oss i väg med våran tunga och otympliga packning mot morgonens träning.
Vi tog oss efter vi mött upp alla, till en löpbana, där vi inledde morgonen, med ett ganska långt löppass. Vi hade som system, att om någon halkade efter klungan, så fick vi alla vända, och springa tillbaka, lägga oss bakom den som var sist. På så vis höll vi hela tiden ihop. Vi sprang länge och väl, och fick sen springa två varv i egen takt, för att sen ta ett långsamt varv, och avsluta med en spurt.

Man var helt slut efter det!

Sen körde vi en sådan där precisionshopp lek. Tio hopp, alla hoppar samtidigt, icke godkända hopp räknas inte. Vi skulle hoppa jämfota över en mur i olika nivår. Dom som var nya, och på en lägre fysisk nivå, fick hoppa över den lägre delen, och vi andra fick hoppa över den höga delen.. Var plågsamt för låren efter den långa springturen, och allt tränande vi gjort under veckan. Men det gick bra efter en 40 hopp eller så...

Sedan drog vi oss vidare mot abbey road, där vi hade varit dagen innan för att köra ytterliga fys med den advancerade gruppen, med Blane, medans Andy tog hand om nybörjarna. Väl där träffade vi på en annan medlem i pk-gen, som heter Yao. Han deltog dock inte i träningen, utan hade en vilodag. Söndagen är tydligen rätt helig för många i pk-gen som en vilodag.

Vi blev brutalt "plågade" av Blane, som är en rikitig mini-Forrest när det kommer till fysträning. Det var kul, men riktigt tufft!



Efter ett hårt fysiskt pass med fyrfota gång, och traverserande högt över marken, så blev det stretchning, och en chans att umgås lite och ta lite kort innan våran hemresa.



Trötta, men otroligt glad rörde vi oss så mot flyplatsen och vårat flyg hem till Svearike. Skönt att vara hemma igen, även om man saknar folket, och alla platser att träna på. Blir helt klart en repris på detta sommaren 2010. Förhoppningen finns att vi ska göra ett besök i uppkomstorten för parkour också (Evry och Lisses, utanför Paris).

Vi får se vad framtiden bär med sig!

Ursäkta ett långt inlägg. Men jag har verkligen gjort allt jag kan för att inte skriva ännu mer!

Nu måste jag ta tag i lite saker här hemma. Tog rätt lång tid att skriva allt, och ladda upp alla bilder ;-)

Känner för övrigt att jag utvecklats enormt mycket efter den där veckan i London med pk-gen och alla spots där. Jag har en helt annan kreativitet nu, och vågar mycket mer, och litar på min kropp och förmåga på ett helt nytt sätt.

Mitt sätt att träna har också förändrats en hel del, och man är full av så mycket inspiration, och motivering att träna hårt nu.

Ser verkligen fram emot att få åka tillbaka om ett år, och göra en del saker man inte han, och en del saker man inte vågade den här gången.

Det enda som var jobbigt med resan var att vara ifrån min kära gravida sambo dock... Men det är nyttigt att få sakna varandra lite också ;)

Nu SKA jag röra mig ifrån datorn.. En riktig tidstjuv!

Må väl!
/Ronnie

PS:

Här är lite filmklipp från våran tripp:

Part 1:





Part 2:





Part 3:

Har kommit igång rätt bra med löpträningen nu på sistonde.

Vi spolar tillbaka bandet ett par dagar dock. Var i Uppsala i onsdags och tränade. Var grymt skoj som vanligt, och jag känner att jag blir bättre och bättre. Gjorde en del framsteg, och saker jag inte har klarat av förut. Så det är alltid kul!

Sen på torsdagen gav jag mig ut på ett litet löpäventyr. Testade att springa från min sambos stall och hem. En sträcka på 1.3 mil. Har inte sprungit över en mil förut, så det var intressant. Gick över förväntan, och min kondition verkar vara på topp. Sprang på ca 1:10 h.

Idag tänkte jag att jag skulle ge mig på en lite längre sträcka. Så jag stakade ut en sträcka att springa på eniro, från grannstaden, och hem. Blev en nätt sträcka på 1.7 mil. Gav mig ut, och även det gick långt över förväntan. Det var självklart tungt, och jobbigt. Men inte alls så som jag föreställt mig att det skulle vara. Gick även den svängen över förväntan. Så det var roligt! Kände att jag hade mer kvar att ge när jag kom hem. Så nästa mål blir att springa minst 2 mil i ett svep. Borde inte vara några större problem. Ska bli spännande att se hur det går.

Nu närmast ska jag och Jenny åka upp till Östersund dock på onsdag. Blir i jämtland/norrland fram till tisdag nästa vecka. Vi ska dels på storsjöyran i Östersund, samt så ska vi hälsa på en bekant i Dorotea, så det blir en lite roadtrip efter yran på hemvägen. Blir nog väldigt skoj!

Självklart kommer jag att passa på att träna lite parkour också någon utav dagarna i min forna hemstad Östersund. Ska bli kul, och jag ska försöka ta lite kort, och filma lite och lägga upp här :)

Ha det bra!

/Ronnie

Sitter här och varvar ner lite, och bearbetar eftersvettningarna av min löprunda, och min styrketräning. Blev nästan 9 km på terrängspåret här på förmiddagen, samt ett ganska bra pass med armhävningar, situps, hantel curls, och benböj. Känns härligt att starta dagen på det viset!

Jag och min sambo har spenderat helgen som gått på Gräsö, där hon kommer ifrån, och där hennes pappa och mamma bor. Ön ligger alldeles utanför fastlandet här där vi bor (Öregrund). En mysig plats i roslagens norra skärgård.

Vi var ut en sväng på "sjön" igår också, och åkte lite båt, och njöt av att bada i havet. Var riktigt varmt och skönt, och vi fick mååånga fina kort och filmklipp med våran nya fina kamera. Kvällen avrundades med lite stekt aborre och färskpotatis. Kan inte bli bättre!

Nu idag ska vi på kräftskiva hos Jennys moster. Kommer nog bli trevligt, även om jag inte äter kräftor.. Lär väl finnas någon sallad, samt bröd jag kan smaska på iaf. :-)

Har nyligen gjort ett nytt filmklipp också med min kameras slowmotioneffekt, efter en träningsdag i Uppsala.

Håll till godo!